• – Syftet med antologin är att att försöka på ett konstruktivt sätt föra ett samtal om ras och rasism i Sverige, säger redaktör för antologin Ras och vithet, Tobias Hübinette.
Fria Tidningen

”Ras och kön är inristade på kroppen”

Rasbegreppet har varit tabubelagt i Sverige under mer än 40 år. Antologin Ras och vithet vill bryta tabut genom att belysa hur just ras och vithet samspelar i Sverige. Fria pratade med redaktören Tobias Hübinette.

I den nyutkomna antologin Ras och vithet tar sig svenska forskare, konstvetare, idéhistoriker och etnologer an fenomenet ras i en specifikt svensk kontext. Det är den första boken i sitt slag inom forskarvärlden, någonting som enligt antologins redaktör Tobias Hübinette beror på Sveriges unika historia kring frågor om ras.

– Det skedde någonting på 1960- och 70-talet i Sverige som gör att vi befinner oss i en situation idag då begreppet ras är tabubelagt. Samhällets elit bestämde sig för att frågor som rör ras i relation till Sverige inte var aktuella längre. Tidigare ansågs dessa frågor vara extremt viktiga, från 1910-talet ända in på 1960-talet var den svenska eliten besatta av ras, men därefter tänkte man om och bestämde sig för att ras inte är aktuellt i relation till ”oss” och Sverige.

Tobias Hübinette fortsätter.

– Det man sa var i princip ”vi svenskar må ha hållit på med rasfrågor, men nu ska vi istället engagera oss för rättvisefrågor i relation till exempelvis tredje världen”. Man bestämde sig därmed att bekämpa det rasförtryck som andra ”vita” folk ägnar sig åt, det vill säga amerikaner, britter och fransmän. Genom den helomvändningen blir ras tabu i relation till Sverige. Det är alltså fullt möjligt att prata om rasfrågor i relation till andra länder, men inte till Sverige.

På det viset särskiljer sig Sverige från resten av världen i frågan om ras. Från att enligt Tobias Hübinette ha varit besatta av att analysera ras gick Sverige till att förespråka en slags ”färgblind” antirasism som inte ser ras och hudfärg.

– Efter att ha varit så upptagna av ras innan 1970-talet, nästan på nivå med nazi-Tyskland, så blir vi avantgardet i världen när det kommer till antirasism. 1921 bestämmer sig svenska staten för att inrätta världens första forskningscenter om ras. År 2001, bara 80 år senare, bestämmer sig samma land och riksdag för att avskaffa ordet ”ras” som första land i världen att göra det.

Tobias Hübinette och de andra som arbetat med antologin Ras och vithet framhåller vikten av att återinföra samtalet kring ras i den svenska debatten. Inte för att i sig poängtera olika rasindelningar, utan för att rasindelningar redan görs i dag och behöver adresseras.

– Utseende-aspekten följer alltid med när vi pratar om etnicitet och kultur. Det första vi ser hos en främmande människa är kön och ras, vi behöver inte ens fundera utan vi ser det direkt. Kön och ras är de enda två stora sociala kategorierna som är kopplade till kroppen. Det finns förstås undantagsfall, till exempel ”mixed race” och transpersoner. Dessa har rätt att erkännas, men för majoriteten är kön och ras inristat på kroppen.

Antologin är tänkt att läsas av både studenter och en intresserad allmänhet. Texterna är alla akademiska i sitt slag och fyller ett tomrum inom svensk forskning enligt Tobias Hübinette.

– Ämnena spretar måhända en del; alltifrån förorter till frågor om ras och vithet i konstsammanhang. Men det alla kapitel har gemensamt är att de behandlar Sverige och svenskhet. Det är det vi som har jobbat med boken har saknat.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Kärlek, klass och jordgubbar

I Sommarens enda svenska biofilm förenas ung kärlek över klassgränserna med bland det svenskaste vi har, jordgubbar.

Fria Tidningen

”Det finns en omedvetenhet kring hedersvåld”

För 20 år sedan skrev Christina Wahldén den omvälvande boken Kort kjol, där en ung kvinna tampades med sviterna av att ha blivit våldtagen. Nu är författaren tillbaka med Falafelflickorna, en deckare om hedersproblematik riktad till barn.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu