Spännande återkomst av Sonnevi | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Sekvenser mot Omega
Författare: Göran Sonnevi
Förlag: Albert Bonniers förlag

  • Göran Sonnevi har varit aktiv som poet i över 50 år.
Fria Tidningen

Spännande återkomst av Sonnevi

Sonnevi är som bäst när han skriver om vardagen, skriver Lukas de Veen.

Göran Sonnevi är något av en gigant inom svensk poesi. Under 1960-talet debuterade han med Outfört och kom så småningom att bli en del av den konkretistiska rörelsen tillsammans med poeter som Leif Nylén och Öyvind Fahlström. På 2000-talet vann han Nordiska rådets litteraturpris för Oceanen och nu är han åter aktuell med Sekvenser mot Omega, den första diktsamlingen på fem år.

Vid en första anblick är samlingen ett slags blandning av diskbänksrealism och egenartad samhällspolemik. Här möts det vardagliga i att grädda en lax och tillreda en efterrätt med laktosfri grädde, för att vävas samman med referenser till Daesh, terrorism och gatu-tiggeriet. I nästa varv beskriver han istället livet och existensen eller omnämner Hölderlin, Homeros och Paul Celan.

Att skriva dikter på detta sätt är på en gång djärvt och riskabelt, för att inte säga rörigt. Beskrivningarna av samtida händelser som de romska tiggarna, Mehmet Kaplans avgång i förra året och Decemberöverenskommelsen är naturligtvis tidstypiska men samtidigt också vanskliga. Vissa av händelserna känns redan daterade vilket ger skenet av att samlingen inte är helt ny.

Jag funderar över hur Sekvenser mot Omega kommer att hålla i ett längre perspektiv eftersom den redan nu ger skenet av att vara gammal. Detta till trots ger det ändå en stillsam känsla av att sitta med vid någons middagsbord, lyssna till ett samtal eller läsa någons årsgamla minnesanteckningar.

Namnet, Sekvenser mot Omega, kan föra tankarna till astronomi och fysik, till grekiska eller matematik. I själva verket illustreras detta i de kortare dikter som är neddyk mellan de längre sekvenserna. Dessa kortdikter blir mellanspel av galaktiska mått som ger perspektiv på existensen, det vardagliga och samhällspolitiska. Till exempel i denna dikt:

”skärvorna sprids ut

i universum, utan ände

Varje liten klang, hos

alla, är avgörande”

Det vardagliga i diktningen blir det mest intressanta och det leder snart till skildringar av begravningar och döden. Det går att se hur Sonnevi här använder sig av de så kallade nyenkla elementen från den tidiga 1960-talsdiktningen på ett nydanande sätt.

Mot slutet av den 300-sidiga samlingen berör Sonnevi allt oftare döden. Göran Palms, Tomas Tranströmers och Lars Gustafssons dödsfall mynnar i en längre sekvens ut i en dikt om döden och tiden. Här blir diktsamlingen rent slående och det blir tydligt att Omega för Sonnevi mästerligt är synonymt med döden:

”Sekvenser mot Omega? Det är just det, vi kan inte veta Vi ska inte veta”.

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria Tidningen