Strejka för solidaritet | Fria Tidningen

Debatt


Nätverket Utan solidaritet stannar Sverige
  • Nog är nog, vill vi protestera mot den inhumana flyktingpolitiken måste vi göra det på ett sätt som känns i samhället, skriver nätverket Utan solidaritet stannar Sverige.
Fria Tidningen

Strejka för solidaritet

För att påverka flyktingpolitiken på allvar gäller det att protestera på ett sätt som känns av i samhället, skriver nätverket Utan solidaritet stannar Sverige som uppmanar till strejk den 18 maj.

Det finns en gräns för hur många gånger vi kan säga: nu är det nog. Den gränsen passerades när gränserna stängdes.

Den passerades när våra papperslösa vänner låstes in på förvar. Den passerades när barn inte längre kunde återförenas med sina familjer.

Den passerade när vår röst, den som vet att samhället inte ska organiseras så här, allt mer började låta som en viskning.

Vi har bestämt oss för att inte längre bara säga att vi har fått nog. Vi har bestämt oss för att förändra det rasistiska samhälle som vi i dag finner oss i.

Vi är nätverket Utan solidaritet stannar Sverige. Och vi uppmanar er att strejka.

Den artonde maj kommer vi att lägga ner våra arbeten under en timme, mellan klockan 14 och 15. Flera arbetsplatser, skolor och föreningar har redan anslutit sig till strejken. Svenska kyrkan i Malmö ska under timmen för strejken hålla i en bön för en mänskligare flyktingpolitik. Ensamkommandes förbund anordnar strejkhäng i Rörsjöparken. Flera folkhögskolor kommer att prata om asylrätt med sina elever under strejktiden. Många andra kommer helt enkelt att sluta arbeta under en timme.

Genom att genomföra detta ifrågasätter vi det som allt mer har kommit att bli ett mantra i svensk politik i dag, nämligen att vi inte har råd att hjälpa människor som flyr från krig. Vi menar att vi inte har råd att inte vara solidariska.

Det är nämligen inte politikerna som skapar det värde som finns i samhället. Det är alla vi, som arbetar. Det är våra kroppar som får det här samhället att gå runt och det är samma kroppar som kan säga ifrån när vi, på riktigt, har fått nog.

Vi hoppas att alla de lärare, socionomer, byggnadsarbetare, psykologer, studenter och arbetslösa som kritiserat regeringens politik de senaste åren sluter upp tillsammans och en gång för alla sätter ner foten.

Vi har redan protesterat. Vi har demonstrerat. Vi har skrivit debattartiklar och bett om amnesti för de flyktingar som nu avvisats och vi har gång på gång ifrågasatt regeringen.

Nu ser vi att detta inte räcker.

Om vi på riktigt menar allvar med vår solidaritet måste vi också skapa ett motstånd som gör avtryck. Därför har vi använt strejken som medel.

Du som strejkar ställer dig bakom våra krav, som beskrivs närmare på vår hemsida. De är följande:

1. Möjliggör familjeåterförening

2. Stoppa gränskontrollerna

3. Stoppa den godtyckliga åldersbedömningen av ensamkommande flyktingbarn

4. Rösta nej till EU:s asylpaket

5. Säkra flyktvägar

6. Stoppa Sveriges finansiering av krig

7. Stäng alla förvar

8. Se till människors skyddsbehov, inte arbetsförmåga

9. Permanenta uppehållstillstånd som norm och amnesti till ensamkommande barn

10. Stoppa rasismen – ta rasismens våld på allvar!

Vi uppmanar alla att prata med sin arbetsplats och informera om strejken. Ta en solidaritetsbild. Anordna en manifestation.

Vi måste göra motstånd här och nu.

För om inte här, var? Om inte nu, när?

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria Tidningen