Duo som trollar med tystnaden
”Det var länge sedan jag tog del av så skönt meditativ musik”, skriver Tobias Magnusson om albumet Gubbstol 1937.
Nils Berg – som fått det fina epitetet ”den svenska jazzens Fellini” – framstår alltmer som en viktig kugge i den unga svenska jazzen.
I de egna banden The Stoner och Nils Berg Cinemascope ger hans lyriska och mjuka saxofon- och basklarinettspel färg åt musiken. Han är även medlem i Hurrakel! den sprudlande kvartteten ledd av trumslagaren Anna Lund och utanför jazzsammanhangen har han även gjort samarbeten med Cullbergbaletten, Lonley Dear, Mando Diao och Håkan Hellström.
Det senaste samarbetet är med bandeonspelaren Mikael Augustsson. Bandeonen med sin tradition till tangon förenad med traditionella jazzinstrument kan var lyckosam. Lyssna exempelvis på Astor Piazzola som 1974 spelade in det vackra albumet Summit tillsammans med Gerry Mulligan. En annan bandeonmästare, som ligger något närmre Augustssons uttryck, är Dino Saluzzi vars avantgardistiska spelstil passade utmärkt som ackompanjemang till välrenommerade musiker som Enrico Rava, Gato Barbieri, Wolfgang Dauner och Palle Mikkelborg.
Gubbstol 1937 präglas av ett sökande och eftertänksamt uttryck där Berg och Augustsson mejslar fram melodierna med försiktighet, vilket innebär fokusering på varje ton. Med svepande rörelser dras linjerna upp med omsorg och här och där smygs glesa pianotoner, klockspel, visslingar och körer in.
Det dröjande och lätt fragmentariska anslaget som präglar Gubbstol 1937 ger lika mycket utrymme åt rummen mellan tonerna. Både Berg och Augustsson trollar med tystnaden, när bälgen på bandeonen hämtar luft väntar man med spänningen på nästa ton.
Det är ett spelsätt som känns improviserat och som bygger på tillit och lyhördhet. Resultatet är mycket lyckat. Det var länge sedan jag tog del av så skönt meditativ musik.