– Enligt mig är hon en av de största artisterna. Så att påstå att jag skulle vara hon i min egen genre, det är ju faktiskt väldigt roligt. Det är ju lite storhetsvansinne, att säga att man är folkmusikens Beyoncé.

Brita Björs och folkmusiken har följts åt hela hennes liv. Genom åren har hon varit med i ensembler och folkdansgrupper, dansat på lövade dansbanor, och jammat på spelmansstämmor över hela Sverige.

Men så fick Brita Björs upp ögonen för Beyoncé. Hon fångades av den amerikanska r’n’b/popstjärnans väg från bred och lättsmält, till att bli mer politisk.

– Hon är så duktig att det är ofattbart, och att hon sen också använder den positionen till att lyfta feminism och Black lives matter-rörelsen. Jag fascinerades av henne. Och när jag såg det maffiga framträdandet på Super bowl för något år sen, då tänkte jag: så här vill jag också vara!

Brita Björs började fundera på om det skulle gå att ta element från superstjärnans artisteri, in i folkmusiken.

– Folkmusik är ju sällan så där storslagen. Det är en väldigt jordnära musikgenre, både på ett bra vis och på ett tråkigt vis. Lite ”här sitter jag med en skjorta på mig, spelar fiol, och berättar om en annan som också spelar fiol”. Jag tycker att man behöver det andra också, det som är mer flådigt och provokativt.

Så föddes projektet Folkmusikens Beyoncé.

Brita Björs började plöja igenom Beyoncés låtskatt och hennes musikvideor. Hon analyserade låtarnas teman, och försökte hitta traditionella visor med samma ämnen. Beyoncés senaste skiva Lemonade berör bland annat otrohet, ilska och hämnd.

Brita Björs tar en klunk ur sin tekopp och stämmer upp i en visa. Hennes röst är klar och klingar vemodigt.

Men vad hjälper det om jag gråter och ber, ty du blir aldrig min.

Till andra byar till andra kvinns, dit går din vandringsfärd.

– Det är en schottis från Värmland som heter När som jag var på mitt artonde år. Det handlar om att jag hittade en jag gillade, men du gick till andra brudar och nu är jag ensam.

I projektet bäddar Brita Björs in folkvisorna i elektronisk musik. En ljusshow med projektioner ska förstärka det pampiga. Systern Ida Björs, som arbetar med textilkonst, hjälper till med estetiken. Scenkläderna består av traditionella folkdräktstyger i en mer modern och svulstig look. Och sedan har vi dansen.

– Folkdans är inte sexigt och slickt, men vi ska försöka få in det. Se till att hambostegen blir utmanande och inte bara klämkäcka.

För att hitta låtar med rätt teman åkte Brita Björs till Smålands musikarkiv i Växjö och rotade bland gamla notpapper. Men mycket har hon också med sig. Hon är född och uppväxt i folkmusikbygden Järvsö i Hälsingland, där det var regel snarare än undantag att ungarna spelade fiol.

– I min uppväxt var folkmusiken ständigt närvarande. När jag pratar med andra som växt upp i större städer, som i Malmö där jag bor nu, vet vissa knappt vad folkmusik är. Men några känner kanske till en annan typ, som den från Balkan, eller så sjunger de visor från Irak.

Brita Björs gillar att folkmusiken har ett tillbakablickande perspektiv. Men hon menar att det finns främlingsfientliga krafter som i dag använder sig av musiken, och det är hon kritisk till.

– Högervindarna blåser, och till exempel Sverigedemokraterna tar till folkmusiken för att hävda något slags svensk urtradition. 99 procent av folkmusikutövarna tycker att det är piss. Det är dessutom en felaktig analys. En av våra största traditioner är polskan, och det hör man ju på namnet att den inte kommer från Sverige från början.

Under mitten av 1990-talet, när Brita Björs var tonåring och aktiv i folkmusiksvängen i Järvsö, var folkmusiken nästan hipp. Nordman spelades på alla radiokanaler och folkrocken var stor.

Sedan dess har folkmusikens närvaro i populärkulturen gått upp och ner.

Nu finns det fler, som liksom Brita Björs gör folkinspirerad musik med elektroniska inslag. Hon nämner Sara Parkman och Maxida Märak.

– Jag var förband åt Sara Parkman nyligen. Hon är en skitbra spelman som gör nyskrivna folk/pop/rock-grejor.

Trots kärleken till folkmusiken hade Brita Björs först siktet inställt på att bli skådespelare. Men i 25-årsåldern kom hon på andra tankar, och sökte till musikhögskolan, där hon pluggade musiklärarutbildning med inriktning på folksång. I dag leder hon en folkmusikkör i Lund och frilansar med olika scenkonst- och skolprojekt.

– Det jag gillar mycket med folkmusik är uttrycket, att det kan vara lite kärvt och naket. Det krävs egentligen inte så mycket. Folkmusiken är väldigt lättförståelig, om man bara får tillgång till den.

Nu är Brita Björs i full gång med projektet Folkmusikens Beyoncé.

Hon kallar projektet för en krock mellan popstjärnan och knätofsen. En av drivkrafterna är att fler ska få upp ögonen för och bjudas in i folkmusikvärlden.

– På ett sätt gör jag detta för min egen skull, men också för att göra något som oftast inte får plats i vår lilla subkultur. Det kan också vara ett sätt att få en lite annan publik. Genren kan kännas intern, vi spelar ofta för redan frälsta. Men genom att göra något som är mer i kanten av folkmusiken kan jag förhoppningsvis nå ut till lite andra världar.