Recension


Litteratur
Avlägsen stjärna och Isrinken Författare: Roberto Bolaño Förlag: Bonniers

  • Vid sidan av de stora verken 2666 och De vilda detektiverna skrev Roberto Bolaño också kortromaner. Två av dessa, Isrinken och Avlägsen stjärna, kommer nu ut i svensk översättning.
Fria Tidningen

Nycklar till Bolaños litterära värld

Två tidiga kortromaner av Bolaño ges nu ut på svenska. Anna Remmets har läst.

Ordet ”metalitterär” har möjligen blivit överanvänt till leda, men det går inte att beskriva den chilenska författaren Roberto Bolaño (1953-2003) utan det. I en stor del av hans litterära produktion utgör litteraturen och författare berättelsernas hjärta. Bolaños två mest välkända romaner, de tegelstenstjocka De vilda detektiverna och 2666 handlar om författare, och om sökandet efter mystiskt försvunna författare.

Den förstnämnda sträcker sig från åren kring militärkuppen i Chile fram till 90-talet och består av en kör av berättarröster som på olika sätt och i olika delar av världen kommit i kontakt med de undanglidande poeterna Arturo Belano och Ulises Lima. Deras kringflackande och på många sätt sorgliga liv portioneras ut i för Bolaño typiska fragment som aldrig riktigt läggs ihop till en helhet. I ytterligare ett lager av berättelsen pågår sökandet efter en ännu mer svåråtkomlig författare, Cesárea Tinajero, som en enligt ryktet bara skrivit en enda dikt och sedan försvunnit spårlöst och blivit blott ett rykte bland unga poeter. Hon ter sig nästan som en slags poesins gudom eller skyddsängel snarare än en människa av kött och blod.

Lika tätt är mysteriet kring den försvunna författare i 2666 som många av de andra karaktärerna ägnar hela liv åt att leta efter samtidigt som en rad bestialiska kvinnomord, som kanske eller kanske inte har en koppling till den försvunna författaren, uppdagas. I Bolaños tidigare, betydligt mindre omfångsrika, Avlägsen stjärna (1996), känns många av de grepp han senare skulle utveckla och förfina igen. Också detta är en fragmenterad berättelse med början kring 70-talets militärkupp med en mystisk konstnär i centrum men där glimtar av många märkliga livsöden ryms på de relativt få sidorna.

Förutom att uppehålla sig vid litterära verk och konstnärers liv tillägnar Roberto Bolaño sina verkliga litterära kollegor och föregångare stort utrymme i sina verk. Referenser till mestadels syd- och latinamerikanska författare såsom Nobelpristagaren Octavio Paz (som till och med finns inskriven i De vilda detektiverna där han möter Ulises Lima) och Jorge Luis Borges duggar tätt. Just Borges har givetvis en särställning, i den sydamerikanska litteraturen i stort och i Bolaños författarskap i synnerhet. Det metalitterära, intresset för (fiktiva) försvunna författare och verk, det lågmält absurdistiska: allt detta delar han med Borges. Och genom att ofta lägga dennes namn i sina karaktärers munnar visar han jämförelser med sin gigant till föregångare inte är något han räds utan tvärtom bejakar.

Flera av både de verkliga och fiktiva författare som figurerar hos Bolaño är surrealistiska poeter. Bolaño själv kan knappast kallas surrealist, men man kan säga att den surrealistiska litteratur som representeras författarna i hans böcker lämnat spår i texterna i form av smått absurda drag och en mardrömsliknande, smått hallucinatorisk stämning. Dessa drag slår i princip aldrig över i ren fantastik men är tillräckliga för att läsaren ska börja tvivla på sömmarna som håller ihop den värld hen tar del av.

I nästan alla Bolaños böcker, även de tunna som nu utkommer på svenska, vecklas berättelserna ut i sidospår som formar egna berättelser och livsöden, ofta med smått bisarra drag som dock alltid är återhållsamt skildrade. Dessa bidrar till en smått hisnande känsla av världens storhet och alla de mysterier som ryms i den. I den tidiga Isrinken (1993) är det bisarra mer framträdande än i de senare verken. Denna lilla roman skildrar en grupp aparta existenser kring en camping och skiljer sig från stora delar av Bolaños övriga författarskap genom att inte ha litteratur och författare i sitt absoluta centrum (även om sådana också spelar en roll). Senare skulle han dock komma att renodla berättelser där litteraturen finns i mystikens kärna och på så vis återförtrolla denna som företeelse.

Också den politiska kontexten i Roberto Bolaños böcker gör att litteraturen framstår som både verklighetsflykt och omvälvande kraft, lika viktig i båda funktionerna. Liksom ”metalitterär”, är ”exillitteratur” ett ganska utnött begrepp som dock har bäring på hans författarskap. Författarnas försvinnande, flykt och rörelser över hela världen är tätt sammanlänkade med framförallt Chiles blodiga historia och politiskt förtryck. Under sådana förhållanden är det knappast konstigt att den blir en fråga om liv och död.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

Fria Tidningen

Smith skriver starkt om klass och ras

Recension

Precis som i Zadie Smiths stora genombrott Vita tänder målar hon i Swing time upp ett tvärsnitt av klassamhället, skriver Anna Remmets.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu