Machoman visar nya sidor | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Mörkrummet Författare: Susan Faludi Övers: Emilie André Förlag: Leopard

  • I Mörkrummet berättar Susan Faludi sin fars historia.
Fria Tidningen

Machoman visar nya sidor

Susan Faludis beskrivning av sin far är på samma gång känslosam, distanserad och humoristisk. Fria recenserar Mörkrummet.

År 2004 ramlade ett oväntat e-mail in i den berömda amerkanska feminsten, journalisten och författaren Susan Faludis brevlåda. Mailet kom från hennes pappa, Steven Faludi, som efter en uppslitande skilsmässa i stort sett varit försvunnen i tjugofem år. Det var undertecknat ”din förälder Stefánie” och innehöll bilder på Steven Faludi iklädd kvinnokläder. Efter en operation hade han bytt kön och var nu, vid över sjuttio års ålder, en kvinna. En förändring som han önskade dela med sin dotter som under hela sin uppväxt sett på honom som den typiske ungersk/amerikanske machoman han alltid gett sig ut för att vara.

Mailet blev upptakten till en komplicerad återförening mellan far och dotter i Stefánies hemland Ungern där hon bestämt sig för att leva sina sista år som kvinna, trots att hon i sin ungdom tvingats lämna landet på grund av sitt judiska ursprung. Komplikationerna förstärktes ytterligare av Stefánies sammansatta personlighet och av Ungerns pågående väg mot fascism. Hatet mot judar och hbtq-personer var på väg att blossa upp på nytt och landet gick igenom en identitetskris som skulle komma att leda till att de nationalistiska värderingarna stärktes när den nuvarande premiärministern Victor Òban och hans national-konservativa parti Fidesz tillträdde 2010.

Susan Faludis resa till Ungern ledde till slut till en förlikning mellan far och dotter som kom att vila på en något skakig grund, mycket beroende på Stefánies komplexa, ganska påfrestande personlighet. Vistelsen i Budapest satte igång en inre process hos Susan Faludi som ägnade sin tid åt att ärligt acceptera sin fars val samtidigt som hon fick mer kunskap om hans judiska bakgrund och tidiga familjeförhållanden.

Hon kom också närmare en förståelse för Stefánies hemlands historia och för hennes slutgilitiga beslut att leva sina sista år som kvinna. Stefánie hade under sitt liv haft skiftande manliga identiteter, anpassade efter den situation hon befunnit sig i, men aldrig vågat överskrida den viktigaste men också svåraste gränsen mellan manlig och kvinnlig könsidentitet. Märkligt nog hade hon envist hållit fast vid en identitet genom åren, den som konservativ ungrare fast förankrad i en gravt romantiserad bild av det gamla Habsburgska riket. En stötesten för Susan blev att Stefánie röstade på Fidesz och när nazisterna på nytt började marschera genom Budapests gator avfärdade hon det som oviktiga ”dumheter”, trots att hon förstod att hon var hotad både som transperson och judinna.

Stefánie gör det överhuvudtaget inte lätt för sig själv eller för sin dotter som fortfarande minns henne som den auktoritäre far hon växte upp med. Hennes konservativa värderingar, explosiva humör och ibland påträngande försök att visa upp sin kvinnlighet, bland annat envisas hon med att visa bilder från sin operation, stör och förvirrar Susan som alltför ofta också känner igen den gamle, aggressive machomannen i sin nya, feminina förälder. I sina försök att förstå sin eccentriske far börjar hon därför reflektera över identitet i största allmänhet. Resultatet blir ett tankeväckande resonemang om politiska, nationella och sexuella gränser som mynnar ut i antagandet att den enda definitiva gränsen går mellan livet och döden .

Susan Faludis beskrivning av sin far är på samma gång känslosam, distanserad och humoristisk. Hennes resonemang är lätt att ta till sig och även de som inte håller med henne i sak bör kunna hitta nya infallsvinklar i det här komplexa och välskrivna utforskandet av skiftande gränser, sexualitet, politik och nationalitet.

Rekommenderade artiklar

Porträtt av en tragisk exil

Recension

Stefan Zweig flydde Österrike när nazisterna fick allt större inflytande. Åtta år senare tog han sitt liv.

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

© 2019 Fria Tidningen