Guldkorn från Nabokov | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Genomskinliga ting och Förtvivlan
Författare: Vladimir Nabokov
Förlag: Modernista

  • Vladmir Nabokov, mest känd för romanen Lolita. Genomskinliga ting och Förtvivlan ges nu för första gången ut på svenska, i översättning av Aris Fioretos.
Fria Tidningen

Guldkorn från Nabokov

Minnet och glömskan står i centrum i två romaner av Vladimir Nabokov som nu för första gången ges ut på svenska.

Modernista har under en längre tid legat i framkant när det kommer till återutgivning och nyöversättning av klassiska verk. På senare år har de även börjat ge ut en del i Sverige mindre kända verk som tyvärr aldrig tidigare översatts. Till dessa kan man lägga författaren Vladimir Nabokovs Genomskinliga ting och Förtvivlan som nu för första gången alltså översatts till svenska och som publiceras i två vackra fjärilsbeklädda utgåvor – tydligt anspelande på Nabokovs favoritintresse: fjärilssamlandet.

Till de två verken kan man lägga Ögat och Lolita som tidigare utgivits på förlaget. Alla fyra romaner är mästerligt översatta av Aris Fioretos.

Genomskinliga ting är en berättelse om minnet. Verket påminner på flera sätt om Ögat eftersom Nabokov även här, på färre sidor, lyckas pressa in en intrikat handling. Med ett sparsmakat språk får han här också till en kortroman som dessutom blir något av en psykologisk thriller. Riktigt intressant blir det emellertid inte förrän mot slutet av romanen.

Istället intresserar jag mig mer för Förtvivlan. Här tar sig Nabokov an det klassiska dubbelgångartemat. Huvudkaraktären Hermann Hermann är inte en hysteriker som sitt alter ego i Dostojevskijs Dubbelgångaren, utan liknar mer Humbert Humbert, berättaren i Nabokovs senare roman Lolita.

Där Genomskinliga ting tematiskt skildrar minnet, kan Förtvivlan sägas berätta om lögnen. För Förtvivlans berättare ljuger mycket. Han är först en tyskbaltisk adelsman, för att sedan ångra sig och då framställa sig själv som en man av folket. Samtidigt tolererar Hermann inte heller andras lögner eller det värre: att någon ljuger om honom.

Romanöversättningen bygger på Nabokovs egen språkliga revidering från 1960-talet men romanen gavs egentligen ut på ryska redan 1934. Det är också den reviderade versionen som gjort verket till en klassiker i dag.

Båda verken kan betraktas som två skilda vägar till Nabokovs författarskap där Förtvivlan leder till andra, mer kända verk som nämnda Lolita eller Blek eld. Romaner som genom sin särprägel och detaljrikedom gjort författaren till ett känt namn. Genomskinliga ting går däremot åt motsatt håll. Här är Nabokov mer sparsam med orden, använder sig av ett tyngre språk och experimenterar i en än högre grad med litteraturen, berättelsen och i synnerhet med läsaren. I vissa fall är experimenten lyckade, i andra fall mindre lyckade men intressanta och lekfulla försök.

Vladimir Nabokov är en författare jag gärna återkommer till. Många sörjer att Nabokov aldrig fick Nobelpriset för sina litterära gärningar. Liksom andra mästare av orden som Jorge Luis Borges, Italo Calvino eller Marguerite Duras – som heller aldrig tilldelades priset – befinner sig dessa författare på kanten, där de egentligen hör hemma, som uppbärare av litteraturen.

Annons

Rekommenderade artiklar

Med barnets blick på kriget

Recension

Debutromanen från Italo Calvino är tänkvärd och intressant trots att den formmässigt bryter av mot den senare produktionen, skriver Lukas de Veen.

Diktsamling ger sug efter mer

Recension

Felicia Stenroth bjuder i sin första diktsamling på en berättelse om en saknad moder, om ett försvunnet språk och vackra dikter om sjöarnas betydelse.

© 2017 Fria Tidningen