Full fart framåt för feministiska taxiservice | Fria Tidningen
  • Vid sidan av studierna i företagsekonomi jobbar Lorena Arteaga som taxiförare för Comfort Pink.
  • ”Även om jag vore 900 år gammal tittar män på mig med ögon som säger: ’Vad läcker’,” säger författaren Christian Santos.
  • ”Manliga taxichaufförer tror att det att ta taxi är det samma som att be om en date,” säger Carole Everad från Luxemburg som jobbar som volontärarbetare i Managua.
Fria Tidningen

Full fart framåt för feministiska taxiservice

I Nicaragua upplever många kvinnor att det är farligt och obehagligt att åka taxi. För att råda bot på problemet har en ny service lanserats som garanterat är fri från trakasserier från manliga förare. Fria Tidningen tar en tur med Comfort Pink – en taxitjänst med kvinnor bakom ratten.

På bara fyra månader har servicen blivit något av en framgångssaga.

– Vi började med fyra chaufförer – nu har vi tolv, förklarar Comfort Pinks chef Jimmy Blass stolt före turen.

– Vi ville erbjuda en exklusiv transportservice för kvinnor med tanke på det psykiska och fysiska våld som de utsätts för. Samtidigt skapade vi arbetsplatser som normalt upptas av män, fortsätter Blass som förklarar att initiativ i El Salvador, Mexiko och London fungerat som förebild.

En av de nya förarna är Lorena Arteaga. Hon plockar som avtalat upp mig prick kvart i sex på morgonen, i en liten, vit Nissan med tonade rutor. Idéen är att jag ska åka med henne några timmar för att se vad Comfort Pink handlar om.

Lorena medger att hon hade svårt att hitta adressen.

– Jag har bara jobbat en vecka för Comfort Pink – men jag älskar det, säger den kortväxta, unga kvinnan som också hanterar långtradare.

De diskreta, rosa kanterna runt nummerskyltarna som det står ”Drive Pink” på är det enda som skvallrar om bilens bakgrund. I början hade bilarna chockrosa ränder men kunderna klagade över att synligheten kunde göra dem till lätta mål för kriminella och andra med onda avsikter.

De kvinnliga kunderna får alltid en kvinnlig chaufför och de manliga klienterna måste vara från etablerade företag och institutioner för att få lov att sätta sig i en av de små, vita bilarna.

Lika lugnt och säkert som Lorena rattar bilen zappar hon på mobilen mellan olika gps-program och chattar med centralen. Kunderna beställer oftast servicen genom nätet och när den blir bekräftad får de elektronisk id på både förare och bil. Väl ombord erbjuds de luftkonditionering, gratis vatten, streamad musik – och säkerhet, respekt samt punktlighet.

– Kunderna får vip-service och därför betalar de lite mer, konstaterar Lorena.

Vi åker genom ett av Managuas mera exklusiva kvarter och ankommer till destinationen fem minuter före avtalad tid. Me-dan vi väntar på kunden berättar 30-åriga Lorena att hon normalt jobbar mellan klockan 7 och 14, söndag till fredag. Det passar henne fint: det ger henne tid till universitetsstudierna i företagsekonomi resten av dagen. Drömmen är att skapa ett litet företag inom turism.

– Vad underbart att ni är punktliga, som vanligt! utropar kunden när hon närmar sig bilen. Hon visar sig vara Christian Santos, journalist och författare.

– Det bästa är de kvinnliga chaufförerna, jag känner mig fullständigt avslappnad när jag åker med dem. Även om jag vore 900 år gammal tittar män på mig med ögon som säger: ”Vad läcker” och det gör mig illa till mods, fortsätter den 76-åriga författaren.

Christian Santos destination är ett av Managuas större hotell där hon ska delta i ett evenemang inför den 8 mars om kvinnors rätt till abort när deras liv är i fara. Denna rätt slopades i Nicaragua år 2007, enkort tid innan sandinistiska Daniel Ortega valdes till president. En allmän analys är att det handlade om en flirt med den katolska kyrkan och den konservativa delen av befolkningen.

Medan vi kör i den tätnande morgontrafiken, berättar Santos att hon själv utsatts för våld i hemmet och lämnade äkta mannen efter sex barnafödslar och 26 års äktenskap.

– Vi kvinnor har rätt att leva, utbrister hon när stiger ur bilen.

Lorena sneglar nervöst på klockan när vi kryper fram genom trafikstockningen till nästa kund. Nicaraguas ekonomi – och trafik – har ökat explosionsartat de senaste åren. Vi plockar upp Carole Everad från Luxemburg i ett lugnt villakvarter. Hon har arbetat som volontär i sex månader, förklarar hon senare i bilen, och ska nu flyga hem. Hon väljer Comfort Pink för de kvinnliga chaufförernas skull:

– Manliga taxichaufförer tror att ta en taxi är detsamma som att be om en date, säger hon.

Efter att kört en tystlåten bankfunktionär och dagens enda manliga kund, en pendlare från El Salvador, droppar ett meddelande in om nästa körning: Christian Santos är redo att åka hem från kvinnokonferensen.

– Jag har rest mycket och jag tycker att man borde ha transportservice av kvinnor för kvinnor i hela världen, säger Christian Santos när hon tar plats i baksätet och bilen rusar vidare mot nästa destination.

Fakta: 

Kvinnors rättigheter i Nicaragua

• Sandinistrevolutionen (1979–90) bidrog till att Nicaragua i dag anses vara Latinamerikas säkraste land samt till att kvinnors rättigheter förbättrades avsevärt.

• Landet ligger på tionde plats i Global Gender Gap, där jämlikhet mellan könen mäts i förhållande till utbildning, hälsa, politiskt deltagande och ekonomisk aktivitet.

• Kvinnoorganisationer kritiserar dock systemet för att bland annat inte synliggöra den stora förekomsten av sexuella övergrepp eller totalförbudet mot abort. Även regeringen anklagas för att försköna statistik, till exempel mördades officiellt endast 10 kvinnor år 2016 medan kvinnoorganisationer menar att det snarare rör sig om cirka 50 kvinnor.

• Nicaragua har flest tonårsgraviditeter i hela Latinamerika, många av dem resultat av våldtäkt, och Nicaragua är ett av endast sex länder i världen som har totalförbud mot abort.

Rekommenderade artiklar

Indiska protester lyfte ödesfråga

8 mars

Massprotesterna mot en brutal gruppvåldtäkt i Indien runt årskiftet gav eko världen över och riktade uppmärksamheten mot ett globalt fenomen: det utbredda våldet mot världens kvinnor. Kan en global rörelse födas ur vreden på New Delhis gator?

© 2017 Fria Tidningen