Recension


Musik
Ständut Black Artist: Chicagojazzen Bolag: Zeon Light

  • Erik Karlsson är den som står bakom Chicagojazzen, aktuella med nya skivan Ständut Black (Zeon Light).
  • Omslaget, gjort av konstnären Johannes Brander, till nya skivan Ständut Black.
Fria Tidningen

Metal, jazz och en dos samba

Chicagojazzens nya album Ständut Black är lysande, tycker Frias recensent.

Sedan 2006 har Skellefteåbördige Erik Karlsson släppt massor av album under namnet Chicagojazzen på skivbolag som Irrlicht, Native Parts och Periferin. Bångstyrig, experimentell musik som är omöjlig att kategorisera med hjälp av genrer.

Inför nya skivan har Karlsson delat med sig av några influenser på sin Facebooksida: Black Sabbaths Electric Funeral, Turids Välkomme Hus, Bo Hanssons I Elronds Hus, Thin Lizzys For Those Who Loves To Live och Alice Coltranes Charanam. En mix som faktiskt kan ge en hint om hur nya albumet Ständut Black låter.

Chicagojazzens förra skiva Smittfebern (2013) tog plats på min årsbästalista det året, den fick mig även att fundera på hur ett jam mellan Can och Sun Ra skulle låtit.

Nya albumet, som släpps på Zeon Light, är även det ett lysande album, även om det inte riktigt är i nivå med Smittfebern. Kanske om man är mer åt metal än jazz. Inledande Maiden på Mallorca slår an tonen med tunga riff innan riktningen går mer åt sambajazz. Knasigt, men fullkomligt logiskt när det kommer till Chicagojazzen.

Lite av samma motsträviga attityd till skapandeprocessen återfinns hos Bo Hansson som alltid lät sina låtar vandra in på snåriga skogsstigar, ibland utan att de hittade ut igen. Kompositionerna Någon har frusit ihjäl på en P-ficka utanför Ånäset och Packar upp en zipfil från någon som dött går även att se som kärleksfulla hyllningar till Hansson.

Den lekfulla processen återspeglas i låttiteln Kreativ lättja. Men missta inte denna uppsluppenhet som oseriös, en samplad röst hävdar: ”Det gäller att vara lat på ett sätt som gör att man kan arbeta riktigt ordentligt, för att vara lat sen”.

Som arbetsledare får Erik Karlsson hela orkestern att dra åt samma håll. Jag gillar speciellt insatserna från Lage Johansson, saxofon, och Lina Högström, fiol, då de förstärker den vemodig stämningen, lika mycket uppskattas sekvenserna när spjällen öppnas för fullt och hela ensemblen blåser på för fullt.

I samband med releasen vore det trevligt om Chicagojazzen letar sig neråt i landet för spelningar. Står erbjudandet om att bandet spelar för macka, bensinpeng och klapp på axeln kvar lär väl någon pigg artistbokare nappa.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Drabbande kärleksbudskap från Blameful Isles

Recension

Blameful Isles is dope! Det skrev Talib Kweli på sitt Facebookkonto efter att ha upptäckt det svenska bandet Blameful Isles. Så rätt han har i detta. Lysande på de tre föregående albumen och än bättre på nya dubbelalbumet Pleroma, skriver Tobias Magnusson.

Fria Tidningen

De tar ett andetag tillsammans

Recension

Bakom Luft står saxofonisten Mats Gustafsson och säckpipeblåsaren Erwan Keravec. Inhale är deras debutskiva.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu