Springares fördomar hotar rättssystemet | Fria Tidningen

Debatt


Jenny Bengtsson • Ordningsvakt och debattör
  • Polismannen Peter Springares fördomar göder misstro mot ordningsmakten, menar debattören Jenny Bengtsson.
Fria Tidningen

Springares fördomar hotar rättssystemet

Jag är också jävligt trött. Trött på att många av mina kolleger i ordningsmakten precis som polisen Peter Springare har sina teorier. Teorier som bygger på smutsiga fördomar och som i förlängningen är ett allvarligt hot mot vårt rättssystem, skriver ordningsvakten och debattören Jenny Bengtsson.

”Jag är så jävla trött”. Så inleder polismannen Peter Springare ett inlägg som blivit viralt och genererat spaltmeter medietext, och där han redogör för sin vardag som polis, under vilken han enligt sig själv nästan bara kommer i kontakt med namn och personer som han tycker låter och är osvenska. Det har gett honom en jättefanclub full av arga människor som inte tycker att man får säga något i det här landet längre – fast det är just det de alla gör – och att media ”mörkar” att alla kriminella är ”invandrare”.

Jag är, bland andra saker, ordningsvakt med förordnande. Jag är också en del av ordningsmakten. När jag jobbar är jag uniformerad och har befogenheter och rätt att använda polisvåld och frihetsberöva människor. Göra ingrepp på människors absoluta grundläggande mänskliga rättigheter. Med sådana befogenheter gäller det att man också har empati, en solid värdegrund om allas rätt till likabehandling och värde att stå på och stor respekt för vad det är som ska göras och varför.

I jobbet möter jag hur många olika typer av människor som helst, i olika situationer och i olika kriser, med olika behov av stöd och hjälp. En del behöver avvisas eller avlägsnas. Några behöver gripas. De flesta vill bli hörda och betrodda. Behandlade bra. Oavsett vad är det helt avgörande att de jag möter kan lita på att jag gör mitt jobb och behandlar människor lika.

Men den tilliten finns inte där särskilt ofta. Snarare förväntar sig folk att de ska bli behandlade dåligt, bli bedömda och bemötta efter hudfärg, hårfärg, var de kan tänkas komma ifrån eller vilken religion de skulle kunna tänkas ha.

Och jag förstår dem. För deras misstro mot ordningsmakten är ju befogad.

Jag är, också, så jävla trött. För många av mina kolleger är ganska lika Peter Springare. De har också sina teorier, som flitigt diskuteras medan de är i maktens tjänst. Det handlar om allt från ”förortskillarna med adidas och keps” till ”kjolar som stjäl”, ”blattar som inte kan hålla händerna borta”, ”negrer som inte borde få komma in”, ”araber i grupp”, ”thaihoror” och ”tjejer som ber om det”. Det diskuteras hur man ska hantera olika grupper så att det inte blir ”PK-tjafs”. Människor med annan hudfärg än vit följs med extra vakande ögon - ”för man vet ju hur de är”.

Otaliga gånger har jag sett uppgivna blickar hos människor som avlägsnas från platser de borde haft tillträde till, eller som nekas att ens komma in. De vet – liksom jag gör – att de inte behandlas likvärdigt någon som ser ut som till exempel jag gör. Eller som Peter Springare gör. Men de måste ju lyda, för det är ordningsmakten de har att göra med. Flera gånger har jag upplevt hur ingripanden resulterar i onödigt våld för att vi upplevs som ett hot, som en mobb. Som särbehandlande.

Det får mig att skämmas. Både för att vara en del av en rakt av diskriminerande och förtryckande instans i samhället, men också för att jag vet att det här inte är så vi borde vara. Ordningsmakten existerar inte i samhället för att separera grupper, agera på rasistiska fördomar eller efter patriarkalt grundat förakt mot kvinnor. Uppdraget ser inte alls ut så. Och jag vet att det finns hur många poliser och ordningsvakter som helst som gör rätt, behandlar både yrket och människor med respekt och likvärdighet.

Men så finns det minst lika många som aldrig borde ha fått polisbricka eller ordningsvaktsförordnande. Som missbrukar den makt de fått genom sina yrken. Som drar ner alla i skiten och saboterar. Som förstör det förtroende som måste finnas där och som är helt avgörande för allas säkerhet; både människors, polisers och ordningsvakters – det mellan ordningsmakten och det civila.

Peter Springare är en del av en ordningsmakt som vill vinna och är beroende av – alla – människors tillit. Men så länge sådana som han finns i den kommer den tilliten inte att kunna byggas.

Och det är helt logiskt.

För det är ju alldeles uppenbart att människor faktiskt har grund för att känna misstro mot ordningsmakten. Att alla inte kan förvänta sig rättvis och likvärdig behandling.

Det försätter mig och alla andra som vill göra rätt i svåra och farliga situationer och splittrar samhället. Men framför allt sänker det hela rättssystemet till samma extremlåga nivå som polisman Springares smutsiga fördomar och generaliseringar ligger på.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria Tidningen