Filmfestival med samiskt tema | Fria Tidningen
  • Lene Cecilia Sparrok (Elle-Marja) och Mia Sparrok (Njenna) i filmen Sameblod, som har svensk biopremiär på Göteborgs filmfestival.
  • Amanda Kernell har redan fått lovord för sin film Sameblod när den visats utomlands.
Fria Tidningen

Filmfestival med samiskt tema

Ett huvudtema för Göteborgs filmfestival är samisk film. En av filmerna som visas är Sameblod av Amanda Kernell.

Sápmi sträcker ut sig över stora delar av norra Sverige, Norge, Finland och Ryssland. På filmkartan har området ofta fungerat som exotisk kuliss i andras berättelser, men de senaste åren har samiska filmskapare tagit allt mer plats med sina egna historier.

– Sápmi har utvecklats till en väldigt spännande filmregion, med en ny generation intressanta regissörer. Det är både konstnärligt och politiskt angeläget att ta ett större grepp på den samiska filmen, säger Jonas Holmberg, konstnärlig ledare för filmfestivalen.

Ett exempel på den samiska filmtrenden är Amanda Kernell som långfilmsdebuterar med Sameblod. Filmen utspelar sig på 1930-talet och handlar om Elle Marja, en ung flicka som tillsammans med sin lillasyster går på samisk internatskola, en nomadskola. Tanken är att Elle Marja ska ta över som renskötare i familjen men själv drömmer hon om ett annat liv bortom det samiska. Efter det att de rasbiologiska undersökningarna genomförs på skolan bestämmer sig Elle Marja för att fly och bli svensk. I sin svenska lärares kläder och identitet hamnar hon i Uppsala men livet blir inte som hon tänkt sig.

– För mig handlar filmen om ett mycket större tema än att bara välja en tillhörighet, den handlar inte bara om frågan att vara samisk eller att vara svensk, säger Amanda Kernell.

Tidigare har Kernell gjort kortfilmen Stoerre Vaerie, som kan ses som en prolog till Sameblod.

Där är Elle Marja gammal och tvingas efter ett helt liv vända tillbaka till den samiska kultur hon så länge tagit avstånd från.

– Både Stoerre Vaerie och Sameblod utspelar sig i samma miljöer men Sameblod är lite råare och mer fysisk i tonen. Det har att göra med att huvudpersonen är ung, det händer andra saker i hennes liv mot när hon är äldre.

Mycket tid har Kernell lagt på att hitta rätt skådespelare för rollen som Elle Marja och hennes lillasyster Njenne. Valet föll på Lene Cecilia Sparrok och Mia Sparrok.

– Vi hade bara tur att det fanns två riktiga skådespelartalanger som både var modersmålstalare och systrar, säger Amanda Kernell.

Idén till att göra en långfilm som Sameblod har funnits länge hos henne.

– Jag har vuxit upp med den här historien men också i en familj som, precis som alla andra samiska familjer, är präglad av 1900-talshistorien. Både av kolonialiseringen och av rasbiologin mot samerna. Den har lämnat spår i alla familjer.

Hur tycker du att samernas historia har behandlats i Sverige?

– Kunskapen om samernas historia är ganska icke-existerande om man inte fått med sig den hemifrån. Vi lär oss inte något om den i skolan. I så fall ska man ha en mycket ambitiös lärare. Men det saknas studiematerial om samisk historia och det finns inte med i läroplanen, säger Amanda Kernell.

Sameblod har svensk biopremiär på filmfestivalen, den är också en av de nominerade filmerna som tävlar om Dragon Award Best Nordic Film.

– Det känns otroligt roligt att få komma tillbaka till Göteborgs filmfestival med min första långfilm efter att ha visat nästan alla mina kortfilmer där sedan den första för tio år sedan. Göteborg är ju Nordens största filmfestival och att bli inbjuden för att tävla med toppskiktet känns väldigt, väldigt stort, säger Amanda Kernell.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

”Kortfilm ska ses på stor duk”

Kortfilmer får biopremiärer genom Folkets Bio. "Min film har visats på festivaler, nu får den en chans att nå en ny publik", säger Lia Hietala, regissör till Min homosyster.

Minnen av Det

Nyfilmatiseringen av Det har precis haft Sverigepremiär. Johan Melander Hagborg botaniserar bland minnen av Snåljåp och trauman.

Filmens blinda fläck är queer

Queera på film är ofta hårt mallade, inför Göteborgs filmfestival är Maria Ramnehill på spaning efter queerhet som bara får vara.

© 2021 Fria Tidningen