Han rapporterar inifrån förvaret på ön Manus | Fria Tidningen
  • Iransk-kurdiska journalisten Behrouz Boochani har hållts i förvaret på Manus sedan 2013.
  • Förhållandena på förvaret på Manus kritiseras av människorättsorganisationer.
  • Asylsökande visar upp sina temporära ID-kort när de bussas till Manus-förvaret efter att ha skickats till ön från Australien.
  • Protest i Sydney mot den australiska regeringens asylpolitik.
Fria Tidningen

Han rapporterar inifrån förvaret på ön Manus

”Det är min plikt att dokumentera allt som händer här”. Iransk-kurdiska journalisten Behrouz Boochani rapporterar från flyktingförvaret på Manus i Papua Nya Guinea där han hålls sedan mitten av 2013.

Att Behrouz Boochani är just journalist är anledningen till att han tvingades fly från Iran. Han är en av de hundratals personer som sökt asyl i Australien som placerats i förvar på obestämd tid på ön Manus.

De flesta asylsökande på Manus har flytt konflikter i länder som Sudan eller Syrien, eller tillhör folkgruppen rohingya som flytt förföljelse i Burma. Australien betalar miljarder för att Papua Nya Guinea ska ta hand om flyktingarna.

– När jag skickades till ön Manus av den australiska regeringen förstod jag att de baserar sin politik på hemlighetsmakeri och ohederlighet, säger Behrouz.

Redan under de första dagarna i förvaret började han arbeta för att ge människor där en möjlighet att göra sig hörda.

– Den australiska regeringens politik som gör det möjligt att hålla människor i förvar på obestämd tid är emot mina principer och värderingar, och är i strid med globala mänskliga värderingar, säger han.

Behrouz arbetade som frilansskribent i Iran och startade tidningen Werya om kurdisk politik, kultur och historia. I februari 2013 genomförde det iranska revolutionsgardet en räd mot tidningens redaktion.

Behrouz var i en annan stad när elva av hans kollegor greps. Han skrev om räden på en sajt för iranska reportrar och nyheten spreds över världen. När det upptäcktes av regeringen tvingades han fly.

Under de första två åren skrev han och publicerade artiklar i ett annat namn av rädsla för att han skulle förlora den mobiltelefon som varit hans livlina sedan han kom till ön Manus.

– Vi fick inte använda mobiltelefoner förrän i april 2016. Vakter genomsökte mitt rum två gånger och letade efter min telefon, säger han.

Med stöd från internationella organisationer som PEN och Reportrar utan gränser började han förra året använda sitt riktiga namn.

– Jag skulle aldrig säga att jag inte är rädd, men rädslan är inte tillräckligt stark för att stoppa mig eller hindra mig från att genomföra mitt uppdrag. Det är min plikt att dokumentera allt som händer här.

Situationen i lägret på ön har kritiserats av både FN och människorättsorganisationer. I maj slog FN:s råd för mänskliga rättigheter fast att lägret är olagligt och Papua Nya Guinea har beslutat att lägret ska stängas. Sedan dess har den australiska regeringen öppnat upp förvaret, vilket innebär att de asylsökande kan komma och gå som de vill – men de kan inte lämna ön. Australiens regering har sagt att de ska stötta flyktingarna att bosätta sig i Papua Nya Guinea eller återvända till sina ursprungsländer. Detta trots att flyktingar har utsatts för angrepp både från lokala invånare och polisstyrkor.

PEN och flera människorättsgrupper har sedan i september 2015 krävt att Behrouz Boochanis begäran om asyl ska behandlas av australiska migrationsverket så snart som möjligt. Australiens premiärminister Malcolm Turnbull meddelade i november 2016 att Behrouz Boochani ska erbjudas vidarebosättning i USA.

– Den politiska situationen har inte förändrats i Iran, särskilt inte för kurderna. Minst 20 journalister sitter i fängelse. I en resolution i november fördömde FN:s generalförsamling den iranska regimens brott mot de mänskliga rättigheterna. Förra året hängdes fler än 1 000 personer i landet, säger Behrouz.

Sedan han kom till ön Manus har Behrouz skrivit artiklar för australiska och internationella tidningar och medverkat i radio samt arbetat med en dokumentär om livet på ön med titeln Chauka, Please tell us the time. Han har även fortsatt att skriva artiklar om kurdisk kultur och politik för kurdiska medier. Han har publicerat poesi och essäer och medverkar i två kommande böcker. Hans första roman kommer ut i mitten av 2017.

Behrouz Boochani säger att en av de största utmaningarna har varit att förmå australiska och internationella medier att hänvisa till honom som journalist i stället för enbart som flykting.

– Det är en form av censur. Jag vet att jag är en flykting, men jag är en journalist och författare också. Jag gör samma jobb som andra journalister i Australien eller någon annanstans men kallas ändå endast för en flykting, säger han.

Bilden av Australien som ett fredligt, laglydigt land med en avslappnad attityd till livet har också utgjort en svårighet för honom som journalist.

– Vi torteras av ett västerländskt land. Men medier och människorättsorganisationer har svårt att tro att ett land som Australien kan genomföra en politik som på många sätt liknar det vi ser i Iran eller Saudiarabien, säger han.

Fakta: 

Förvaret på Manus

År 2001 beslutade Australiens högerregering, med stöd av vänsteroppositionen, att hindra båtflyktingar från att nå fastlandet och istället sätta dem i förvar på Stillahavsöarna Nauru och Papua Nya Guinea.

Förfarandet har kritiserats av australiensiska och internationella människorättsorganisationer som menar att det strider mot asylrätten. Även de undermåliga förhållandena i förvaren, som drivs av privata säkerhetsföretag, får återkommande kritik.

I april 2016 beslutade Högsta domstolen i Papua Nya Guinea att fängslandet av asylsökande i förvaret på Manus var olagligt och stred mot landets grundlag. Australien har meddelat att förvaret ska stängas, men det är oklart när detta kommer att ske.

98 procent av de drygt 500 personer som i dag befinner sig i förvaret på Manus är asylsökande flyktingar. Australien vägrar dock ge dem asyl och uppmanar dem att bosätta sig i Papua Nya Guinea eller återvända till sina hemländer.

Källor: Amnesty International, The Guardian

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria Tidningen