Stora frågor tar plats i miniatyrsamhälle | Fria Tidningen
  • Erik Holmström tillsammans med dockan Roland från föreställningen Funktionell dumhet.
  • Mycket arbete läggs på att tillverka dockorna, är gjorda i skala 1:18. Kläder till dockorna är nästa steg i processen.
  • Skvalpet beskrivs som en ultrarealistisk dockteaterföreställning som behandlar teman om makt, idealism, konst och kapitalism.
Fria Tidningen

Stora frågor tar plats i miniatyrsamhälle

Malmö Dockteater firade triumfer med föreställningen Funktionell dumhet, som baserades på Roland Paulsens bok Vi bara lyder. På lördag är det premiär för den fristående fortsättningen – Skvalpet.

Sociologen Roland Poulsens uppmärksammade reportagebok Vi bara lyder – en berättelse om Arbetsförmedlingen låg som grund till den dokumentära dockföreställningen Funktionell dumhet. I en modellvärld i skala 1:2 fick man följa dockan Roland i sin studie av arbetsförmedlingen; de anställdas strategier, byråkratins struktur och arbetssamhällets moral.

Två år senare är det dags för Skvalpet, som beskrivs som en fristående uppföljare. Titeln bygger på ett anmärkningsvärt citat levererat av Angela Bermudez-Svankvist, före detta Generaldirektör för Arbetsförmedlingen: ”Om det bara finns 40 000 jobb, så antingen delar vi på de jobben som finns, och så får vi ha lågpresterande människor som både är halta, lytta, psykiskt sjuka, blinda, döva, rullstol, knäpp fast det inte syns, snygga med opererade tuttar som bara tycker om sin kropp - då får vi ha hela spektrat. Men då måste arbetslivet se annorlunda ut. Och där är jag nu igen tio år före min tid. För om tio år kommer det här att vara borta. För vi har inget kvar. Vi har bara skvalpet kvar!”.

Skvalpet. Erik Holmström, konstnärlig ledare för Malmö Dockteater, säger att han ville undersöka det ordet närmare. För vad syftar det egentligen på?

– Det var under en intervju med Roland Poulsen som hon använde detta ord för att beskriva vad konsekvensen blir om vi börjar dela på jobben, och så räknar hon upp de som enligt henne inte passar in på arbetsmarknaden. Skvalpet var något som väckte mitt intresse och jag var redan då inne på att göra ytterligare en dockteaterföreställning baserad på dokumentärt material.

Frågor om makt, idealism, konst och kapitalism är fokus för Skvalpet där dockan Erik Högström står i centrum för handlingen. Han har bestämt sig för att intervjua dessa lågpresterande ”människotyper” för att sedan använda materialet till en samhällskritisk pjäs.

Dockan Erik Högström är givetvis baserad på Erik Holmström själv. Tidigare var han en del av Turteatern i Stockholm. Efter att bland annat ha satt upp den kontroversiella föreställningen Scum-manifestet ville han pröva något nytt och startade en dockteater för vuxna i Malmö.

Parallellt med dockteatern arbetar han som frilansande regissör. Och de egna erfarenheterna omsätts nu i Skvalpet.

– Föreställningen handlar även om förutsättningarna för att skapa konst i ett kapitalistiskt samhälle, säger Erik Holmström.

Att skapa politisk debatt genom att beröra samhällskritiska frågor är vanligt förekommande i den samtida konsten. Men de höga anspråken som konsten har när det gäller att göra skillnad blir ofta inte mer än en fernissa, menar Erik Holmström.

– Jag vill skildra den där bilden som finns av teaterarbete, strävan efter ett politiskt klimat som är svår att uppnå i ett varusamhälle. Även teatern är en vara där de som arbetar på teatern är lönearbetare vilket skapar en ekonomisk konkurrens och där ojämlika villkor påverkar arbetet. Teaterbranschen är en av de branscher som är mest konkurrensutsatta och som präglas av en marknadslogik vilket gör det svårt att egentligen skapa politisk konst.

Blir det mer av prat om politik och mindre av resultat i slutändan?

– Ja, det tycker jag. Nästan alla föreställningar jag har varit inblandad i har haft höga anspråk. Man vill att det man håller på med ska vara något väldigt fint och viktigt. Det är nästan en sorts nyttoaspekt som bygger på att vi är goda, samtidigt tycker jag att man ofta är lite slarvig i det man gör. Skvalpet är mitt sätt att bearbeta mina egna erfarenheter, säger Erik Holmström.

Stora frågor berörs i Skvalpet, men formatet är litet. Erik Holmström beskriver sin roll som att sitta på scenen och leka med ett dockskåp. Målet är att skapa en ”futtighet” som ändå kan beröra.

Några inspirationskällor har varit Staffan Westerberg och Alexander Calder. Just Calders arbete med sin miniatyrcirkus får Holmström att gå igång.

– Hans små mekaniska figurer föreställande cirkusartister är otroligt fina. Han satt på knä och skapar en föreställning med de här figurerna som dansar på lina och slår volter. Det går att kolla upp på Youtube, det är verkligen speciellt och personligt, säger Erik Holmström, som säger att han eftersträvar en liknande presentation och att han även vill arbeta i det lite nördiga och insnöade.

De senaste månaderna har det varit full fart i dockverkstaden och arbetet för att få allt färdigt inför premiären pågår in i det sista. Att skapa liv i de små modellerna är komplicerat och tar tid.

– Det är något jag fascineras av, hur man får till konstruktionen för den funktion som man vill att dockan ska ha. Man får under arbetet en stark relation till dockorna och det är som att ens barnasinne väcks till liv när man sitter med dem, vi har arton stycken dockor som har olika roller på den teatern som vi berättar om i föreställningen.

En poäng med att arbeta i den här skalan är att man får ett fågelperspektiv på verkligheten. Det typiskt mänskliga blir på något vis tydligare med detta perspektiv, menar Holmström.

– Det blir något existentialistiskt över det. En annan effekt är att enkla och lite tråkiga handlingar, som att klia sig i håret, blir ganska roliga att titta på.

För att publiken ska se ordentligt filmas även allt och visas på skärmar. Man kan välja att titta på mig som sitter med dockorna, man kan titta på modellen eller följa skådespelet på videoskärm. Det är något av ett experiment och vi får i efterhand utvärdera hur det blev, säger Holmström.

När Erik Holmström valde att lämna Stockholm för Malmö med ambitionen att starta en dockteater hade han ingen förkunskap om varken dockteatertraditionen eller att tillverka dockor.

– Jag lär mig hela tiden, konstaterar Erik. Nu är det kulledade dockor som jag tillverkar och det är en ny erfarenhet. Många docktillverkare är väldigt noggranna, men jag är lite slarvigare och jag ser även ett värde i det, det ska vara lite punkigt.

Uppslag till nya föreställningar finns redan nu. Bland annat finns tankar på att skapa en science fiction-pjäs.

– Själva tankarna på formen är inspirerande för mig. Just science fiction ger möjligheter att leka med formen. Det är en idé som jag ska förverkliga någon gång. Men generellt är jag är nog mera fäst vid att arbeta i det vardagsrealistiska, säger Erik Holmström.

Fakta: 

Malmö Dockteater

Vad: Sveriges första dockteater för vuxna. Erik Holmström är grundare och konstnärlig ledare.

Var: Underverket, Malmö

Aktuella: Med föreställningen Skvalpet, premiär 31 december.

Mer info: www.malmodockteater.com

Rekommenderade artiklar

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Feministisk sf-klassiker blir musik

Hur låter en bok? Kompositören Erik Dahl ger svaret då han stiger in i Ursula Le Guins litterära universum för att tolka klassikern Mörkrets vänstra hand.

Solidaritetsorkester med hopp om framtiden

Christopher Ali Solidarity Quartet är svåra att sätta fingret på. Muslimsk mystik, ökenblues och svenskt vemod är några av inslagen på debutalbumet To Those Who Walked Before Us.

© 2020 Fria Tidningen