• Thomas E. Frank firar släppet av Tre månader med en spelning på Pustervik på lördag.
Fria Tidningen

Låtar som kommer från drömmar

Som medlem i Den stora vilan känns det logiskt när Thomas E. Frank säger att han drömt flera av sina låtar. Tre månader är titeln på soloskivan, som redan gett eko utanför Göteborg.

Jag möter upp Thomas E. Frank vid Sandarnas spårvagnshållplats. Det är en grå oktoberförmiddag. Hösten har kastat sin mantel över västra Göteborg. Ett stenkast bort ligger Kungstens industriområde.

Jag har varit där ett par gånger, på byggvaruhuset och köpt spik, och konserten med Acid Mothers Temple i en konstnärslokal i närheten för drygt tio år sedan är svår att glömma. Vill minnas att knuttar från en mc-lokal dök upp och lyssnade på Makoto Kawabatas psykedeliska trancerock tillsammans med stora delar av stadens underjordiska musik- och konstscen.

– Kul att du nämner den konserten, säger Thomas Frank, när vi är på väg in i Den stora vilans replokal/studio Ljudvalvet. Jag såg en affisch och gick dit, säger han, hade aldrig hört Acid Mothers Temple, de var inte lika kända då som i dag. Jag såg dem senast i Italien och de har förändrats och har några nya medlemmar.

Väl inne i studion fastnar först blicken på väggar fyllda av böcker, vilket har sin historia.

– Han som hade lokalen tidigare var bokbindare och hade även antikvariat, men ofta var det ingen här, så man kunde komma hit och plocka en bok och lämna lite pengar som gick till en anarkistisk bergsby i Nicaragua. Han skickade flera containrar fyllda med verktyg, cyklar och annat som det råder brist på där.

I dagarna är Thomas E. Frank aktuell med sin allra första soloskiva, Tre månader, utgiven av det Göteborgsbaserade skivbolaget Omlott. Musik på egen hand har han pysslat med länge, utanför Den stora vilan, som är ett högst demokratiskt band, men tanken att det skulle ges ut på skiva var ingen självklarhet.

– Nej, det var Gustaf Dicksson (Omlott) som hörde musiken och ville ge ut en skiva. Jag var väldigt tveksam i början. Gustaf har även varit med och valt ut låtar, det var ganska skönt, så att jag inte behövde ta alla beslut själv.

Soloskivan är på många sätt den totala motsatsen till Den stora vilans musik, även om det givetvis finns musikaliska paralleller.

Thomas E. Frank har gått en utbildning i musikproduktion, studioteknik och liknande och har mer och mer ägnat sig åt att spela in musik åt andra band och kompisar, liksom egna grejer. Och det känns, på flera sätt, som en ”studio”-platta, instrument efter instrument som läggs på varandra, diverse ljudtricks, i motsats till Den stora vilan som i hög utsträckning är ett liveband.

– Man kan vara mer personlig och kanske även modigare på egen hand. I inspelningssammanhang kan man även testa saker direkt, allt behöver inte vara så uttänkt. Samtidigt är det lätt att stirra sig helt blind, utan ett band.

Titeln på skivan betyder inget speciellt utan är en fras som fungerade, men musiken har spelats in under flera tidpunkter. Texterna handlar om olika saker som dyker upp, säger Thomas E. Frank, anspråkslöst.

Jag undrar över låten Falsk parad, som känns samhällskritisk, men det är ingen specifik svensk politiker som åsyftas, tanken som ledde till låten kom till när han lyssnade på ett P1-program om Sydafrika.

Men något som påverkat skivan är personligt. Drömmar.

– Flera av låtarna som kom med på skivan har jag drömt. Som Lånad tid, jag drömde även hela arrangemanget. Ibland har låtar skapats i ett halvdrömtillstånd, men det gäller att skriva ner texten med en gång, ta ut melodin, annars försvinner det.

Det där med att drömma musik och sedan i vaket tillstånd försöka återskapa musiken går i linje med något som jag uppfattar som Thomas E. Franks musikfilosofi. Som han kommer in på, i samband med drömmarna.

– Alla melodier finns redan, jag tycker att det är uppenbart, men någon måste förvalta dem, omvandla musiken till en greppbar form.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Ett proggband med många liv

Träd, Gräs och Stenar lever vidare. Fria träffar Jakob Sjöholm, den enda kvarvarande originalmedlemmen, för att prata om makrobiotik, progg och om nya skivan Tack för kaffet.

Fria Tidningen

Jazzdrama målat i blåa toner

I sin förra film berättade Kasper Collin om Albert Ayler. Nu är han aktuell med en ny jazzdokumentär, om trumpetaren Lee Morgan som 1972 sköts till döds av sin sambo.

Fria Tidningen

”Vi vill få ungdomar att kunna njuta av spel”

Många föräldrar oroas över att deras barn ägnar för mycket tid åt dataspelande. Patrik Wincent, författare och terapeut, har många års erfarenhet kring arbete med missbruks- och beroendeproblematik.

Fria Tidningen

Festival som hyllar improvisation

Scenartister från stora delar av världen tar plats på scenen när festivalen Varia riktar fokus mot improvisation som organisk scenkonstform.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu