Att berätta sin historia baklänges | Fria Tidningen
  • Med Det levda baklänges vill Osynliga teatern belysa den svenska migrationspolitiken och vad den innebär på ett personligt plan.
Fria Tidningen

Att berätta sin historia baklänges

Marwan Arkawi flydde från Syrien och lever nu i Sverige. Föreställningen Det levda baklänges ger en unik inblick i Marwans resa och möte med den svenska migrationspolitiken.

Genom att förse publiken med Virtual Reality-glasögon och 3D-ljud är tanken att publiken ska uppleva hur det är att sitta på Migrationsverket och bli utfrågad om sitt liv. Föreställningen, som är ett samarbete mellan Osynliga teatern och Dramaten, kunde gjorts med en skådespelare som läser ett manus som utgår från Marwans berättelse. Men det var aldrig aktuellt, enligt Jens Nielsen, som tillsammans med Tomas Rajnai regisserat pjäsen.

– Jag har alltid velat bli hörd, jag vill att alla ska veta vem jag är och vad jag kan göra. Jag är inte bara en flykting i mängden. Var och en av oss har möjlighet att förändra världen. Jag har intervjuats av flera tv-kanaler, men ingen har velat lyssna på mig – för dem har jag varit bara ännu en flykting. Jag är väldigt uppspelt inför att möta publiken och berätta min historia. Jag är trött på att bara ses som en flykting. Jag vill att folk ska lära känna mig och inse att vi alla är individer med olika berättelser. Att vi inte är så olika er, säger Marwan Arkawi.

Det levda baklänges baseras även på intervjuer och vittnesmål med tolkar, jurister och personer som arbetar på Migrationsverket.

– Vi ringde till Migrationsverket och frågade efter personer som ville medverka i det här projektet. Vi var tydliga med att vi ville veta hur de upplever intervjumetodiken. Sen har vi pratat med personer som forskat kring metodiken, säger Jens Nielsen.

Metodiken som Jens Nielsen pratar om är förhörsmetoden som används på Migrationsverket, den så kallade kognitiva intervjumetodiken där personen som intervjuas ombeds att berätta sin historia i kronologisk omvänd ordning. Hur det tillämpas och används beror på fall till fall. Metoden kommer från polisväsendet i USA som menar att det är svårare att ljuga om man berättar baklänges. Enligt Jens Nielsen använder även psykologer metoden när de pratar med människor som varit med om ett trauma. Men medan en psykolog träffar en person i ett halvår tar samtalet med Migrationsverket två timmar.

Nyhetsrapporteringen om flyktingsituationen har mest handlat om systemkollaps och problem som det svenska samhället befaras få genom att ta emot flyktingar. Ni vill förmedla en annan historia?

– Ja, när man tänker på den senaste tidens rapporteringar hör vi berättelser om människor som flyr från kriget. Vi ser filmer från Aleppo och bilder på personer som tar sig över Medelhavet i båtar. Men media ger även en bild av människor som är otacksamma, som klagar på att maten på boendena inte är bra. Det är en viss bild som vi matas med. Marwan är en av många och han berättar sin berättelse. Han får utrymme och tid att göra det. Nyhetsrapporteringen är begränsad.

Påverkar den personliga berättelsen oss mer än om vi ser hundra döda kroppar svischa förbi i Aktuellt?

– Det är i den personliga berättelsen som vi möts. Det levda baklänges är en föreställning där en liten grupp människor sitter nära varandra runt ett bord och träffar inte bara Marwan utan möter även varandra. Där uppstår också ett möte. Vi hoppas att publiken när de går härifrån pratar med varandra också, säger Jens Nilsen

Rekommenderade artiklar

”Varannan kvinna gör en abort”

"Det finns en stigmatisering kring varför man gör abort och vilka som gör det", säger Anna Bengtsdotter, aktuell med boken Hundra om dagen: berättelser om abort.

© 2019 Fria Tidningen