Recension


Konst
Samhällsmaskinen
Var: Malmö Konstmuseum
Konstnärer: Meira Ahmemulic, Ylva Westerlund, Kalle Brolin, Sara Jordenö, Jonas Dahlberg, Kajsa Dahlberg, Leif Elggren m fl
Pågår till: 15 januari

  • Ylva Westerlund lavering "Skymning" är ett av verken i utställningen Samhällsmaskinen.
Fria Tidningen

Ge tid åt Samhällsmaskinen

En angelägen och mångfacetterad utställning, skriver Andreas Kurtsson om Samhällsmaskinen på Malmö Konsmuseum.

Malmö Konstmuseum har aldrig tett sig så vindlande stort. Utställningens tema liksom rummen tycks fortsätta att veckla ut sig allt eftersom. Att försöka få syn på samtiden genom att greppa det som nyss varit innebär en del arbete, men det betalar sig.

Det börjar dock med att jag hakar upp mig. Ett grepp i utställningen är att konstverken är uppblandade med föremål från Malmö Museers samlingar. Som curatorn Lisa Rosendahl skriver i katalogens generösa förord finns en ”önskan att verka i utrymmet mellan en konstnärlig och antropologisk läsning av samhället”. För mig som publik är det till att börja med svårt att hitta ett sätt att uppleva utställningen från en position mellan dessa olika läsningar. Jag befinner mig i ett konstrum men när jag tittar på föremålen som inte har en konstnär som upphovsperson vet jag inte hur jag ska tolka det jag ser.

Efter att ha sett Hans Carlssons verk Celebration där han med en video och skalmodeller inlånade från Malmö Museers samlingar berättar om Kockums sista lyxkryssare, så öppnar sig utrymmet mellan läsningarna. Museiföremålen blir, förutom ett sätt att ge sammanhang, argument för att konsten inte har någon exklusiv position ”utanför” samhället.

Utställningens många berättelser präglas av olika slags beroenden. I den globaliserade ekonomin och politiken där makten flyttat från det lokala sammanhanget så framstår skeendena som alltmer styrda av godtyckliga händelser. Mitt i allt det förfärande är det lätt att bli förförd av makroperspektivet i berättelserna om hur industri och politik format samhället. Vilka landsändar som ska komma att blomstra och vilka som avfolkas. Som i Jag är Skåne av Kalle Brolin där linjerna mellan industri och jordbruk, människa och maskin knyts samman med det moderna samhällsbygget. Hål i landskapet, hål i tänderna. Även i Sara Jordenös Diamond People berättas om civilkurage men också de dilemman enskilda människor ställdes inför i och med att ortens största industri hade Sydafrikanska ägare under apartheidåren.

En stor del av utställningen handlar om vad industrialismen lämnat efter sig. Till exempel ruiner och förändrade landskap som i Susanne Krimanns screentryckserie Duskdust med motiv av en slagghög och kalkstensdamm från denna som färgpigment. Verket ingår i en miniutställning i utställningen som följer olika spår av cementindustrin. Om mycket av storskalig industri lämnat den här delen av världen så är industrialismens paradigm svårare att göra sig av med. Vårt kollektiva tänkande kring arbete och tid präglas fortfarande av produktivitet, rationalitet och effektivitet. Flera konstnärer missbrukar konstruktivt dessa begrepp för att söka andra sätt att vara och tänka på. Sofia Hulténs verk med till synes ”meningslös” produktion och kortslutna verktyg är ett exempel.

Många av verken blickar bakåt, det kommer naturligt av temat. Men det finns undantag. Gruppen The non existent Centers dokumentära arbete Atlas – från slumrande materia till kommunen utgår från Ljusnarsberg som just nu upplever en stor inflyttning av asylsökande efter årtionden av avfolkning. I ljudupptagningar och planschverk kartlägger de värdeskalor och skiljelinjer i kommunens samtid. De gör det med en alldeles speciell röst, en spelad naivitet som blir skarp och tydliggörande.

Gå och se Samhällsmaskinen! Ge den några timmar, den är mångfacetterad men aldrig ofokuserad, och alltigenom angelägen.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Avtryck från en alternativ samtid

Recension

Ulf Rollofs retrospektiva utställningen Akut fångar något icke gripbart, bortom vårt här och nu, skriver Andreas Kurtsson.

Fria Tidningen

Uppfriskande besök på Skissernas museum

Recension

Efter att ha varit stängt i närmare ett och ett halvt år öppnade Skissernas museum nyligen för allmänheten igen. Fria Tidningen recenserar utställningar av Swoon och Andreas Eriksson.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu