Film med variation på klassiskt kärlekstema | Fria Tidningen

Recension


Film
Right now, wrong then Regi: Hong San-soo I rollerna: Jae-yeong Jeong, Min-hee Kim, Yeo- jeong Yoon m.fl. Distribution: Folkets Bio

  • Right Now, Wrong Then belönades med Guldleoparden för bästa film samt priset för bästa manliga skådespelare till Jung Jaeyoung på filmfestivalen i Locarno.
Fria Tidningen

Film med variation på klassiskt kärlekstema

Right now, wrong then är en film uppdelad i två filmer. Två varianter av samma historier. Underhållande och tänkvärt, skriver Frias recensent.

Det slumpmässiga mötet som leder till kärlek är ett klassiskt filmtema, som exempelvis utforskas i David Leans Ett kort möte (1945) och senare i Richard Linklaters Before Sunrise (1995). Right now, wrong then är den koreanske regissören Hong San-soo variation på detta klassiska tema. Eller snarare variationer då filmen egentligen är uppdelad i två filmer.

En självupptagen regissör Ham Chun-su (Jung Jae-young ) besöker Suwon där han ska presentera sin film. Han är en dag tidig och fördriver tiden i staden där han stöter på Yoon Hee-jung, en ung kvinnlig amatörkonstnär (Kim Min-hee), som han fattar tycke för. Han bjuder henne på te och besöker senare hennes ateljé för att till sist runda av kvällen på en sushibar där de dricker en hel del risbrännvin. Så småningom kommer det fram att Ham är gift, vilket komplicerar det hela.

Detta är grundhistorien i Right now, wrong then, som varieras i två olika versioner. Med små medel skapar Hong San-soo, ofta beskriven som en koreansk Woody Allen, intensitet och spänning i mötet mellan Ham och Hee-jung. Det yttre händelseförloppet är odramatiskt och istället fokuserar Hong San-soo på att skruva till scenerna så att de drivs till sin spets, inte sällan med en komisk touch.

I den första delen framstår regissören Ham som ganska dryg och falsk, och att utnyttja sin status som kulturpersonlighet i uppvaktandet av unga kvinnor känns utstuderat. ”Du är en berömd regissör, och jag tyckte att det var något bekant över dig”, säger Hee-jung som till slut går med på att dricka te med denna celebritet. När Ham senare insisterar på han vill besöka Hee-jungs ateljé för att se vad hon skapar framstår det mer som ett sätt att förföra henne, och väl på plats sneglar han bara på det abstrakta måleri som hon arbetar med.

Den andra delen är mycket varmare och hoppfullare. Här framstår Ham som mer sympatisk och uppmärksam i mötet med Hee-jung. Små gester och detaljer som gör deras möte mer jämställt och där det känns som att de ser varandra bortom de slitna och klichéartade uppsättningarna av manliga och kvinnliga schabloner.

Ham vågar vara ärlig när han pratar om sina ambitioner som filmare och även i bedömandet av Hee-jungs konst: ”Du måste våga mer, inte enbart göra konst för din egen skull”. En uppmaning som lika mycket känns riktad till honom själv, och som även blottlägger filmens undertext: Ett ögonkast räcker inte för att se bortom ytan.

Rekommenderade artiklar

Kärlek med implikationer

Recension

Tobias Magnusson har sett en film där en kvinnas dubbelliv mellan land och stad spelar huvudrollen.

© 2021 Fria Tidningen