Med läsaren i ett fast grepp | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Drömmen om det röda: Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek
Författare: Nina Björk
Förlag: Wahlström & Widstrand

  • Utifrån Rosa Luxemburgs liv som politisk aktivist och människa resonerar Björk i sin nya bok Drömmen om det röda kring ideologi, feminism och kärlek, pengar och påverkan.
Fria Tidningen

Med läsaren i ett fast grepp

Anna Remmets har läst Nina Björks Drömmen om det röda.

När jag läste Under det rosa täcket, numera en feministisk klassiker som tonåring upplevde jag att allt som skavt i mig föll på plats. Nina Björk förklarade feministiska teorier på ett sätt som jag kunde förstå och använda för att tolka min verklighet.

Det lättillgängliga tilltalet, sättet att ta läsaren i ett fast grepp i handen känns igen i Drömmen om det röda. Här tar Nina Björk avstamp i socialisten Rosa Luxemburgs levnadsöde under sent 1800-tal till tidigt 1900-tal för att åskådliggöra och förklara den marxistiska ideologin och teckna den tyska, men även den europeiska, socialdemokratins historia.

Luxemburgs individuella historia passar sällsynt bra ihop med den politiska: hon deltar i en gryende arbetarrörelse med stora, radikala och internationalistiska drömmar och avrättas brutalt efter att en revolution är avvärjd och socialdemokratin som hon satte så stort hopp till lydigt börjat gå i nationalismens och kapitalets ledband.

Att Björk skriver lättillgängligt innebär inte att hennes argumentation är mindre grundlig. Det märks att hon har väl utvecklade analyser som hon har valt att komprimera för att kunna närma sig den läsare som kanske inte bara är obekant med Luxemburg utan även med Marx.

Det tredje ordet i undertiteln, ”kärlek”, syftar givetvis på kärleken till kampen, men också på den heteromonogama kärleken till en älskare. Björk är medveten om risken att reducera en framstående intellektuell till en trånande älskarinna och förekommer läsarens eventuella invändningar. Hon skriver att hon vill utforska den konflikt som så många kvinnor innan hon upplevt mellan ambition och det patriarkala samhällets förväntningar på en kvinna. Samtidigt upplever jag att Nina Björk egentligen inte ifrågasätter heteromonogamin och kärnfamiljen som institutioner. Hennes vision tycks mer handla om att ”stå i bredd”, att även i ett eventuellt postpatriarkalt samhälle leva i monogama relationer, men då som jämlikar. Om den tolkningen är riktig är kontrasten mot Björks i övrigt mycket radikala blick ganska stor.

Överhuvudtaget positionerar sig Björk, utifrån exempel ur Rosa Luxemburgs liv, såsom som dennas solidaritet med arbetarklassen trots sin borgerliga bakgrund, mot det som hon upplever som icke-konstruktiv identitetspolitik i samtidens feministiska idédebatt. Till skillnad från många andra som gett sig in i den debatten är hennes kritik dock inte slapp eller slentrianmässig. Hennes argumentation känns hederlig även i de stycken man inte håller med.

Som skarpast är Drömmen om det röda när den riktar sin udd mot den del av samtiden som, precis som Luxemburgs tid, utgörs av ökande nationalistiska strömningar. Nu liksom då kommer de inte bara från höger utan även från en socialdemokrati som stänger murar och hellre pratar om ”svenska värderingar” än om klass.

Nina Björks blick på både Luxemburgs tid och vår är bister, men liksom Luxemburg räds hon inte heller varken idealismen eller drömmen om socialismen. Det känns befriande och välbehövligt.

Rekommenderade artiklar

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

© 2019 Fria Tidningen