Krönika: Ambivalensen är ett hot mot nationalismen
En månad före byggstart för minnesplatsen över de personer som dödades i den högerextremistiska terrorattacken på Utøya, gick den norska regeringen med på att försöka tillmötesgå en grupp på 22 närboende i Hole kommun som motsätter sig planerna. Gruppen leds av politikern Jørn Øverby från Fremskrittspartiet och vad de protesterar mot är konstverket Memory wound av Jonas Dahlberg.
Memory wound valdes ut av Norges motsvarighet till Statens konstråd med starkt stöd av överlevande och offrens anhöriga. Den angivna platsen för konstverket är Sørbråten, en udde på fastlandet som pekar mot Utøya. Dahlbergs idé är att skapa ett sår i naturen genom att bygga ett tre meter brett sund med lodräta väggar, rakt igenom udden. Besökande och sörjande kan nå en avsats på den ena väggen där de ska kunna stå och läsa namnen på de omkomna som graveras in på den motsatta lodräta väggen. På andra sidan sundet. Onåbara.
Det är svårt att tänka sig ett vackrare, värdigare och mer genomtänkt monument över denna fruktansvärda händelse.
Fremskrittspartiets Jørn Øverby påstår att verket är för starkt, men det är uppenbart att han, och gruppen han representerar, över huvud taget inte vill ha något på platsen som verkligen påminner om händelsen.
Att högerpopulister och nationalister upplever samtidskonst som problematisk eller hotfull får vi hela tiden bevis på. Mattias Norströms impotenta flaggstång i Vasaparken i Göteborg fick SD-politiker att gå i taket, precis som Carolina Falkholts väggmålningar, och för att poängtera sin konstpolitik föreslår SD i sin skuggbudget ett minskat bidrag till Moderna museet med 20 miljoner.
Nationalister har i alla tider efterfrågat lätt avkodad konst som hyllar nationen, partiet eller den starke mannen. Man vill inte ha verk som skapar ambivalens och obekväma frågor. Man vill inte ha konst som får oss att minnas fruktansvärda händelser, där skuldfrågan är oklar eller till och med kastar skuggor över de egna valen. Det som inte passar in i den nationalistiska världsbilden ska gömmas, glömmas eller utraderas.