Transfobi sprids av SVT | Fria Tidningen
  • "I nattens mörker".
Fria Tidningen

Transfobi sprids av SVT

Att SVT dammar av De Palmas famösa "I nattens mörker" när transpersoners liv präglas av allvarliga kränkningar inom alla livets områden är upprörande och omdömeslöst, skriver Tobias Magnusson i en kommentar.

I våras släppte Maria Ramnehill boken Ett transfeministiskt manifest (Atlas Förlag). Bokens inledning är svår att glömma: ”Livet som transkvinna i det här samhället är att – i bästa fall – vara ett skämt. Ingen aspekt av samhället eller kulturen refererar till våra erfarenheter som värdefulla eller ens som mänskliga.”

I samband med releasen av boken träffade jag Maria Ramnehill, och vi kom att prata en hel del om hur transpersoner skildras i populärkulturen, vilket hon bland annat belyser i sin bok. Hennes poäng är att populärkulturen fyller en viktig funktion som identitetsskapare; att kunna spegla sig i andras öden och erfarenheter är betydelsefullt för att se likheter och skapa en känsla av samhörighet.

Tyvärr är filmer och böcker som beskriver transpersoners egna erfarenheter sällsynta, ofta är skildringarna gjorda ut-ifrån en cispersons perspektiv och stereotyper och fördomar är vanligt förekommande, vilket leder till att bilden av transpersoner blir starkt exotiserad.

När Svt i slutet av sommaren valde att visa Brian De Palmas erotiska thriller I nattens mörker (Dressed to kill, 1980) presenterades den som en spänningsfilm. Så vidare spännande är inte filmen, men skrämmande är hur De Palma framställer en transperson. Ramnehill nämner i sin bok hur transpersoner tidigare har skildrats som monster, men menar att dessa skildringar lyckligtvis har försvunnit. Att SVT tycker att det är lämpligt att damma av De Palmas famösa film när transpersoners liv, enligt Folkhälsomyndigheten, präglas av diskriminering och allvarliga kränkningar inom alla livets områden, är upprörande och omdömeslöst.

I nattens mörker uppskattas av cineaster för sina blinkningar till Hitchcocks klassiker Vertigo och Psycho. Uppenbart är det att de Palma även har påverkats av Hitchcocks misogyni då han straffar sina karaktärer när de inte följer samhällets strikta könsnormer. I nattens mörker handlar om den sexuellt frustrerade hemmafrun Kate Miller som fantiserar om att bli våldtagen i duschen. Hon förförs av en okänd man, vilket hon givetvis straffas för. När hon lämnar det amorösa äventyret mördas hon brutalt av en kvinna i peruk och solglasögon. Mördaren visar sig senare vara hennes egen psykolog, Dr Robert Elliott.

En av filmens karaktärer frågar sig hur Dr Elliott kunde utföra detta bestialiska mord. Jo, förklaringen är att han var transsexuell och led av personlighetsklyvning – en manlig del och en kvinnlig del. Galenskap förklaras med att den kvinnliga delen, Bobbi, blir avundsjuk när Dr Elliott blir sexuellt upphetsad av kvinnor, vilket leder till mordet på Kate Miller. För att ytterligare chocka sin publik låter De Palma två av filmens protagonister i en avslutande scen i detalj diskutera och förundras över transpersoner och hur en könsoperation kan gå till.

Det är svårt att hitta argument som motiverar att SVT visar I nattens mörker på bästa sändningstid. Visst, tiden har gått sedan filmen gjordes och kunskap kring genderfrågor har ökat sedan 1980-talet, men det är inget försvar för att helt kontextlöst visa filmen som underhållning. SVT visar helt enkelt på skrämmande dåligt omdöme.

Rekommenderade artiklar

Krönika: Larmande kvinnor

FRIA ger tips om kvinnliga pionjärer inom den elektroniska musiken, och om Anna Westbergs dansföreställning Elektrakomplexet.

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

© 2020 Fria Tidningen