Det kostar att vara fri | Fria Tidningen

Recension


litteratur
Kärlek i Europa (nyutgåva 2016)
Författare: Birgitta Stenberg
Förlag: Norsteds

  • Birgitta Stenberg i sitt hus i Tiveden, Västergötland, år 2012.
  • Birgitta Stenberg, 1990.
Fria Tidningen

Det kostar att vara fri

För snart två år sedan dog Birgitta Stenberg, en queerikon och pionjär inom kvinnlig frigörelse. Hon har blivit ett slags sinnebild för dekadens (Stenberg har själv hävdat att det var hon som kom på ordet ”knark”). Det gör alltid lite ont när någon så betydelsefull för en tidsepoks kulturliv dör, som att hen tar med sig hela 1900-talet och alla dess spännande, härliga och tragiska händelser ner i graven. Men myterna och historierna lever ju kvar, inte minst i form av Stenbergs egna självbiografiska böcker.

Norstedts har gett ut nyutgåvor av några av dessa, däribland den mest kända och skandalomsusade Kärlek i Europa från 1981. I den möter vi en tonårig Birgitta som just ska till att ge sig ut i världen för första gången. Det är 50-tal. Birgitta har växt upp med sin mamma i och runt Stockholm och verkar inte precis lida brist på pengar, men Birgitta vill ha något mer. Frihet. Hon ligger med sin ingifte morbror i hopp om att han ska ta henne till Paris. Det enda hon vill är att se världen, uppleva den – det är bara så hon tänker att hon ska kunna bli en riktig författare. När morbrorn sviker så tar hon saken i egna händer, och drar till Paris, som ju på den tiden fortfarande var ett slags mecka för den konstnär som ville förverkliga sig själv. Kanske finns stämpeln som konsthuvudstad kvar men vilken konstnär kan i dag leva hand ur handske i en storstad, bara glida runt och ”skriva”? Det kräver att man har pengar, kanske kan låna från sina föräldrar likt Hannah i Girls. Även Birgitta får pengar från sin mamma, men säljer även sex, kanske lika mycket för spänningen som för att klara sig ekonomiskt. Hon försätter sig i farliga situationer, allt för att livet ska bli bra litteratur. Och det blir det ju också.

Även om jag tycker att Kärlek i Europa på vissa sätt har åldrats, jag tänker då på hur den talar om och skildrar afrikaner och araber. Stenbergs huvudperson är en ung, naiv svensk som är ute på hitta-sig-själv-resa, så en viss mängd av fördomsfullhet och exotisk fascination från henne behövs nog för trovärdighetens skull. Men det är en fin gräns mellan vad som är skildring av en karaktär och vad som helt enkelt är ett förlegat sätt att skriva på. N-ordet nämns mer eller mindre i varje kapitel och även om ett argument är att det var så man sa, så stör det läsningen för en nutida läsare. Skildringen blir mer rasistisk än vad som antagligen var menat. Det är ett skäl till att uppdatera viss äldre litteratur, eller censurera, som motståndarna säger.

Trots att jag får tankar om vad det kostar att kasta sig ut i Europa och vara fri, och vem som har råd med det, så var Stenberg en ofattbart modig person som först gjorde det, och sedan skrev om det. Att som kvinna skriva om sexualitet har alltid varit ett säkert sätt att bli betraktad som galen.

Det är fantastiskt att läsa om hur bokens Birgitta ser upp till den något äldre Paul Andersson, ett manligt självutnämnt geni som glider runt på andras bekostnad och lånar pengar han inte lämnar tillbaka. Hans arrogans slås hon inte ner av utan hon ska bli honom. Hon ska skriva som honom och ta sig fram i världen som honom. Det är som att hon inte vet om att hon är kvinna och vad det innebär. Naturligtvis vet hon det, men det kanske är det som är det förunderliga. Att veta det, och trotsa det.

Att vara centrum i sitt eget liv och leva det liv man vill leva, fast det inte finns några instruktioner för den sorters uppgift, är ofta att vara normbrytande. Det är inget statement, bara en oundviklig konsekvens. Och det är en gåva för oss som lever nu att dessa 1900-talserfarenheter finns nedtecknade.

Dokumentären Alla Vilda har sänts några gånger på SVT och är värd att se om man får chansen. I den söker Stenberg upp personer som hon älskat och älskat med under sina år i Europa, det är vackert och fascinerade att se de som en gång var yngst i världen nu vara gamla och summera sina vilda liv.

Rekommenderade artiklar

Folkbildande om queer

Recension

”En väldigt bra bok för alla att gå tillbaka och titta i när en går vilse i aktuella frågor eller debatter kring kön, genus och sexualitet”, skriver Anna Axfors.

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

© 2019 Fria Tidningen