Hur går vi från snack till verkstad? | Fria Tidningen
Fria Tidningen

Hur går vi från snack till verkstad?

Författaren och journalisten Marcus Priftis har skrivit böcker om jämställdhet och rasism. I sin nya bok Från snack till verkstad söker han efter lösningarna.

Marcus Priftis föreläser ofta om rasism på allt från skolor till föreningar. Under sina föreläsningar får han ofta frågan om hur man ska jobba mot rasismen.

– Jag blev svarslös när jag fick frågan ”Vad gör man åt det här då?”. Jag kunde inte ge något bra svar.

Marcus Priftis bestämde sig för att leta efter källor till hur man jobbar mot rasism.

– Det fanns jättemånga böcker, debatter och texter om problemet, men extremt få texter om lösningar. Då tänkte jag att jag skulle samla ihop exempel på lösningar.

I Från snack till verkstad låter Marcus Priftis 59 personer berätta om sina erfarenheter från 47 olika kampanjer eller projekt runt om i Sverige.

– Det jag vill göra framför allt är att fästa uppmärksamhet på lösningarna för att man ska slippa uppfinna hjulet på nytt hela tiden. Vad vi behöver är berättelser om vad som har fungerat.

Ett av de stora problemen för att få människor engagerade mot rasism i dag är enligt Marcus Priftis uppgivenheten. Med valstöd för Sverigedemokraterna och växande våldsbejakande extremism är det många som har tappat hoppet, menar han.

– Jag vill bryta den här vanmakten. Om ingen berättar något om lösningarna är det lätt hänt att tro att det inte finns några lösningar. Det tror inte jag att vi har råd med att tro.

För att göra ett stort och komplicerat fenomen mer greppbart beskriver Marcus Priftis rasismens olika uttrycksformer med en pyramid.

– Varje nivå är ett specifikt område. För varje nivå visar jag exempel på hur man kan tackla de här sakerna.

Pyramiden delas in i tre delar: organiserad, individuell och strukturell rasism. Varje del i pyramiden har kopplingar till de andra.

Kampen mot rasismen är lika mångfacetterad som rasismens uttrycksformer, menar Marcus. Och metoderna för att möta rasismen måste vara lika breda.

– Om du är Aftonbladets chefredaktör är svaret enkelt: titta på vad som finns på dina sidor. Men om du inte är det, om du bara är någon som brinner för de här frågorna, en tjänsteman på kommunen, en medlem i Amnesty, och går och ser på ditt lokala fotbollslag, då kanske du har en annan roll i det här. Jag vill samla så många olika berättelser från så många olika arenor i samhället så att när frågan: ”Vad kan jag göra?” kommer upp, så finns det många olika alternativ som har fungerat förut.

Det svenska samhället står inför en rad utmaningar om rasismen ska minska, menar Marcus. Somliga är nya, andra har funnits där i decennier. Den största faran ser han i de ökade klyftorna mellan majoritetsbefolkningen och synliga minoriteter.

– Vi har stora grupper som är födda i Sverige, som lever här, men som inte ges samma livsvillkor som andra medborgare. Och det är en utveckling som leder till social oro.

Marcus Priftis ser även ojämlikheten i samhället som ett allvarligt hot.

– Att ha unga människor som ser sig själva som chanslösa, som andra klassens medborgare, det är ju ett säkerhetshot.

Den nationella självgodheten kring rasismen ser Marcus också som ett stort problem.

– Vi har en idé i Sverige att vi redan har fixat allting, vi har redan koden till hur man gör, och nu har vi det perfekta samhället. Det betyder att vi inte kan lära oss av andra eller hitta fel på det vi gör. Det är ju en del i den nya rasistiska våg som riktas mot flyktingar, där vi ser oss själva som jämställda men menar att de inte är det.

Sverigedemokraternas framgångar är förstås en av de stora utmaningarna framöver, speciellt inför nästa regeringsperiod.

– Det är ett hot även på ett strukturellt plan. Med SD i regeringen kan vi glömma satsningar på strukturella utjämningar eller statliga bidrag till normkritiska projekt.

Lösningen handlar enligt Marcus om att bryta mot Sverigedemokraternas maktanalys, som säger att eliten gått ihop med minoriteterna för att ta från vanligt folk.

– Kan man få till exempel fackklubben, somaliska föreningen och fotbollsföreningen på en ort att dra åt samma håll och göra saker tillsammans, då har man ju brutit deras bild av Sverige.

Trots Sverigedemokraternas frammarsch, ökad militant rasism och ökade samhällsklyftor upplever ändå Marcus Priftis flera positiva trender i Sverige.

– Jag kan också känna den där vanmakten ibland, men jag känner också att det finns hopp. Dels har vi ju en polarisering, 20 procent överväger att rösta på ett rasistiskt parti, men det är också många som är stärkta i sin antirasistiska övertygelse. Många som känner att de måste göra någonting åt rasismen. Den postkoloniala polletten håller på att trilla ner offentligt. Det finns också en begynnande uppgörelse med den nationella självgodheten, jag tror att det finns bra förutsättningar, men då måste folk ta steget från snack till verkstad.

Marcus tror att Sverige står inför ett skifte, att vi har nått toppen på den rasistiska utvecklingen och att många har fått nog.

– När jag åker runt i landet och pratar med folk känns det som folk har börjat fatta grunderna, att folk behandlas olika i samhället beroende på hudfärg.

Under tiden som han skrev boken kom Marcus själv till ökad förståelse för de samhällsutmaningar Sverige står inför.

– En intressant insikt var att det här helvetesgapet mellan ”toleranta” och ”normkritiska” antirasister, som får så stort utrymme i debatten, inte fyller någon funktion i praktiken. De som ägnar sig åt tolerans jobbar mot extremiströrelser, och postkolonialisterna sysselsätter sig istället med representation och agerar mot stereotyper. De kämpar aldrig mot varandra – de kompletterar varandra.

– Jag tror att det viktigaste är att förstå hur många olika sätt det finns att engagera sig på, och välja ett som passar ens person och ens vision. Tänk: ”vad vill jag åstadkomma?” och ”var kan jag göra störst nytta?” Om du sedan väljer mediekritik, representationsaktivism, gräsrotsorganisering eller ett jättelångt fikabord är inte lika viktigt. Allt behövs.

Fakta: 

Från snack till verkstad

Fria ​T​idningen publicerar i sommar utdrag från sex kapitel ur Från snack till verkstad – antirasism i praktiken (Leopard förlag).​

Del 1: Mohsen omvände en av Sveriges farligaste nazister
Del 2: Så skapas en tolerant struktur – om Kungälvsmodellen
Del 3: Stängda gator för marscherna – om nätverken som arrangerar motdemonstrationer
Del 4: Att backa upp och synas – om Kippavandringarna i Malmö
Del 5: Frillesås invånare står upp för sin hembygd – om antirastiskt arbete i byn Frillesås
Del 6: Gräsrotsinitiativ skapar låga trösklar för vänskap – om vänskap utan gränser

Marcus Priftis

  • Född: 1979
  • Uppvuxen i: Södertälje
  • Yrke: Författare, föreläsare och skribent.
  • Tidigare utgivna böcker: Gå på djupet (2010), En käftsmäll är också beröring: Dikter för riktiga män (2010), Främling, vad döljer du för mig?: En bok om rasism (2012), Det otäcka könet. En bok om manlighet (2014)

Rekommenderade artiklar

Att backa upp och synas

Sommarföljetong, del 4 av 6: Fjärde delen av Marcus Priftis ”Från snack till verkstad” handlar om Kippavandringarna i Malmö.

Stängda gator för marscherna

Sommarföljetong, del 3 av 6: I tredje delen av Marcus Priftis ”Från snack till verkstad” möter vi arrangörer av motdemonstrationer.

© 2017 Fria Tidningen