Med prostitution som enda möjlighet | Fria Tidningen

Fördjupning


Sofi Lundin
  • Aisha är gruppledare för några av slummens prostituerade. Hon hjälper kvinnorna att bygga upp sin självtillit, ger hälsorelaterad kunskap och ingjuter mod till att stå upp för deras rättigheter.
  • "Hade det inte varit för sexarbetet hade jag inte varit den jag är i dag. Vi behöver inte något annat yrke än det vi har. Vi behöver rättigheter." Det säger Daisy Namakula, grundare av organisationen Wonetha.
  • "Jag orkade inte längre se hur sliten min mamma var så jag sa 'Nu är det min tur, mamma'. Jag är inte stolt över vad jag gör, men jag måste tänka på min brors framtid." Faith, 19 år.
  • I Katangaslummen finns hundratals lokala barer där prostitution sker öppet dygnet runt.
Fria Tidningen

Med prostitution som enda möjlighet

Sexarbetare i Uganda står inför en kris gällande de mänskliga rättigheterna. I Katangaslummen i Kampala är majoriteten av kvinnorna prostituerade. De för en daglig kamp mot hotfulla kunder, våldsam politik och diskriminerande sjukvård.

Klockan är strax före tolv på natten när Aisha sätter sig i bilen. Man kommer överens om ett pris och snart rullar bilen mot kundens hem i området Ntinda. När bilen kört ett tag, stannar han för att plocka upp en bekant. Ett kvarter senare kommer han tillbaka med ett vapen. Aisha har ingen god magkänsla men sitter lugnt när mannen startar motorn och fortsätter turen. Väl hemma låser han dörren och tvingar henne till sex utan kondom. När hon försöker stå emot hans närmande trycker han vapnet mot hennes huvud och våldtar henne. Han avslutar det han ska, öppnar en flaska öl och säger åt Aisha att gå in i ett rum bredvid. Längst in i rummet står en säng och på denna ligger en död kvinna utan kläder.

”Sminka och klä henne”, säger mannen och häller i sig resten av ölet. Sedan lämnar han rummet och låser dörren efter sig. Aisha står orörlig och möter den döda kvinnans tomma blick. Paniken får Aisha att krossa fönstret som vetter ut mot gatan. Det är många våningar ner, men hon ser ingen annan utväg än att hoppa. Aisha överlever fallet med några öppna sår och springer så fort hon kan genom nattens Ntinda. Hon underrättar polisen om vad hon varit med om, men föga arbete görs för att finna gärningsmannen.

Katanga – ett år senare

Det luktar sur mjölk, gammal fylla och marijuana. På ett stengolv under en fleecepläd ligger två bebisar och sover tungt. Klockan är tre på eftermiddagen och tvillingarnas mor, Aisha, kokar mjölk över en öppen eld utanför huset. Det är drygt ett år sedan hon hoppade från tredje våningen och flydde från den våldsamme mannen. Hon är inte säker, men hon tror att det är denne man som är tvillingarnas far.

Det har gått 15 år sedan Aisha flyttade från landsbygden till Katangaslummen i Kampala. Efter att ha lyckats ta sig ur ett destruktivt förhållande hoppades hon att ett arbete i storstaden skulle betyda en ljusare framtid för henne själv och familjen. I Katanga fick hon jobb på en bar, men då dagslönen bara låg på en dollar, blev prostitution den enda utvägen. I dag är Aisha mor till fem barn. Tre av dem har aldrig träffat sin far.

– Att prostituera sig är ett val, men aldrig ett önskemål. Sanningen är att det inte finns några andra möjligheter för kvinnor här. Arbetslösheten är stor och de få jobben som finns lönar sig inte. När du tjänar 3 000 shilling (motsvarande 8 kronor) per dag på en bar, och kan tjäna tio gånger så mycket på att sälja sig, är valet enkelt, säger hon.

Katanga med sina cirka 20 000 invånare är för många känt som ”kärnan” till prostitution och hiv/aids i Kampala. Enligt den senaste befolkningsstatistiken, som utfördes av Uganda Bureau of Statistics i fjol, styrs runt 90 procent av hushållen av ensamstående kvinnor. De flesta av dem delar Aishas historia. De kommer från fattiga förhållanden utanför slummen. Vissa har lämnat ett dåligt äktenskap där våld och alkoholism varit vanligt förekommande. Andra har blivit änkor när maken dött i sviterna av aids.

Eftersom prostitution är förbjudet så finns det inga exakta tal på hur många prostituerade Katanga är hem till. Ssekyazi Jackson, som arbetar som områdets säkerhetsvakt i sin myndighetsutövning, hävdar att majoriteten av alla kvinnor mellan 18 och 45 år, är prostituerade.

– Det är en skam att sälja sex och nästan ingen talar öppet om det. De lever ett hemligt liv innanför lyckta dörrar. I Katanga fungerar vart femte hus som bordell, säger Jackson.

75 procent har hiv

Eftersom prostitution är förbjudet i Uganda finns det ingen lag som beskyddar de prostituerades rättigheter. Aisha har under den tid som hon arbetat som prostituerad fått leva med såväl våld som hot från kunder, polis och myndigheterna.

I dag är hon gruppledare för några av slummens prostituerade. Hennes jobb är att bygga upp kvinnornas självtillit, ge hälsorelaterad kunskap och mod till att stå upp för sina rättigheter.

– Polisen kränker, slår och våldtar prostituerade på öppen gata. I nästa ögonblick kommer de i civila kläder och köper sex av oss. Här i Katanga är många av kunderna polisanställda och statliga tjänstemän. De flesta vägrar använda kondom och erbjuder högre betalning för oskyddat sex. Ungefär 75 procent av de 350 prostituerade kvinnorna som jag undervisar har hiv, säger Aisha.

29-åriga Nabuuma Prossy är en av kvinnorna som Aisha är ledare för. Hon kom till Katanga som 18-åring efter att hon avslutat ett förhållande med en man som var allt annat än bra för henne. I Katanga fick hon jobb på en bar och snart var hon en av kvinnorna på gatan. Under de senaste elva åren har hon haft i genomsnitt fyra kunder om dagen. För 5 000 ugandiska shilling (motsvarande 12 kronor) får kunderna en timme med Prossy.

– Jag blir ofta hotad till att ha sex utan kondom. Vid enstaka tillfällen erbjuder de ett belopp för oskyddat sex, vilket är svårt att säga nej till. Jag har aldrig vågat kolla upp min egen hiv-status, säger hon.

Vägras vård

Uganda har blivit en förebild i kampen mot hiv/aids. Om man ser till hela landets statistik har antalet hiv-smittade sjunkit från 18,5 procent år 1992 till 7,2 procent år 2014. Dock har prostituerade hamnat i skuggan av denna framgång. Enligt UNAIDS är 37 procent av Ugandas prostituerade hiv-smittade. Statistiken är högre i de fattigaste områdena.

En bit från området Munyonyo i Kampala har organisationen Wonetha sitt kontor. Det grundades år 2008 av några prostituerade som tröttnat på att leva med hot, våld och diskriminering. Daisy Namakula, som är en av organisationens tre grundare, berättar att idén om att bilda organisationen kom när hon själv smittades av hiv.

– Jag blev tvingad att ha oskyddat sex många gånger. När jag smittades av hiv och berättade för kunderna att det var klokt att använda kondom, så var det ingen som trodde mig. För dem var det otänkbart att en kvinna som är överviktig och ser frisk ut kunde ha hiv, säger hon och berättar att ett av huvuduppdragen i Wonetha är att göra något åt stigmatiseringen runt prostitution och hiv.

– Berättar du för en läkare att du säljer sex får du garanterat inte den hjälp som du förtjänar. Många gånger vägrar läkarna att hjälpa dig överhuvudtaget. Detta gör att många aldrig uppsöker hjälp. De flesta försöker att behandla sin sjukdom på egen hand med receptfria mediciner. Dessa attityder har bidragit till att prostituerade höjer statistiken för antalet hiv-positiva i landet, säger Daisy Namakula.

Aktivister blir hotade

Det är inte bara försäljning och köp av sex som är förbjudet i Uganda. Privatpersoner, organisationer och församlingar som arbetar för de prostituerades rättigheter blir förföljda, trakasserade och arresterade.

– För några år sedan hade vi inbrott på kontoret och blev bestulna på all datorutrustning. Våra anställda får utstå hot från både närsamhälle, polis och myndigheter. Det är därför inte så många organisationer som jobbar för de prostituerade och deras rättigheter, säger Daisy Namakula.

För henne var prostitution ett val som hon är stolt över.

– Hade det inte varit för sexarbetet hade jag inte varit den jag är i dag. Pengarna som jag tjänat har gått till utbildning, ett fint hem och ett gott liv som jag lever i dag. Vi behöver inte något annat yrke än det vi har. Vi behöver rättigheter, säger hon.

Myndigheterna har förlorat

Det är mitt på dagen och det är fullt med folk på Katangas många barer. Från skorrande högtalare spelas hits på lokalspråket Luganda. Några ungdomar delar på en flaska sprit, kvinnorna sippar på det lokala ölet Nile Special och barnen sitter och leker med tomflaskorna. Barerna fungerar som mötesplatser för såväl de prostituerade som kunder och ungdomsgäng.

Säkerhetsvakt Jackson har genom sitt arbete bevittnat otaliga våldsamma konflikter och mord i området. Enligt Jackson utförs majoriteten av all kriminalitet av ungdomar. Han ger myndigheterna skulden för detta.

– Bland ungdomar är arbetslösheten nästan 100 procent, vilket leder till våld och stor kriminalitet. Om myndigheterna hade satsat på Katangas ungdomar och gett dem fritidsaktiviteter och möjlighet att gå på kurser, så hade vi sett en annan bild av slummen i dag. Här växer barnen upp och ser sina mödrar ha sex och bröderna begå brott. Det kan bara gå galet, säger Jackson.

Tog över mammans jobb

Ssekyazi Jackson tar med mig från hus till hus där kvinnorna berättar liknande historier. För dem alla var Katanga ett hopp om en bättre framtid men som slutade med ett liv på gatan.

Faith är 19 år. Hon har utbildning men har inte lyckats hitta ett jobb som hon kan försörja sig på. För två år sedan tog hon över sin mammas jobb och nu försörjer hon hemmet ensam. När jag besöker henne en tidig morgon har hon precis återvänt hem från nattens arbete.

– Jag orkade inte längre se hur sliten min mamma var så jag sa ”Nu är det min tur, mamma”. Jag är inte stolt över vad jag gör, men jag måste tänka på min brors framtid. Det är min uppgift att se till att han får en utbildning, säger Faith och berättar att en natts arbete i baren kan ge allt från ingenting till 75 000 ugandiska shilling (motsvarande 150 kronor). Jobbet som till en början var en mardröm har nu blivit en vana.

– I början var jag livrädd och hade konstant ångest. Jag är fortfarande rädd, men nu gör jag det bara utan att tänka. Alkohol hjälper mig att ta bort både rädsla och bekymmer, säger hon.

Prostitution enda alternativet

Klockan sex börjar det skymma över Katanga och Aisha värmer mjölk över en öppen eld utanför huset. Hon önskar att hon hade ett annat liv, men så länge som prostitution är det enda som kan ge henne och barnen mat på bordet, så kommer hon att fortsätta.

Så snart bebisarnas magar har fått mjölk tar Aisha på sig en svartvit kjol, trär ett guldfärgat bälte om livet och utbyter 2 000 ugandiska shilling (cirka fem kronor) mot en handfull khat och dricker öl till det att nerverna lugnat ner sig. När hon inte har barnvakt ligger hennes tvillingar på golvet medan Aisha tar emot kunderna under ett myggnät, som hänger slakt över en säng, som står innerst i rummet. Andra dagar börjar kvällen på en lokal bar i området Wandegaya – ett område som ligger utanför slummen.

Om natten går bra och kunderna är många, är hon hemma hos barnen när solen går upp.

Fakta: 

Prostitution i Uganda

• Enligt Ugandas strafflag från år 1950 är prostitution olagligt. Paragraf 139 av strafflagen specificerar att alla som säljer sex utför en kriminell handling och ska straffas med fängelse i sju år. Det är dock inte olagligt att köpa sex.

• Ingen vet exakt hur många prostituerade det finns i Uganda. Enligt en rapport från landets aidskommission (2014) är 54 549 personer prostituerade. Antalet är sannolikt betydligt högre. Många kvinnor och män som säljer sex har ett jobb vid sidan om, något som gör att de inte vill benämna sig som prostituerade.

• Cirka 37 procent av landets sexarbetare lever med hiv/aids. Talet är långt högre i många områden.

Källor: WHO, UAC

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria Tidningen