Sarah Olsson

Fördjupning


Sarah Olsson
  • En kvinna sitter i ruinerna av sitt hem efter att ha återvänt till Cizre i sydöstra Turkiet i början på mars. Strider mellan turkiska säkerhetsstyrkor och den kurdiska PKK-gerillan har totalförstört delar av staden.
  • Kurder manifesterar till stöd för självstyret i Rojava.
  • PKK-rebeller bemannar en barrikad i sydöstra Turkiet.
  • Recep Tayyip Erdogan från konservativa Rättvise- och utvecklingspartiet AKP var Turkiets premiärminister från 2003 fram till 2014 då han tillträdde som president.
Fria Tidningen

Turkiets krig mot PKK slår hårt mot civila

Sedan i augusti har det pågått strider i kurdiska områden i sydöstra Turkiet. Turkisk militär har utfört lufträder, hundratals civila har dödats och tusentals drivits på flykt. Men mitt i kriget har också ett förnyat kurdiskt motstånd växt fram.

Söndersprängda byggnader, tusentals människor som tvingats på flykt och civila som skjutits ihjäl på öppen gata. Under våren har Cizre och minst fyra andra kurddominerade städer i sydöstra Turkiet drabbats hårt av de turkiska säkerhetsstyrkornas offensiv mot den kurdiska gerillan PKK.

Utöver enstaka fördömanden har det dock varit relativt tyst från omvärlden om belägringen.

– En del av tystnaden beror på att det är lite som kommer ut från området och att fokus legat på Syrien och flyktingkrisen.

Det menar Paul Levin vid Institutet för Turkietstudier som är expert på turkisk politik.

Men det finns också de som menar att tystnaden från EU:s ledare har att göra med Turkiets avgörande roll i det politiska spelet om flyktingarna.

Kraven från Turkiet har varit tydliga: ge oss pengar och slopa visumkraven för våra invånare så ser vi till att flyktingarna inte tar sig till Europa. I läckta dokument som publicerades i februari citeras Turkiets president Recep Tayip Erdogan i ett möte med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker och Europeiska rådets ordförande Donald Tusk den 16 november:

”Vi kan öppna portarna mot Grekland och Bulgarien när som helst och vi kan sätta flyktingarna på bussar… Så hur ska ni hantera flyktingarna om ni inte får till en deal? Döda dem?”

Paul Levin menar att vissa av EU:s statschefer visserligen kan ha varit försiktiga med att uttala sig i frågan, men påpekar att både EU-kommissionen och parlamentet i rapporter har fördömt Turkiets agerande. Däremot väntade EU-kommissionen med att publicera rapporten tills efter höstens nyval för att inte stöta sig med Erdogan och äventyra förhandlingarna om flyktingavtalet som då pågick

– Så visst finns det en viss hänsyn till Turkiet, säger Paul Levin.

Inbördeskriget i Syrien har lett till att Turkiets konflikt med kurderna blossat upp igen. När kurder som var på flykt i Syrien belägrade den viktiga gränsstaden Kobane, uppmanade PKK-gerillan kurder i Turkiet att bege sig till Kobane för att skydda staden. I slutet på september stängde Turkiet gränsen vilket utlöste protester bland kurder i Turkiet. Väpnade sammanstötningar mellan kurder och turkiska säkerhetsstyrkor bröt ut och Turkiet utförde flygräder mot PKK-baser i Turkiet.

Redan under sommaren 2015 föll fredsprocessen mellan PKK och Turkiet, som har pågått sedan början på 2000-talet, sönder. Startskottet för den eskalerande konflikten blev när minst 32 människor dödades i ett självmordsattentat utfört av Islamiska staten i staden Suruc nära den syriska gränsen. Attentatet utlöste häftiga protester mot regeringen eftersom många menade att denna kunde hållas ansvarig då IS låtits röra sig fritt på turkisk mark. Attentant mot turkisk polis möttes av intensiva militära insatser från Turkiet sida.

Men det finns också en rent taktisk orsak för presidenten att återigen föra krig mot kurderna: att stärka sin politiska makt. President Erdogans parti AKP, som vann en jordskredsseger i parlamentsvalet 2002, hade stort stöd av kurderna och framträdde i början som ett värdekonservativt och moderat islamvänligt parti. Men med tiden har partiet blivit alltmer konservativt och auktoritärt och Erdogan, som tidigare var premiärminister men nu innehar presidentposten, har visat diktatoriska tendenser.

I parlamentsvalet i juni förra året förlorade AKP sin absoluta majoritet och Erdogan gick miste om möjligheten att ändra författningen för att ge sig själv den verkställande makten. Bland annat berodde tappet för AKP på att många kurder gått över till det nybildade pro-kurdiska vänsterpartiet HDP, Folkets demokratiska parti, som valdes in i parlamentet, trots den höga spärren på 10 procent. Politiska bedömare menar att en ny konflikt med kurderna var ett taktiskt drag för Erdogan att vinna tillbaka röster från nationalister och PKK-kritiska kurder i det nyval som skulle hållas i november.

– Attackerna mot HDP eskalerade just under månaderna mellan valet och nyvalet. Det handlar delvis om att kurderna inte längre utgjorde en samarbetspartner för AKP och delvis att det kurdiska partiet HDP nu vuxit och blivit till ett politiskt hot, säger Paul Levin.

Men samtidigt som kriget rasar växer ett nytt, starkt kurdiskt motstånd. I förra månaden utropade kurdiska partier en självstyrande region i norra Syrien, Rojava, och tidigare har tre kurdiska enklaver i Syrien – Afrin, Jazira och Kobane – redan i princip haft självstyre. Turkiet har varnat kurderna för att ta beslutet och regeringen är ”mycket orolig” för kurdernas stärkta roll i Syrien. Utropandet av den federala regionen ses som en ren provokation. Erdogan har låtit veta att han aldrig skulle tillåta en kurdisk stat i norra Syrien och sydöstra Turkiet. De kurdiska styrkornas framgångar i Syrien och vid gränsen till Turkiet anses utgöra ett militärt hot mot Turkiet.

– Det har blivit en situation där Erdogans intressen och militärens bedömning plötsligt sammanföll, något som inte varit fallet tidigare, säger Paul Levin.

Nu har även kurderna i sydöstra Turkiet utropat autonomi i flera städer och infört direktdemokratiska råd och kollektivisering av ekonomin på flera plan. Och rädslan för utvecklingen med en kurdisk stat i sydöstra Turkiet har inte bara med nationalitet att göra. Den turkiska eliten i väst har ett starkt ekonomiskt intresse i att kontrollera de östra delarna. Merparten av den viktiga vattenkraften produceras i de sydöstra delarna och även en stor del av jordbruket återfinns här. Även Turkiets oljeimport är beroende av att detta område kontrolleras av staten. Den största delen av oljan kommer också från Saudiarabien och Irak och för att frakta den behövs en öppen passage mellan Syrien och Turkiet. Gränsområdet är Rojava, som nu alltså utropat självstyre och kontrolleras av kurder. De kurdiska styrkorna rapporteras även vara på väg att ta över kontrollen av det sista passageområdet Turkiet har att använda sig av.

De lokala autonomier som nu bildats utgör för Turkiet framförallt ett hot eftersom dessa har ett samarbete med PKK, menar Paul Levin.

– Från Turkiets sida så är YPD (de kurdiska styrkorna i Syrien, reds. anm.) detsamma som PKK, vilket delvis är riktigt eftersom det finns väldigt starka band mellan dem. Från Turkiets perspektiv innebär en autonom kurdisk republik eller stat att det skulle finnas en PKK-stat längs med Turkiets största landsgräns och PKK ses som ett av de största hoten mot den nationella säkerheten, säger Paul Levin.

– Man har accepterat KRG, som bildat en självständig kurdisk region i Irak, men till skillnad från PYD har de inga nära kopplingar till PKK. Rädslan handlar om PKK och inte kurder generellt.

Fakta: 

Kurderna i Turkiet

I Turkiet bor fler kurder än i något annat land – minst 15 miljoner. Deras bosättningsområden finns i sydöst, men två tredjedelar bor i västra Turkiet.

När Turkiet grundades 1923 inleddes en hård assimilationspolitik som fortsatte under resten av 1900-talet. Statsmakten förbjöd det kurdiska språket, kulturen och traditioner och dess utövning straffades hårt. Kurdiska partier var förbjudna och varken skrifter fick ges ut eller tv-program sändas på kurdiska. År 2002 vann AKP parlamentsvalet. Partiet hade stort stöd hos kurderna och var också EU-vänligt. EU:s krav för ett medlemskap var bland annat ökade krav för kurderna. AKP avskaffade dödstraffet, vilket innebar att PKK:s ledare Abdullah Öcalans dödsstraff omvandlades till ett livstid, och fredförhandlingar inleddes med PKK. Turkisk stats-tv började sända program på kurdiska och kurdiska kunde väljas som tillvalsspråk i skolan. Samtidigt fortsatte dock kurder att fängslas för att de talade sitt modersmål.AKP började alltmer spela på nationalism och då konflikten i Syrien bröt ut upprördes kurder över hur Turkiet såg mellan fingrarna med Islamiska statens närvaro i landet. Under sommaren 2015 föll fredsprocessen gradvis sönder för att återigen bryta ut i ett krig under slutet av sommaren.

PKK-gerillan

Kurdistans arbetarparti, PKK, bildades 1978 under ledning av Abdullah Öcalan. 1984–1999 utkämpade PKK en väpnad kamp mot den turkiska staten. Militären tvångsförflyttade under kriget en miljon kurder från 7 000 byar. Bland exilkurder i Västeuropa mördade PKK misstänkta ”förrädare” och gerillan utförde också flera terrordåd och avrättade kurdiska ”byvakter” som fått vapen för att stoppa PKK:s tvångsrekryteringar.

Öcalan medgav senare att de gått för hårt fram och PKK har sedan dess flera gånger infört eldupphör och inlett fredsförhandlingar med Turkiet.

I dag klassas PKK som en terrororganisation av EU och USA, men inte av FN.

President Erdogan

Recep Tayyip Erdogan från konservativa Rättvise- och utvecklingspartiet AKP var Turkiets premiärminister från 2003 fram till 2014 då han tillträdde som president.

Erdogan vill förändra konstitutionen, där presidenten har en mer ceremoniell roll, så att presidenten får mer reell makt. I en intervju med den turkiska nyhetsbyrån Dogan fick Erdogan frågan om ett sådant system är möjligt och han svarade då: ”Det finns redan sådana exempel i världen. Du kan se det när du tittar på Hitlers Tyskland.”

Under Erdogans regim har pressfriheten starkt inskränkts och sociala medier har stängts ner vid upprepade tillfällen. Journalister och satiriker har fängslats.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Ingen upprättelse för Grenfells offer

Branden i hyreshuset Grenfell Tower i London tog 71 personers liv och lämnade hundratals bostadslösa. Fyra av fem familjer står fortfarande utan hem.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu