Inledare


Bostadspolitik

  • Enligt boverket behövs det byggas 700 000 bostäder fram till 2025.
Fria Tidningen

Bostadskrisen kräver nytänkande

Vi måste bli bättre på att ta tillvara de redan exploaterade ytorna, inte bara i städerna utan över hela landet, skriver Paula Lenninger angående bostadskrisen.

Sedan 1999 har kommunerna haft rätt att bilda egna naturreservat. Detta vill Moderaterna ändra på, eftersom de menar att kommunerna kan smita undan sitt ansvar att bygga bostäder genom att skydda värdefull natur. Partiet vill också se över de så kallade riksintressena, det vill säga områden som besitter särskilda samhällsvärden.

”Låt inte alla tänkbara riksintressen alltid stå i vägen för bostadsintressen” sa Ulf Kristersson, Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson i en artikel i Dagens Nyheter den 10 mars. En kan föreställa sig att Kristersson försökt sätta sig in i byggprocesserna, stött på det mystiska begreppet ”riksintressen”, utropat ett ”vafalls!” för att sedan i affekt åberopat politiska åtgärder.

Uttalandet tyder på en pinsam okunnighet om vad riksintressen är och hur de används. Riksintressen kan ha som syfte att bevara, som i fallen med riksintressen för naturvård och kulturmiljövård. De kan också vara exploaterande, till exempel för vindkraft, gruvdrift och transporter. Riksintressena förvaltas av olika expertmyndigheter, men samordnas av Boverket. Meningen är att det speciella värdet ska tas i beaktning vid planer på förändrad markanvändning, oavsett om det handlar om nybyggnation eller om utökat naturskydd. Liksom ett nytt naturreservat kanske inte bör bildas på samma område som ett riksintresse för vindkraft eller motorled, så kan det vara olämpligt att bygga bostäder på fornlämningar eller i känsliga ekosystem. Kommunerna ska i alla fall veta vad de bygger bort.

Tittar man på olika beslutsprocesser på kommun- och länsnivå så står det klart att riksintressen tolkas olika på olika platser. Skillnaderna skapar naturligtvis förvirring.

Riksintressena regleras i miljöbalken, men de utgör inte något okränkbart skydd. Riksintressen kan krocka med varandra, och i så fall görs en avvägning mellan de olika samhälleliga behoven ifråga.

Enligt Boverket kommer det att behövas byggas 700 000 bostäder fram till 2025. Bostadsfrågan har därför snabbt seglat upp på den politiska dagordningen.

En statlig utredning från 2014 menar att riksintressen inte är ett avgörande problem för byggandet av nya bostäder. Istället ansåg utredarna att det framför allt är de höga byggpriserna som håller produktionstakten nere.

Forskare pekar också på problemet med att de bostäder som alltjämt byggs är av det exklusiva slaget, och att det därför endast är den ekonomiskt starka gruppen i samhället som släpps in på bostadsmarknaden.

Men var ska det byggas då? All natur är ju faktiskt värdefull och vi vet ju att det är högst olämpligt ur framtida matsäkerhetssynpunkt att bygga på bördig jordbruksmark. Istället måste vi bli bättre på att ta tillvara de redan exploaterade ytorna, inte bara i städerna utan över hela landet. Industriområden som inte används längre är ofta förorenade, och behöver saneras för stora summor innan de kan bebos – ett arbete som ändå måste göras förr eller senare. Om kollektivtrafiken byggs ut och samordnas regionalt så ökar utbudet av redan hårdgjorda ytor där det kan byggas bostäder inom räckhåll för jobben i tätorterna.

Bostadspolitiken måste våga vara nyskapande. I Stockholm har kommunen länge krävt att det ska byggas fler parkeringsplatser per bostad än det genomsnittliga antalet ägda bilar. Samtidigt äger män dubbelt så många bilar som kvinnor. Att bygga för bilen är därför att bygga för männen. Att bygga för gång-, cykel- och kollektivtrafik är inte bara yteffektivt, utan också en jämlik och jämställd bostadspolitik – två grundpelare i ett socialt hållbart samhälle.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu