Modebranschen som samtidsspegel | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
I tiden
Författare: Lyra Ekström Lindbäck
Förlag: Modernista

  • Lyra Ekström Lindbäck låter sin huvudperson söka mening i en värld fixerad vid yta.
Fria Tidningen

Modebranschen som samtidsspegel

Den hippa 30-åriga modeskribenten Christoffer tar tid på sig när han varje morgon bestämmer sin outfit, allt för att känna sig trygg innan han vågar gå utanför sin lägenhet. Under de vackra klädesplaggen som han bär som en rustning mot sin omgivning döljer sig en tanig och blek stomme. Stående framför spegeln ser han framför sig hur alla kläder han burit genom åren faller ner kring hans fötter och blottar den tunna och menlösa stommen som burit upp dem: ”Som Darth Vaders ansikte under masken, ett hjälplöst kött som vuxit ihop med maskineriet”.

När Christoffer sedan rör sig på stadens gator väljer han ofta att söka sin reflekterade spegelbild i affärernas skyltfönster, vilket visar på hans narcissistiska personlighet, men på ett djupare plan känns det även som att beteendet är grundat i ett behov att kontrollera om han verkligen existerar.

Trots att Christoffer uppnått allt han drömde om som yngre känns hans tillvaro fattig på innehåll. Festerna han går på ger ingen glädje och inte heller skapar det rastlösa scrollandet i de sociala mediernas olika flöden något sammanhang att räkna med. Insikten är att han saknar något fundamentalt i sitt liv. I sin frustration över sakernas tillstånd vill han ”köra ned hälarna på något sätt och hindra jorden från att snurra. Det måste stanna nu, han måste få bli kvar i någonting”.

Att Lyra Ekström Lindbäck valt att använda modebranschen som en fond för sin berättelse kan verka övertydligt, men koncentrationen kring ytan inom denna kultur blir snarare en bild över ett samhällstillstånd. I sina inre samtal analyserar Christoffer samtidens sjukdomstecken och konstaterar att vi lever i en tid som han ser som ”oskuldens passerade epok”. Hur kunde vi vara så dumma? Hur kunde vi inte fatta vad som var på gång att hända?

Boken är indelad i tre delar och de två första delarna tar jag mig igenom med viss irritation. Christoffer är nämligen en karaktär som stundtals är svår att tycka om; med förakt ser han på hur smaklöst folk klär sig och han skäms över att umgås med kompisar som han anser beter sig som de är femton men som är minst tio år äldre.

När Christoffer drabbas av utbrändhet spräcker Lyra Ekström Lindbäck ytspänningen och låter Christoffer sjunka djupare. Det är även när berättelsen rör sig i det inre känslolivet, i minnen och drömmar, som Lyra Ekström Lindbäck är som bäst, då hon beskriver ensamhetskänslorna som började gro redan i barndomen, den förvirrade tonårstiden som tonsätts med Radio dept, Belle and Sebastian, Kent och Sonic youth, och senare febriga minnen av möten med både män och kvinnor som kunde lett till något mer än sexuella eskapader.

Trots bristen på yttre dramatik skruvar Lyra Ekström Lindbäck långsamt upp intensiteten i bokens avslutande del där en möjlig ljusning skymtas när Christoffer av en slump dras in i ett fotoprojekt, som långsamt får honom att se sig själv med andra ögon. Slutackordet innehåller en vacker solnedgång över Stockholm och några strålar når till sist fram till Christoffer som till sist slås av insikten att han är en del av något större.

Rekommenderade artiklar

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

© 2019 Fria Tidningen