År 2004 trädde en ny lag i kraft som ersatte räddningstjänstlagen och syftade till att förbättra skyddet mot olyckor i samhället. Kommuner, företag och privatpersoner fick ett förtydligat ansvar för att förhindra att bränder och andra olyckor inträffar och det lade grunden för de ökade kraven på räddningstjänsten att arbeta mer proaktivt.

I samband med detta inrättades också den tvååriga eftergymnasiala utbildningen Skydd mot olyckor (SMO) som bland annat väntades öppna brandmannayrket för kvinnor. Detta har inte varit en enkel övergång i en mansdominerad organisation som värnat reaktivt arbete, säger Mathias Ericson som forskar om brandmän och genus vid Göteborgs universitet.

– Det operativa arbetet blir en konkret bekräftelse på de maskulina dragen och hjältebilden som finns av brandmän. Att de har en tydlig roll att rädda andra och handgripligen komma till undsättning. Machoideal genomsyrar fortfarande branschen, säger han.

Det är en förklaring till att förebyggande arbete fortfarande möter motstånd ute på brandstationerna. En annan förklaring som han har tittat på i sin forskning om just machoideal och sexualiseringen av brandmän, är att det ofta finns en stark ”vi och de”-känsla ute på stationerna som utmanas när man jobbar proaktivt.

– En viktig del för att trivas i yrket är att man har ett tajt arbetslag, och det skapas genom umgänge på stationen under kvällar och helger. Det proaktiva arbetet, som ställer mer krav på att man ska arbeta dagtid, utmanar den här gemenskapen och splittrar arbetslagen.

Han är positiv till att Malmö har lyckats få till en organisation där alla har en del av sin tjänst avsatt till förebyggande arbete och där ledningen visar att man prioriterar det. Det är svårt att bedriva ett bra förebyggande arbete om det inte finns en organisation för det, säger Mathias Ericson.

Dessutom har de här insatserma ofta låg status ute på stationerna jämfört med det operativa arbetet. Om man inte lägger ansvaret på alla är risken stor att nyanställda och kvinnor väntas göra det.

– Det är inte så populärt att bedriva förebyggande arbete och det anses ta tid från det ”riktiga arbetet”. Så när det finns en förväntan att kvinnor ska ägna sig åt förebyggande arbete känner många att de inte vill ta på sig det för att de blir så fastlåsta då och det blir svårt för dem att få legitimet som ”riktiga brandmän”.

En del som arbetar förebyggande blir till och med kallade för låtsasbrandmän, berättar Mathias Ericson, som har följt arbetslag på 14 brandstationer under sin forskning och intervjuat ett 30-tal brandmän. Många nya som är positiva till att arbeta förebyggande vågar inte ta upp det till diskussion. Mathias Ericson upplever också att det är lättare att få legitimitet för förebyggande arbete som handlar om att träffa stökiga ungdomar i förorter och om att återskapa respekten för brandmannayrket.

– Det finns en slags hederskultur inom räddningstjänsten, där stenkastning blir ett mer gångbart skäl för att det ses som att förebyggande kan återskapa brandmännens heder. Det blir problematiskt eftersom det bygger på tanken att brandmän inte ska kritiseras och som gör det så svårt att diskutera frågor om sexism och rasism inom räddningstjänsten. Det är synd eftersom arbetet just kan vara ett sätt att konfronteras med och förändra normer inom yrket.

Andra typer av förebyggande arbete, som att åka ut till skolor, äldreboenden och träffa folk ute på gator och torg ses av många som meningslöst. Bland annat på grund av sexualiseringen av brandmän. Mathias Ericson berättar om ett exempel när brandmän skulle nattvandra på stan och fick problem med aggressivt flörtande av yngre tjejer.

– Så fort de gick förbi en uteservering ställde sig folk upp och skrek och busvisslade. Det slutade med att de åkte runt i brandbilen och då försvinner hela syftet med nattvandringen.

I ett annat fall var en grupp brandmän ute på en skola tillsammans med polis och socialtjänst. De delade upp sig i grupper och gjorde en övning då de skulle byta roller med varandra. Inga av eleverna ville vara polis eller socialtjänst men den som fick rollen som brandman tyckte det var roligt och började direkt låtsas strippa.

– Några var förberedda och kunde ta kommentarerna medan andra var frustrerade, undrade varför de skulle åka ut på sådant här. De tyckte det var respektlöst och diskussionen som skapades var att det är meningslöst. Det utmanar den här tryggheten som finns i arbetslaget och den trygga roll som man är van vid, att man åker ut på larm, förbereder sig inför det, skapar en lagkänsla och tränar tillsammans.

Han hoppas att den senaste tidens debatt om mer förebyggande arbete inom räddningstjänsten ska leda till att man blir mer medveten om de strukturer som fortfarande finns i branschen och arbetar aktivt för att förändra dem.

– Det finns mycket handlingskraft och brandmän som vill arbeta mer förebyggande och som drivs av en tydlig jämlikhetstanke, som sökt sig till yrket för att vara en motkraft till olikskapandet i samhället och som tror att räddningstjänsten skulle kunna spela en större roll i samhällsutvecklingen. Det finns eldsjälar, men de är fortfarande undantag som bekräftar regeln.