Skräckteater på frammarsch | Fria Tidningen
  • Ann Petrén i Rikard Lekanders uppsättning av Gengångare på Malmö stadsteater.
  • Rikard Lekander är redo att göra fler skräckuppsättningar. Nästa projekt är en film.
  • Golem är en figur ur judisk folklore. Nu blir den till skräckteater på Malmö dockteater.
Fria Tidningen

Skräckteater på frammarsch

Regissören Rikard Lekander har tidigare gjort skräckteater av Henrik Ibsens Gengångare. Nu är han aktuell med Malmö dockteaters uppsättning av Gustav Meyrinks roman Golem. Fria Tidningen ringde upp, för att prata om statusen för skräckgenren, varför vi älskar att bli skrämda, och om konsten att ge regi till dockor.

Om det skrivs om skräck och teater på tidningarnas kultursidor är det stor chans att Rikard Lekander är med på ett hörn. När Svenska Dagbladet för något år sedan såg en ny trend med skräckteater var det enbart föreställningar som Rikard Lekander låg bakom som räknades upp. Och visst har produktionerna som han varit involverad i haft betydelse för att skapa ett intresse för en genre som ofta anses som lågkultur. Bland dessa märks Frankenstein på Helsingborgs stadsteater, Gengångare på Malmö stadsteater och Necronomicon på Elverket i Stockholm.

Efter att ha gått ut Teaterhögskolan i Malmö bestämde sig Rikard Lekander för att flytta till Kalifornien för att utbilda sig inom Grand Guignol-tekniken, en över hundra år gammal fransk skräckteaterform. Tillbaka i Malmö startade Rikard Lekander landets första skräckteater, Farozonen, 2009.

– Vi fick ett stort genomslag direkt. Förmodligen låg satsningen väldigt rätt i tiden då skräckgenren hade ett uppsving med Twilightfilmerna och intresset för John Ajvide Lindqvists böcker. Det som verkligen fick mig att förstå att jag var rätt ute med Farozonen var att publikgrupper som teatrar alltid beklagat sig över hittade fram till oss, nämligen de unga vuxna och tonåringar. De kom i horder till oss, säger Rikard Lekander.

Efter att Farozonen gick i graven har Rikard Lekander blivit anlitad av ett flertal teatrar för att skapa skräckstämning i salongerna.

– Nu kan jag göra de föreställningar jag ville göra i Farozonen fast på etablerade teatrar. Jag trodde inte den dagen skulle komma, men så är det faktiskt nu.

Varför törstar vi efter skräckupplevelser inom olika kulturyttringar?

– Jag tror att all typ av kultur egentligen finns för att vidga våra horisonter och att uppleva skräckupplevelser i fiktiv form får oss att känna oss mer levande. Att söka spänning och kickar är nog ganska fundamentalt för oss, funderar Rikard Lekander, och tillägger att även existentiella frågeställningar ryms inom skräckgenren, att vi söker efter något annat än det vi upplever i vår vardag. Till viss del tror han att våra skräckberättelser har hittat ett tomrum som uppstått då vi i det moderna samhället avsagt oss både spirituella och religiösa aspekter av livet.

Vad är det då som skrämmer oss i ett modernt civiliserat samhälle utan folklig skrock och tro?

– Jag tror att det rör det som är tabubelagt i samhället. Titta på exempelvis Dracula som på sin tid berörde tabun gällande sexualitet. Om vi ska bli lite omskakade tror jag att det måste finnas en kontaktyta med nuet. Man kan utgå ifrån sina egna fördomar och rädslor för att hitta rätt. När jag gjorde Frankenstein kändes det rätt med tanke på genmanipulation och faror med ett övermänniskoideal. I Golem finns det ett tydligt spår som handlar om jagupplösning och berör frågor kring identiteten, det är väldigt existentiell skräck som känns aktuell i dag, säger Rikard Lekander.

Även om skräcken letat sig in i finsalongerna ser inte Rikard Lekander något större kulturellt erkännande för genren.

– Jag märker att mina uppsättningar inte blir bedömda på samma sätt som om någon sätter upp Tjechovs Måsen. Det ses fortfarande som en underhållningskultur snarare än något annat, men det kanske är på gång att förändras, tror Rikard Lekander, som trots allt inte har som mål att bli omhuldad av kulturetablissemanget.

– Det är ingen som förväntar sig att bli älskad om man håller på med skräck. Men de som fattar grejen de fattar, och genren har en trogen publik, betonar han.

Sökandet efter skräckrelaterade kulturformer växte fram under tonåren, berättar Rikard Lekander. Men den första starka upplevelsen av tjusningen att bli skrämd kom tidigare.

– Jag minns att jag som sexåring såg Hajen. Jag vågade inte bada på en hel sommar efter att ha sett den, speciellt då min bror lurade i mig att filmen var dokumentär, skrattar han.

Har du några nya skräckupplevelser som stannat kvar hos dig?

– Under Göteborgs filmfestival såg jag en fransk film, Demoner, som var riktigt obehaglig, och som använde nya grepp i berättandet. Annars finns det alltid vissa scener i filmer som är skrämmande, säger Rikard Lekander.

Närmast är alltså Rikard Lekander aktuell med en uppsättning av Gustav Meyrinks klassiska roman Golem. Bakom uppsättningen står Malmö dockteater.

Golem skrevs 1915 och innebar det stora genombrottet för Gustav Meyrink. Berättelsen utspelas i Prags gamla judiska kvarter där juveleraren Athanasius Pernath har en butik där han säljer antika saker. En dag får han besök av en stum främling som söker efter en gammal bok. Efter hand börjar Athanasius misstänka att främlingen är den Golem som sägs besöka Prag. Inom judisk folklore är en golem en antropomorfisk varelse, skapad av människan av dött material. Den mest spridda berättelsen handlar om rabbinen Judah Loew ben Bezalel som i Prag under 1500-talet skapade en golem av lera.

– Jag besökte Prag och läste boken i samma veva. Boken har kultstatus där. Jag blev väldigt förtjust i den, och ser utmaningen i att försöka överföra berättelsen till dockteater, vilket är en ny teaterform för mig, säger Rikard Lekander.

Det blir fler skräckuppsättningar framöver, utlovar Rikard Lekander. Fortfarande finns det subgenrer som han inte närmat sig.

– Jag vill visa bredden inom skräckgenren och spräcka myten om att skräck alltid är samma sak. Nu ska jag göra skräckfilm för första gången, det ska bli spännande att se om jag kan ta med mig mina erfarenheter från teatern och använda dem när jag gör film, säger han.

Rekommenderade artiklar

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Feministisk sf-klassiker blir musik

Hur låter en bok? Kompositören Erik Dahl ger svaret då han stiger in i Ursula Le Guins litterära universum för att tolka klassikern Mörkrets vänstra hand.

© 2020 Fria Tidningen