Ett punkhjärta som aldrig slutar att slå | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Trumslag hjärtslag Författare: Nike Markelius Förlag: Modernista

  • Nike Markelius.
Fria Tidningen

Ett punkhjärta som aldrig slutar att slå

När den då 50-åriga musikern Nike Markelius blev utförsäkrad och hamnade i jobb- och utvecklingsgarantin med hot om sysselsättningsgraden Fas 3 bestämde hon sig för att dokumentera hur hon, och andra i samma situation, blev behandlade av Arbetsförmedlingen. Artikeln publicerades i Dagens Nyheter och fick stor uppmärksamhet. Det är lätt att förstå varför. Nike Markelius vittnesmål skapade både ilska och kamplust.

Uppmärksamheten ledde även till att Nike Markelius återigen hamnade i rampljuset. Efter den långa och framgångsrika karriären som trummis i Tant Strul hade hon svårt att gå vidare på egen hand. Andra saker kom emellan – kärlek, barn, brödjobb, sjukdom och depressioner.

När Nike Markelius berättar sin egen historia i självbiografin Trumslag hjärtslag är det i mångt och mycket ett vittnesmål från en rebell som med ”ett bultande punkhjärta” krigar för att ta plats i en mansdominerad musikvärld och för att få ett erkännande för sitt arbete. Upplägget för självbiografin är konventionellt med ett kronologiskt berättande. Uppväxten präglas av två kvinnor, dels mamman och dels mormodern. Fadern vill inte kännas vid faderskapet. Farfadern är den berömda arkitekten Sven Markelius.

Nike Markelius berättar om modern som inte fick följa sina drömmar utan istället tvingades att gå i sin faders fotspår. Själv låter Nike Markelius inte någon påverka hennes vägar i livet. Efter att ha upptäckt kraften i punken under det sena 70-talet fanns inga alternativ: ”Punken har kommit att påverka hela mitt liv. Det är inte bara punknerven i min röst och i musiken jag skapar, det är också en inställning till den egna förmågan, till vad båda mina händer förmår skapa, som jag haft med mig i allt vad jag gjort i livet. En oräddhet och en tro på att jag kan göra vad jag vill, bara motivationen är stark i hjärtat.”

Givetvis ges gott om utrymme till berättelsen om Tant Strul, som var ett av landets främsta new wave-band under 1980-talet. De tidigare åren, som trummis i det skramliga punkbandet Usch, svischar snabbt förbi som en del i hennes beskrivning av punkrörelsens födelse i Sverige. Åren kring bandet Grisen skriker och sedermera Ebba Grön ger en bra bild av den framväxande punkrörelsen. Det är intressant att se hur Nike Markelius inte romantiserar punkrörelsen utan vågar lyfta de patriarkala strukturer som rådde där liksom i samhället i stort.

Trumslag hjärtslag är en innehållsrik berättelse, nedslagen och mötena med olika personer är många. Flera av dem känns omotiverade då de enbart sammanfattas med ett ”vi pratade innerligt om allt, gärna över ett glas rödvin”. Jaha, undrar man emellanåt och önskar att Nike Markelius gett utrymme åt att gestalta sina upplevelser. Även stilistiskt finns problem då Markelius inte riktigt lyckas skapa en stark och övertygande form för sin berättelse, många av de långa anekdoterna som återges tenderar att skapa frågetecken snarare än att fördjupa berättandet. Att hela tiden banka in hos läsaren att hennes punkhjärta bultar är även det störande. Varför ska det behövas säga att man är punk hela tiden, frågar jag mig mer än en gång.

Språkligt blir det ibland något högtravande och läsningen tar stopp vid omskrivningar som ”Jag hörde världen tala ur hans mun och förundrades över hans skönhet” eller ”Den unga kvinnan i henne vecklar ut sina kronblad mot ljuset.”

Att Nike Markelius försöker foga in omvärldshändelser som påverkat henne är lovvärt, men effekten av att ge terrordådet 9/11 en halvsida blir enbart märklig. Desto mer känns det när hon beskriver hur det var att befinna sig mitt i kaoset som uppstod vid antirasistdemonstrationerna i Kärrtorp år 2013, och hur den upplevelsen stärker henne och hennes döttrar att aldrig ge upp kampen för ett demokratiskt och öppet samhälle.

Trots ett enormt engagemang inom teater, barnkultur och mängder av olika bandkonstellationer lyckas inte Nike Markelius livnära sig på det hon älskar att göra. ”Jag hade fickorna fulla av pärlor, glimmande stenar som jag slipat med hela livet. Men jag visste inte hur jag skulle lyfta ut dem i ljuset”, skriver hon med en poetisk omskrivning.

Mest angeläget blir det när Nike Markelius konkretiserar sina politiska ståndpunkter i slutdelen av boken. Hon talar här om hur konstnärslöner skulle kunna fungera för att inte tvinga in kulturarbetare i andra yrken, och hon propagerar även för basinkomst för att förändra hur vi värderar vissa yrken högre än andra: ”Det är inte ok att generaldirektörer och ministrar tjänar hundrafyrtio tusen i månaden för att sitta och besluta om andra ska ta slitjobben för skitlön, eller för att sitta och bestämma att vissa till och med ska ’sysselsättas’ i Fas 3 för ingen lön alls.”

Nike Markelius beskriver sig gärna som en ensamvarg som går sina egna vägar. Det kan hända, men vad jag slås av är hur hon alltid strävat efter att skapa nya relationer och samarbeten i sina projekt. Med Nike och Röda orkestern vände hon sig exempelvis till dramatiker, poeter och författare för att få bidrag med starka texter om vår samtid, om de viktiga värdena, om människovarandet i Sverige i dag, ur ett existentiellt politiskt perspektiv. Samarbete krävs, som Nike Markelius skriver, för att vi ska kunna inspirera varandra. Vi är ämnade för att solidarisera med varandra, istället för att trampa på varandra för att ta oss upp.

Fakta: 

Nike Markelius

Född: 1963

Tidigare: Medlem i Usch, Tant Strul, Nike och Gurra. Var med och drev det artistägda skivbolaget Diva.

Aktuell: Banden Nike och Röda orkestern och Juka Soma and The future of chemistry, planerar ny soloskiva, och med självbiografin Trumslag hjärtslag.

Rekommenderade artiklar

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

© 2019 Fria Tidningen