Recension


Tecknade serier
Punkserier
Författare: Mare Kandre
Förlag: Kartago förlag

  • Många av Mare Kandres tidiga bilder visar punkare. I hennes bearbetning av The punk har hon låtit personerna behålla romanens ursprungliga namn.
  • Mare Kandre använder seriemediets möjligheter, redan i sina första försök.
  • Huvudpersonen möter psykvården i serieberättelsen Dumheten.
  • Mare Kandre är mest känd som författare, men i Punkserier presenteras hon som ung punkare, musiker och tecknare.
Fria Tidningen

Mare Kandres självlysande historia

Mare Kandres död 2005 sände en chockvåg genom den svenska kulturvärlden. Hon var bara 42 år gammal, men den sorg och de hyllningar som människor gav uttryck för var ändå exceptionella. Det ger en stark bild av Mare Kandres säregna författarskap. Hon var en av de få med ett helt eget uttryck, hon skapade en litterär plats att hitta hem till.

Just saknaden efter Mare Kandre gör Kartagos allra senaste utgivning så angelägen. I Punkserier ger de nämligen ut hennes tidiga tecknade serier och skriver genom Jonas Ellerström hennes punkhistoria, från 16 års ålder fram till debuten i den etablerade litterära världen som 22-åring.

Albumet Punkserier visar sig alltså vara ett fantastiskt sätt att närma sig Mare Kandres ursprung som kreativ varelse. Jonas Ellerström är också föredömligt pedagogisk i sin text, som utan problem låter sig läsas även av dem som inte kan punkens eller Mare Kandres historia. Här framträder en vildsint ung människa, som får saker uträttade och som kastar sig in i nya projekt, men som också lever ett svårt känslomässigt liv.

Det var som bildkonstnär och musiker Mare Kandre satte sina första avtryck. Som sjuttonåring åker hon på hösten till London för att gå på konstskola och utforska stadens punkscen. Men redan på våren verkar hon ha tecknat den längre serien Punkaren. Den bygger på The punk av Gideon Sams, en roman som alla punkare på besök i London köpte på den tiden. Mare Kandres version är tecknad med starka kontraster i svart och vitt. Manus och dialog saknar riktig spets här, men i bilderna använder hon seriemediets möjligheter väl.

Mare Kandre tecknade alltså Punkaren 1979 och här finns talang i överflöd. I London stannade hon bara en termin, efter att ha tröttnat på skolans statiska uppgifter och inrutade rutiner.

I Göteborg hade Mare Kandre samma år bildat punkbandet Kramp. I en kompromisslös intervju i Göteborgsfanzinet Funtime säger hon: ”Att säga att man är e punk men inte se ut som en punkare tycker jag e så jävla fegt, då kan man gå omkring och ha punkens ideal och samtidigt gå säker på gatorna medan dom som verkligen ser ut som punkare får bli nedslagna och knivhuggna och mördade.”

Till saken hör att den göteborgska punkscenen till största delen drog åt proggen och att de mer renläriga punkarna inte riktigt kände sig hemma i sin egen scen i staden, varken i stil eller i musik.

Den andra serien i Punkserier är den mer absurdistiskt färgade Dumheten, som handlar om psykisk sjukdom och mötet med en omänsklig psykvård. En kvinna ropar på hjälp i ett samhälle där ytan härskar, och där ingen hjälp finns att få. Dumheten publicerades i fanzinet Kludd under 1980 och 1981, då Mare Kandre hade flyttat till Stockholm.

I Kludd publicerade Mare Kandre också novellen Herr X, som även den finns med i Punkserier. Det är ett intressant möte med hennes prosa, som redan här är lekfull, stilsäker och infallsrik. Herr X är den bekymrade begravningsentreprenören som inte kan förstå varför man prompt måste hålla liv i alla gamlingar så länge.

Under sin tid i Stockholm bildade Mare Kandre först bandet Ruhr, som anknyter till industrimusiken med Mares aviga falsettsång till monotont komp. Kort därefter bildade hon det mer kända Global infantilists som drar åt en mindre spretig postpunk och new wave.

Punken tycks ha kommit som en närmast förlösande kultur för Mare Kandre, en kultur där allt var tillåtet. Både i sina serier och i de två senare banden är hon nyskapande och kreativ, hon tycks talangfull vad hon än tar sig till. Samtidigt sipprar också ett mörker fram, hon mår dåligt, men fortsätter att skapa, för att till slut lämna musiken och konsten nästan helt när hon slår igenom som författare och hyllas som ett litterärt underbarn.

Punkserier ger en kortfattad, men rik inblick i Mare Kandres liv som ung vuxen. Det är faktiskt riktigt rörande läsning och vore det inte för att man kände hennes senare författarskap skulle man sörja den förlorade serietecknaren som presenterar sig i albumet. Som en bonus får man med en cd fullproppad med outgivna inspelningar från både Kramp, Ruhr och Global infantilists. Det gör Punkserier väldigt levande.

Punkserier är kort sagt årets måsteläsning och -lyssning för alla som är intresserade av modern svensk litteratur och populärkultur.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu