• Rebeca Lane är född in i en familj av fotografer och poeter. Men även där fanns en tystnad kring förtrycket i Guatemala. Nu är hon en del av den sociala rörelsen i Latinamerika.
  • Rima Roja en Venus startade kollektivet Somos mujeres, somos hip hop, som samlar kvinnliga rappare från Guatemala, Costa Rica, Argentina, Colombia, Mexiko, Bolivia och Ecuador.
Fria Tidningen

Latinamerikas kvinnor tar plats genom hiphop

En ny generation latinamerikanska, kvinnliga rappare positionerar sig på hiphopscenen. Där konfronterar de den machokultur som finns både i deras hemländer och i hiphopvärlden.

På skivan Latinoamérica unida av kollektivet Somos mujeres, somos hip hop (Vi är kvinnor, vi är hiphop), som släpptes på Soundcloud tidigare i år, sjunger tolv latinamerikanska rappare om sin vardag.

Initiativtagarna till att samla kvinnliga rappare på kontinenten är hiphop-duon Rima Roja en Venus från Ecuador. Idén fick de under en resa till New York, där de träffade den mexikanska rapparen Audry Funk, berättar Venus som egentligen heter Eliana Castillo.

– Vi såg ett behov av att göra något som enade kvinnorna i Ecuador, så vi sammanförde rappare och graffitikonstnärer och gjorde videon Somos mujeres, somos hip hop, säger hon.

Efter det ville de bredda kontaktytan och vände sig till flera andra latinamerikanska kvinnor, som ”jobbar utifrån feminism” och strävar efter jämställdhet inom hiphopen. Det resulterade i att tolv kvinnor från Guatemala, Costa Rica, Argentina, Colombia, Mexiko, Bolivia och Ecuador tillsammans gjorde videon Latinoamérica unida.

En av dem, Rebeca Lane, rappare och poet från Guatemala, sjunger om hur musiken dämpar hunger och lindrar depression, men även om hur dess kraft får människor att resa sig. Även Venus säger att hon alltid försöker lyfta fram en problematik men också en lösning i sina texter. Hon beskriver det som att orden föds utifrån egna erfarenheter från det dagliga livet och berör ämnen som våld, kärlek, fred, balans, tålamod, diskriminering. Det viktigaste ämnet för Venus är dock jämställdhet.

Majoriteten av dem som medverkar på skivan sjunger om gemensamma erfarenheter präglade av fattigdom, djuprotad ojämställdhet, ojämlikhet och våld.

De kommer alla från samhällen där diskriminering och våld mot kvinnor i olika former är vardag. Det handlar om bristande och ojämlik tillgång till sjukvård, sexualundervisning och preventivmedel, abortförbud, människohandel, våld i hemmen och på gatan, våldtäkter och mord på kvinnor samt rasism mot de många ursprungsfolk som lever på kontinenten. Bland de 25 länder i världen med flest mord på kvinnor finns hälften i Latinamerika.

– Vi vill att kvinnor ska respekteras och framför allt att våld mot kvinnor i Latinamerika upphör: Inga fler femicidios! säger Venus.

Rebeca Lane säger att hon använder de konstnärliga uttrycken för att beskriva vad hon känner och tänker om förtryck och kamp, både på personlig och samhällelig nivå. Enligt henne är det stigmatiserat att vara feminist både i hiphopvärlden och i Latinamerika i stort, men själv upptäckte hon feminismen tidigt i livet.

– Jag tror att många av oss kvinnor föds med den i själen, men att vi inte vet att den har namn och teori, säger hon.

Hon säger att just nu är hiphopen det viktigaste, inte bara för att uttrycka sig utan för att förverkliga sig. Hennes självförverkligande har dock inget att göra med den klassiska hiphopens strävan efter ryktbarhet och glans. För Rebeca Lane är musiken ett medel för att medvetandegöra. Hon vill att musiken ska få människor att vakna upp och börja ifrågasätta saker.

– Det är en sak att vara medveten och en annan att ha en politisk intention med sin hiphop. Det är en minoritet som använder hiphop som politiskt verktyg, säger hon.

Men hiphopen tjänar också ett personligt syfte, enligt Rebeca Lane: att kunna ta sig ur passiviteten, den privata sfären och frigöra sig från de traditionella roller som tillskrivits kvinnorna. För henne blev det en chock att komma ut som solo-hiphopare.

– Det blev plötsligt så uppenbart att den machismo och det våld som utövas ute i samhället reproduceras i den minivärld som hiphop-världen är. När du väl träder in i hiphop-världen märker du inte machokulturen först, eftersom det är andra koder och andra typer av relationer som råder där, säger hon.

Erfarenheterna har fått Rebeca Lane att inse hur viktigt det är för kvinnliga latinamerikanska hiphopare att bygga relationer och nätverk och utbyta erfarenheter för att sprida musiken. Det centralamerikanska nätverket Somos guerreras (Vi (kvinnor) är krigare), som även har gjort en sång med samma namn, har hon själv tagit initiativ till.

– Vi försöker genom forum och festivaler stärka kvinnliga hiphopare som grupp för att kunna ta mer plats och göra arenorna till våra, förklarar Rebeca Lane.

– För mig ska den feministiska hiphopen vara en frigörande handling, inte en underkastelse för den revolutionära macho-hiphopen, slår hon fast.

MC Nakury, som egentligen heter Natasha Campos, från Costa Rica, säger att det viktigaste med hiphopen är den sociala rörelse som hon menar står bakom musikstilen.

– Det är en attraktiv uttrycksform som tar människor bort från vardagstristess och anonymitet och gör det möjligt att se värde i allas våra bidrag till livet på den här planeten, säger hon.

Rebeca Lane, som egentligen heter Rebeca Vargas, kommer från en familj av poeter och fotografer. Hon beskriver själv platsen för sin uppväxt som en där kulturen var lättillgänglig och uppskattad. Samtidigt lever hon i ett samhälle där kulturen är lågt värderad och det i stort sett är omöjligt att försörja sig som kulturarbetare.

Hon fick också med sig en social medvetenhet hemifrån, vilket framför allt berodde på att fastern, som var poet och gick med i gerillan, försvann 1982 – en händelse som tystades ner tills Rebeca Lanes generation, femton år senare, började ställa frågor.

Därefter engagerade hon sig för att bli en del av återupprättandet av historien och dokumentera de brott som begåtts under det 36-åriga inbördeskriget, då 200 000 människor mördades, majoriteten från ursprungsbefolkningen. I dag har hon en mer anarkistisk vision kring vad hon vill uppnå.

– För mig handlar anarkismen om att bryta vertikala strukturer och skapa fler horisontella utrymmen. Det ger ett ökat demokratiskt deltagande och ger utrymme för konsensus. Och jag ser det inte som en utopisk vision utan jobbar med det i konkreta former bland annat när jag håller hiphop-workshops, säger hon.

Somos mujeres, somos hip hop och Somos guerreras är båda exempel på just frigörande hiphop-projekt genom vilka en ny generation latinamerikanska rappare har brutit ny mark, rivit gränser och tagit plats på kontinenten. ”Hiphopen är inte död, den har lärt sig spanska”, som mexikanska Audry Funk, en annan av kollektivets medlemmar, sade i en artikel i The guardian.

För mig, säger MC Nakury, handlar det om nätverk där vi kan övervinna sociala paradigm som segregerar oss kvinnor.

– Vi håller på att förändra ett system som annars splittrar oss kvinnor. Detta genom en solidarisk inställning och att överföra kunskap och stötta varandra, inte minst så att nya kan komma in i hiphop-världen.

På så vis hoppas hon att de ska inspirera och uppnå en kedjereaktion som sprider hiphopen som positiv kraft.

– Somos guerreras och Union break (ett hiphop-kollektiv i Costa Rica som MC Nakury har tagit initiativ till) har gått samman för att skapa stora förändringar i samhället med hiphopen som verktyg, säger hon.

Venus berättar att just nu jobbar kollektivet Somos mujeres med en skiva och en festival i Ecuador 2016.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Festivalen som vidgar världen

Intervju

”Afrosvenskar tar över berättelsen om sig själva”, säger Cinemafricas festivalchef Dina Afkhampour.

Stockholms Fria

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

Fria Tidningen

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu