Inblick i en kylslagen tankevärld | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Raskrigaren – seriemördaren Peter Mangs
Författare: Mattias Gardell
Förlag: Leopard

  • Mattias Gardell går till botten med Peter Mangs ideologiska tänkande.
Fria Tidningen

Inblick i en kylslagen tankevärld

Att läsa två böcker om den rasistiske seriemördaren Peter Mangs på raken är egentligen inget att rekommendera. Det är att djupdyka in i mörkrets hjärta. Om nu just hjärta är rätt uttryck. Här framträder snarare en kylslagen tankevärld präglad av människoförakt och övermänniskoideal. Det speglar sig inte minst i Peter Mangs obehagliga, teknokratiska termer som ”territorialintrång”, ”avdomesticerad”, ”führerprincipen” och att han torrt pratar om sitt mördande som ”verksamheten”. Ord är avslöjande.

Samtidigt är massmördaren Peter Mangs påfallande småaktig och lättstött. Han är den vite, kränkte mannen dragen till sin mest extrema spets. Någon som ser ”utländsk” ut på cykelbanan går inte ur vägen när han plingar med cykelklockan, ett gäng står i garaget där han bor och som inte borde vara där. Allt triggar honom till hat och våld.

Författaren och professorn i religionshistoria Mattias Gardell visar samtidigt i sin omfattande bok Raskrigaren att Peter Mangs var driven av en rasistisk, konspirationistisk ideologi, med grov antisemitism och märkliga religiösa övertoner. (Den andra aktuella boken om Peter Mangs är Äventyr i Svenssonland av Joakim Palmkvist, som ägnar sig mindre åt motiv och mer åt förlopp och polisarbete.)

Mattias Gardell har förutom 30 timmars intervjuer med Peter Mangs i fängelset, bland annat fördjupat sig i texten Den germanska filosofin som hittades i Mangs dator. Den användes aldrig i vare sig förundersökning eller under rättegångarna. Synd, milt uttryckt. För här samlar sig hela hans tänkande med alla sina kopplingar till vit makt-ideologer från USA.

Texten på sammanlagt nära 200 sidor påbörjades redan 2001, det vill säga två år innan det första mordet. Joakim Palmkvist hävdar att Peter Mangs skapade sitt högerextrema motiv så att säga retroaktivt, men det verkar alltså inte stämma (en radiodokumentär från P1 lägger istället fram tesen att Peter Mangs motiv var att hämnas sin systers död efter en överdos).

När Peter Mangs till sist grips 2010 har han hållit sig under radarn i sju år. Polisen följde sina rutiner men gjorde det uppenbarligen väl slaviskt. Det tyckte senare även Rikspolisstyrelsen, som kritiserade utredningen för att ha varit för ensidigt inriktat på kriminella uppgörelser.

När det i själva verket var en till och med mer ideologiskt driven terrorist än föregångaren Lasermannen. Han använde sig av det som kallas det ledarlösa motståndets taktik, även det hämtat från vit makt-miljöer i USA. Peter Mangs dömdes till sist till livstids fängelse för bland annat två mord och åtta mordförsök.

Man får heller inte glömma den dominante och dyrkade fadern Rudolf Mangs som överförde sin rasism, nationalism och vapenvurm till sonen. Enligt boken ska pappan även tidigt ha känt till sonens mördande, något han tillbakavisat i tidningsintervjuer. Men om bara en bråkdel av det som Rudolf Mangs, som sedan länge bor i USA, sagt i intervjuer till Mattias Gardell är sant så skulle det vara tillräckligt för att ge ett barn en förvriden syn på etniska minoriteter, våld, lag och rätt. Det är det svarta arvet.

Mattias Gardell kallar sin bok en ”deckare med fotnoter”, men lyckas inte riktigt hålla den stilistiska ambitionen uppe hela vägen. Däremot är Raskrigaren välskriven, spännande och ger framförallt en mycket övertygande bild av en tidsanda, en stad och den rasistiske terrorist som satte den i skräck.

Den är också, för att låna undertiteln från just boken Lasermannen (som Mattias Gardell uppenbart haft som förebild), en berättelse om Sverige.

Rekommenderade artiklar

Jakten på USA:s egna medborgare

Recension

Vi känner till statistiken över hur USA:s fängelser fylls med svarta medborgare. Men hur är det att leva i deras kläder?

Den gode Göring

Recension

Det har funnits många udda brödrapar i historien. Magnus Säll har läst boken om Albert Göring.

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

© 2019 Fria Tidningen