George Saunders skildrar verkligheten underifrån | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Tionde december
Författare: George Saunders
Översättning: Niclas Nilsson
Förlag: Albert Bonnier

  • George Saunders imponerar på Fria tidningens recensent.
Fria Tidningen

George Saunders skildrar verkligheten underifrån

Det är för sin novellkonst som George Saunders redan blivit ett omtalat namn på den amerikanska litteraturscenen. Hans första novellsamling, Civilwarland in bad decline, kom 1996 och därefter har det blivit ytterligare tre novellsamlingar. Den senaste, Tionde december, är baserad på material som tidigare varit publicerade i olika tidskrifter och dagstidningar mellan 1995 och 2009, och det är den första av George Saunders böcker som ges ut i svensk översättning.

Gemensamt för de tio novellerna i Tionde december är att de på något sätt skildrar verkligheten underifrån, genom missanpassade och förbisedda karaktärer. Al Roosten är en av dessa typiska karaktärer, som med en lätt sjabbig framtoning väljer att slå mot dem som han tycker åkt på en räkmacka förbi honom i karriären och i livet. I den lilla staden där han bor, har han fått fylla ut platserna när lokala kändisar ska auktioneras ut för ett behjärtansvärt ändamål. Kvinnorna i publiken tjuter när de brunbrända och vältränade lokalprofilerna tar plats på scenen. När Al Roosten tar plats på podiet ger ”rummet ifrån sig det ljud ett rum gör när det försöker låta bli att skratta”.

Al Roosten är en ganska osympatisk person. Han har rätt att vara det, för han är originell. Om bara fler kunde se honom genom hans mammas ögon. När han var liten räckte det att han sprang i trapporna för att mamma i framtiden såg en bergsbestigare i honom.

Med sitt upphöjda perspektiv på tillvaron tycker sig Al Roosten närma sig stjärnorna, men snarare har han svårigheter att se vad som händer några pinnhål ner på samhällsstegen. De hemlösa personerna som hänger utanför hans affär blir i hans ögon de som är orsaken till hans misslyckanden.

Al Roosten är trots sina fel och brister en karaktär som känns mänsklig. För även om George Saunders skriver med satirikerns udd är hans texter djupt empatiska. Ofta återkommer moralfilosofiska resonemang då karaktärerna ställs inför ett etiskt vägskäl.

Den i mitt tycke bästa novellen, Semplicaflickorna, är ett exempel på författarens förkärlek för att förlägga handlingen till en science fiction-aktig framtid. Här möter vi återigen en familj som befinner sig ett snäpp ner på samhällsstegen, med strävan uppåt. Ett steg i rätt riktning vore att investera i den exklusiva trädgårdsutsmyckningen semplicaflickor, en levande installation där unga flickor från fattigare länder binds ihop med en mikrolina genom hjärnorna för att sedan hissas upp för beskådning. Hos familjens dotter Eva växer aversionen mot de orättvisor som hon ser omkring sig och hon bestämmer sig för att agera.

Denna berättelse är ett exempel på hur George Saunders på ett elegant vis lyckas med att rama in komplicerade och stora ämnen i novellform. Likt Kurt Vonnegut tillhör George Saunders de författare som på samma gång är originella, underhållande och skrämmande.

Rekommenderade artiklar

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

© 2019 Fria Tidningen