Podemos skakar om spansk politik | Fria Tidningen
  • ­ Vi kan inte ha politiker som lever av politiken, vi måste ha politiker som lever för politiken. Som gör det för att förbättra samhället, inte för att det är ett ovanligt välbetalt och prestigefyllt arbete, säger Raimundo Viejo, femtenamn på Podemos lista i söndagens val.
  • Partiledare Pablo Iglesias (till höger, med mustasch) under en marsch för Podemos. Politikerna ska vara en del av folket och inte en elitklass, anser det två år unga partiet.
Fria Tidningen

Podemos skakar om spansk politik

Gräsrotspartiet Podemos tog alla med storm när det bildades för två år sedan och i våras såg det ut som att det skulle kunna vinna parlamentsvalet. Men sedan högeralternativet Ciudadanos seglat upp har partiet fått konkurens. ”Deras uppkomst bekräftar att vi har startat en revolution”, säger parlamentskandidaten Raimundo Viejo från Podemos.

46-årige Raimundo Viejo är en typisk, spansk intellektuell. Han har svart, gråsprängt hipster-skägg, klär sig i jeans och enkel skjorta och håller långa utläggningar med referenser till politiska tänkare.

Raimundo är en av dem som skrev under det första och ursprungliga manifest som lade grunden till partiet Podemos (Vi kan) och är nu femte namnet på listan för dess parlamentskandidater. Fram till för några månader sedan satt han i Barcelonas parlament för Podemos (Catalunya en comú) men lämnade posten för att kunna ställa upp i det nationella valet. Liksom partiledaren Pablo Iglesias är han lärare på universitetet.

– Det var faktiskt en slump att jag kom med i Podemos, berättar Raimundo.

– Pablo Iglesias, som jag känner sedan tidigare, ringde och frågade om jag ville skriva under ett manifest och jag sa som vanligt ja. Sedan brukar det inte hända något särskilt med sådana här upprop, men den här gången var det annorlunda.

Sedan manifestet publicerats på den alternativa nättidningen El Públicos hemsida den 13 januari 2014 gick det som en chockvåg genom landet.

– Vi hade som mål att samla in 50 000 namnunderskrifter som stöd för vår politik och det gjordes inom 48 timmar, säger Raimundo.

Podemos växte snabbt och bara två månader senare fick de 8 procent, 1,2 miljoner röster, i EU-valet. Politikerna var i chocktillstånd och medierna förvirrade: Varifrån kom detta nya parti och var fick det all sin kraft ifrån?

Raimundo kliver in i salen i kulturhuset i förorten Guinardó utanför Barcelona, där politikerna från En comú podem (katalanska Podemos) ska möta medborgarna. Stolarna som står riktade mot scenen – som förberetts med ett långbord med fyra mikrofoner och lika många vattenflaskor – flyttas snabbt om till en cirkel där publik och politiker slår sig ner tillsammans. Ett par mikrofoner skickas runt och en kvinna utses för att fördela ordet.

I Podemos är det inte politikerna som bestämmer, utan folket. Under dess möten ska politikerna inte vara förmer eller de som självklart har ordet. En tradition som lever kvar från partiets ursprung i den så kallade 15 maj-rörelsen.

15 maj-rörelsen uppkom år 2011 då hundratusentals samlades på torgen i ett 70-tal spanska städer för att protestera mot statens sätt att hantera den ekonomiska krisen; bankerna räddades med gigantiska summor samtidigt som hundratusentals människor förlorade sina hem och arbeten.

Raimundo var en utav de drivande i rörelsen.

– 15 maj-rörelsen kan sammanfattas i en enda mening: enkla människor som åstadkom stordåd, säger han.

Utan 15 maj-rörelsen hade Podemos aldrig uppstått, men det går inte att sätta likhetstecken mellan dem, poängterar Raimundo.

– Hade Podemos funnits om protesterna på Puerta del Sol i Madrid aldrig ägt rum? Hade grekiska Syriza funnits om protesterna på Syntagma-torget i Aten aldrig ägt rum? Självklart hör det samman, men det är inte samma sak. De som verkligen är drabbade av krisen har inte tid att komma till en torgprotest och delta i möten, de är upptagna med att försöka överleva. Podemos bildades för att dessa människor skulle ha ett alternativ att rösta på.

De frågor som engagerade 15 maj-rörelsen – vräkningarna, arbetslösheten, korruptionen, skattesmitandet, särbehandlingen av bankerna, bristen på transparens och demokrati – har blivit Podemos. Men partiet anklagas ofta för att ge för enkla svar på komplexa frågor. Hur ska arbetslösheten lösas? Genom slut på nedskärningar och investeringar i välfärden är svaret. Men räcker det? Hur ska företag, som är vana vid ordentliga skattelättnader, ovärderlig hjälp från korrumperade politiker och låga löner, vilja stanna och, framför allt, komma tillbaka till Spanien? Utöver att öka transparensen på statsnivå, hur ska man komma till rätta med korruptionen som är insprängd i hela samhället?

– Vi behöver professionella politiker för att lösa de här problemen. Vi kan inte ha politiker som lever av politiken, vi måste ha politiker som lever för politiken. Som gör det för att förbättra samhället, inte för att det är ett ovanligt välbetalt och prestigefyllt arbete, säger Raimundo.

En viktig ledstjärna för 15 maj-rörelsen var avsaknaden av en ideologi, man var varken höger eller vänster, och man hade inte någon ledare. Här skapades något nytt: riktig, folklig demokrati. Beslut togs genom så kallade assambleas, ett slags öppna stormöten. Assambleas har inga ordföranden och alla är jämbördiga, beslut tas genom allmän konsensus.

Men det som fungerade bra i en social rörelse blir ibland problematiskt för ett politiskt parti. Ibland saknas klara besked i viktiga frågor och ibland ges till och med intrycket av att man smiter undan ansvar då svaret på många frågor är: ”folket bestämmer”. Ska Katalonien få bli självständigt? Låt folket bestämma. För eller emot en intervention i Syrien? Håll en folkomröstning. Varför utgör kvinnor endast 37 procent av de första namnen på vallistorna, trots partiets uttalat feministiska agenda? Folket har röstat fram dem.

Det brukar sägas att Podemos personifierar det nya, moderna Spanien. En ung, medveten generation, fjärran från föräldragenerationen som växte upp under Franco-diktaturen. Man vill ha demokrati, jämställdhet och jämlikhet. Kampanjfilmerna syntolkas, partitexterna använder sig konsekvent av femininum-form istället för maskulinum (som i de latinska språken är det neutrala) och i sina uttalanden vänder sig representanterna ofta till de arbetslösa och till ungdomarna . De unga stod i centrum i 15 maj-rörelsen och gör det för Podemos. Fortfarande är över 50 procent av Spaniens unga arbetslösa och tusentals har sökt sig utomlands för att få jobb. Den spanska arbetsmarkanden erbjuder i bästa fall praktikplatser, tillfälliga kontrakt och inhopp. De flesta unga är högutbildade och många spanska ungdomar har både en, två och tre högskoleutbildningar. Men utbildningarna blir allt dyrare, samtidigt som värdet av en högskoleutbildning minskat dramatiskt. De indignerade ungdomarna utgör en stor väljargrupp och det är i den Podemos plockar den största delen av sina väljare.

Podemos kritik mot det kapitalistiska, liberala systemet har gjort att det ofta beskrivs som ett vänsterparti, men det är det inte, menar Raimundo Viejo.

– Podemos är varken höger eller vänster, det är folket, säger han och förklarar att istället för att dela in politik på en skala från vänster till höger ska det ses som en skala som går nerifrån och upp. Där befinner sig politikerna högst upp och folket längst ner och Podemos representerar den sistnämnda.

Podemos är visserligen inte vänster, men Ciudadanos är ett ”Podemos för högern”, menar Raimundo. Centerhögerpartiet Ciudadanos som seglade upp som ett alternativ för några månader sedan har nu fler röster än Podemos i de senaste opinionsmätningarna.

– På varje revolution följer en motreaktion. Ciudadanos är beviset för att Podemos är en revolution som fungerat. Självklart reagerade de två stora blocken då de insåg att deras makt var hotad: tvåpartisystemet är över och för att återupprätta balansen skapade eliten ett Podemos för högern, säger Raimundo.

Raimundo Viejo är ändå inte oroad för valresultatet. Han ser en ljus framtid för sitt hemland, oavsett om Podemos går segrande ur valet eller ej.

– Målet med Podemos är inte att vinna. Målet är ett slut på det system som folket protesterat mot sedan den ekonomiska krisen. Och det har vi åstadkommit.

Fakta: 

1. Garanterad inkomst ­– Alla hushåll som lever under fattigdomsgränsen garanteras en inkomst på minst 600 euro i månaden och låginkomsttagare en minimiinkomst på 900 euro i månaden. Målet är att få sju miljoner spanjorer ur fattigdom.

2. En progressiv skattepolitik – skattereformer, bland annat högre skatter för de rikaste 5 procenten av befolkningen, samt en handlingsplan mot skattefusk.

3. Övergång till förnybar energi - 200 000 hushåll ska omstruktureras årligen så att energiförbrukningen minskar med 80 procent.

4. Jämlikhet och välfärd – Åtstramningspolitiken skrotas och inom två år ska budgetposterna för skola, vård och omsorg vara tillbaka på samma nivåer som före krisen.

5. Kvalitativt pensionssystem ­– Pensionsåldern blir åter 65 (nu 65 år och tre månader och höjs med en månad per år fram till år 2027) och pensionerna ska följa konsumentprisindex.

6. Värdiga anställningar – Otrygga anställningar ska bort, minimilönen gradvis höjas till 800 euro/månad.

7. En ny produktionsmodell ­– Investering i forskning och teknik och bildande av särskilda kommitéer där representanter för företag och fackföreningar ska utreda behoven hos varje sektor.

8. Jämställdhet och arbetsintegrering – Föräldraledigheten delas 50/50 utan möjlighet till överföring av dagar till partnern. Allmän och gratis förskola samt stegvis övergång till 35 timmars arbetsvecka.

9. Reglering av banksystemet – De delar av två banker som är i statens ägo slås ihop och bildar en gemensam statlig bank. Sareb, Spaniens ”bad bank” det vill säga där bankernas olönsamma tillgångar placerades då de räddades av den spanska staten, ska omvandlas till ett allmänt hyresrättsbolag som särskilt inriktar sig på bostäder för människor i social utsatthet.

10. Skuldreglering – En del av hushållens skulder ska helt skrivas av och ingen ska längre behöva betala för lån på bostäder som de blivit vräkta från (och som nu ägs av banken).

Källa: Podemos

ANNONS

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

”Adoption är en kolonial praktik”

Intervju

Maria Fredriksson tycker adoption från fattiga länder är ett problem. Men som adopterad själv är det svårt att få gehör för sin kritik, menar hon.

© 2021 Fria Tidningen