• "Vad de västerländska radikaliseringsteorierna bortser från är att det våld som används i kriget mot terrorismen är just det som förmår individer att bli IS-krigare och villiga att använda sig av våld precis som våra regeringar gör," säger Arun Kundnani.
  • Terror som föder terror. En amerikansk soldat tänder eld på en övergiven hydda i jakten på terrorister i irakiska Diyalaprovinsen år 2008.
  • Arun Kundnani är expert på terrorism, har gett ut flera böcker och är lärare på New York university.
Fria Tidningen

”IS är ett barn av globaliseringen”

Kriget mot terrorismen är vad som i själva verket skapar den. Först när vi förstår att islamistisk terrorism inte har med islam att göra och börjar föra en antirastisk och antikapitalistisk politik kan vi stoppa den. Det menar terror- och radikaliseringsexperten Arun Kundnani.

Arun Kundnani, född och uppvuxen i London, är expert på terrorism och har under flera år forskat och skrivit om islamofobi, radikalisering, politiskt våld och övervakning. Han har gett ut två böcker: The Muslims are coming! Islamophobia, extremism and the domestic war on terror och The end of tolerance: racism in the 21st century Britain, samt varit redaktör för den brittiska akademiska tidskriften Race and class.

Hans texter väcker debatt och har bland annat kallats ”efterblivna”, ”intellektuellt lata” och ”antietablissemangs-nonsens” av en rådgivare till den brittiska regeringen. Nyhetstidningen he Guardian beskriver honom i sin tur som ”en av Storbritanniens bästa politiska skribenter”.

I ett samtal med den oberoende nättidningen Open democracy ger han sin syn på islamistisk terrorism, radikalisering och förklaringen till Islamiska statens uppkomst.

Vad är det som lockar så många att ansluta sig till IS? Vad ligger bakom dessa personers radikalisering?

– De teorier om radikalisering, som utvecklats av olika länders säkerhetstjänster och tankesmedjor kopplade till den nationella säkerhetsapparaten, tenderar att dra falska slutsatser vad gäller islamistiskt våld. För det första förutsätter de att det finns en väsentlig skillnad mellan islamistiskt våld och andra former av politiskt våld. För det andra förutsätter de att någon form av muslimsk ideologi är en nyckelfaktor i att göra någon till terrorist. Empiriska bevis stödjer inte något av dessa antaganden.

– Bara det faktum att de europeiska IS-krigare som anländer till Syrien gör det med en kopia av ”Islam för dummies” i bagaget, räcker för att förstå att det här inte grundar sig i själva islam. Ändå har de här teorierna blivit allmänt accepterade. Varför? Helt enkelt för att de ger oss en förklaring som frånskriver oss själva någon form av ansvar för den här våldsspiralen. De motiverar också mer statlig övervakning.

– Vad de här teorierna om radikalisering bortser från är att det våld som används i ”kriget mot terrorismen” är just det som förmår individer att bli IS-krigare och villiga att använda sig av våld precis som våra regeringar gör. Vi vill gärna se våra staters våld som en rationell motreaktion och terroristernas våld som fanatiskt och aggressivt. Men även stater bombar journalister, barn och sjukhus. En korrekt och användbar radikaliseringsteori skulle istället analysera även västvärldens radikalisering, till exempel hur acceptansen ökat för att använda sig av våld i en mycket bredare kontext – från tortyr till drönare.

Staters förklaring av islamistisk terrorism är en sak, men hur ser den intellektuella världen i väst på det?

– Den intellektuella västvärldens syn på islamistisk terrorism kan delas in två grupper. Dels är det de konservativa, som ser islam som en våldsam kultur, definierad av sina heliga skrifter. Dels är det liberaler som menar att det handlar om en totalitär tolkning av islam. Båda förklaringarna leder till skapandet av en samhörighet, ett vi, i motsats till det ”muslimska problemet”.

– Den intellektuella reaktionen på Paris-attackerna har fortsatt i dessa mönster. Den dominerande retoriken är den narcisstiska självbild som helt enkelt beskriver IS som den raka motsatsen till vad vi värdesätter hos oss själva. För liberalerna står IS för intolerans, rasism och kvinnoförtryck och för de konservativa står IS för fanatism, något icke-västerländskt och barbariskt. I båda fallen utgör IS den onde andre, som gör att vi kan skapa en positiv bild av oss själva.

– Men IS är inte något av detta, utan snarare skulle jag beskriva IS som ett naturligt symptom på det moderna, globala systemet. IS användning av sociala medier, dess förkastande av 1900-talets nationsgränser och dess kopplingar till oljeekonomin – allt det visar att IS är ett barn av globaliseringen.

– IS är definitivt ett monster, men ett monster vi själva skapat: det föddes i kaoset och blodbadet som följde invasionen av Irak år 2003, dess sekteristiska ideologi kommer från de regerande eliterna i Saudiarabien och Gulfstaterna, och Ryssland och Iran har spelat sin roll genom att stödja al-Assad-regimen och har på så sätt förlängt kriget i Syrien som tillåter IS att växa. Sedan har väst terrorstämplat den grupp som mest effektivt strider mot IS, den kurdiska milisen, eftersom kurderna anses vara ett hot mot allianspartnern Turkiet.

Kan man säga att hela världen är ett slags slagfält nu? Och hur hör det ihop med ”kriget mot terrorismen”?

– I den amerikanska kongressens beslut att sätta in militära styrkor mot ”terrorismen” efter 11 september-attackerna definieras hela världen som ett slagfält. Det är samma beskrivning Obama nu använder sig av för att ge legalt stöd åt sitt drönarprogram. Så, ja.

– Vad kriget mot terrorismen utlovade, var att vi skulle döda dem ”där borta” så att inte de skulle döda oss ”här hemma”. Nu vet vi att kriget mot terrorismen dödar fler civila än vad terrorister gör, men vi låter det pågå eftersom det är ”deras” civila som dödas på platser långt borta. Den koloniala historien lär oss dock att våld alltid ”kommer hem” i någon form: antingen i form av flyktingar eller som terrorism.

– Den rådande situationen är så klart en enorm börda för de muslimer som lever i västvärlden, som ställs inför det falska valet mellan att vara en ”extremistisk muslim” eller en ”sekulariserad muslim”. Om de tillhör den ena eller andra gruppen avgörs av om de accepterar ”västerländska värderingar” eller ej, vilket skapar ett misstänkliggörande av alla muslimer som inte lever tillräckligt ”västerländskt”.

– Samtidigt placerar IS dem i ”gråzonen”, muslimer mittemellan den västerländska imperialismen och det påstådda kalifatet. Upprättandet av den här dikotomin har skapat den militära identiteten på båda sidor. Jihadisterna använder sig av en mängd uttalanden från västerländska politiker för att stödja sitt påstående om att det pågår ett krig mot islam, och de västerländska ledarna legitimerar i sin tur kriget mot terrorismen genom att påstå att det pågår en kamp mellan västerländska värderingar och islamistisk extremism.

– Det är en tröttsam retorik, som nu ännu en gång används av Frankrikes president Hollande i hans ”obarmhärtiga krig mot terrorismen”. Detta trots att den strategin, som drivits de senaste 14 åren, uppenbarligen misslyckats.

Hur skulle Europa kunna hantera IS på ett bättre sätt?

– IS ideologi och handlingar måste självklart upp i ljuset och fördömas. Men vi får inte ge efter i vår kritik av den uppenbara dubbelmoralen och motsägelsen i ”kriget mot terrorismen”. Vänstern bör vara mycket djärvare i att hävda att endast en antirasistisk, antiimperialistisk och antikapitalistisk politik kan ge ett verkligt alternativ till jihadismen. Terrorismen frodas i miljöer där massrörelsers visioner om sociala framsteg slagits ner.

– Filosofen Walter Benjamin sa att bakom varje fascism finns en misslyckad revolution. Detsamma gäller terrorismen: IS existerar eftersom de arabiska revolutionerna 2011 misslyckades. Vi måste försvara rätten att drömma om en annan värld och kräva att de bombningar, som bara fördjupar våldsspiralen och bekräftar IS världsbild om ett krig mellan väst och islam, upphör.

– Slutligen måste vi fortsätta att försvara flyktingarnas rätt till asyl, inte bara för att de är offer, utan också för att de bär med sig kunskap om västs tidigare misslyckanden. Vi måste låta dessa människor lära oss om oss själva.

Fakta: 

Ursprungligen publicerad på den oberoende nättidningen Open democracy.

Översättning: Sarah Olsson

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

© 2024 Fria.Nu