Spanska feminister kräver nolltolerans mot våldet | Fria Tidningen
Sarah Olsson

Fördjupning


Sarah Olsson
  • ”Hallå, finns det någon där? De håller på att döda oss”, står det på plakatet under demonstrationen mot våld mot kvinnor i Madrid i början av november.
  • ”Samhället och rättsystemet fungerar simultant för att upprätthålla våldet mot kvinnorna. Förändringen måste ska samtidigt på flera plan”, säger aktivisten Dolores Pulido Léon.
Fria Tidningen

Spanska feminister kräver nolltolerans mot våldet

Genusrelaterat våld och kvinnomord uppmärksammas stort i Spanien och nyligen hölls en massdemonstration med krav på lagändringar. ”Våldet mot kvinnor är totalt normaliserat”, säger aktivisten Dolores Pulido Léon.

Europa är den världsdel som, tillsammans med Asien, har flest antal mord på kvinnor i nära relationer per capita. En av tre kvinnor uppger att de utsatts för någon form av fysiskt eller sexuellt övergrepp sedan de fyllt 15 år.

– Våld mot kvinnor, och särskilt genusrelaterat våld som oproportionerligt drabbar kvinnor, är en omfattande kränkning av de mänskliga rättigheterna som EU inte har råd att blunda för, sa Morten Kjaerum, chef för EU:s byrå för grundläggande rättigheter, i samband med att rapporten Violence against women: an EU-wide survey kom förra året.

Ett land som blivit särskilt uppmärksammat i frågan är Spanien. Här är våld mot kvinnor en av de viktigaste frågorna för kvinnorörelsen som nu mobiliserar för lagändringar och extraordinära åtgärder. Hittills i år har 80 kvinnor dödats av sin partner eller ex-partner och staten anses inte agera tillräckligt. De kampanjer som de senaste åren lanserats av myndigheterna kritiseras för sexism, rasism och för att lägga över ansvaret på offret.

Den feministiska rörelsen har sedan länge fått nog av stereotypa tolkningar och regeringens flathet i frågan och den 7 november sammankallade man därför till en massdemonstration i Madrid – den första stora demonstrationen mot genusrelaterat våld i Spanien. Tusentals personer från 380 regionala och 70 nationella feministiska organisationer deltog. Kraven som framfördes gällde omfattande åtgärder mot det genusrelaterade våldet och att frågan måste lyftas upp som ett statligt problem. Det sistnämnda har lett till att man bland annat vill byta ut termen ”genusrelaterat våld” mot ”femincidios”, både i lagstiftning och i den allmänna retoriken.

Femincidio, kvinnomord, är en utbredd term i Latinamerika, som tar ett större grepp på våld mot kvinnor genom att flytta fokus från det privata och istället göra staten ansvarig. Termen används i många latinamerikanska länders lagstiftning, men det spanska rättsväsendet har valt att använda termen genusrelaterat våld och precis som den svenska kvinnofridslagen omfattar lagen därmed endast förövare som har eller har haft en nära relation med offret. Många menar att problemet med en sådan definition är att till exempel sexuellt våld där någon aktiv relation inte funnits eller våld mot kvinnor i prostitution inte räknas in i mäns våld mot kvinnor, trots att det har samma bakomliggande orsaker.

Allt fler spanska feminister vill därför byta ut termen mot det bredare ”femincidios” för att sätta fokus på att genusrelaterat våld inte bara sker i parrelationer.

– Det handlar om att kvinnor mördas just för att de är kvinnor, säger Dolores Pulido León, feministisk aktivist.

Hon är upprörd då vi träffas två dagar efter demonstrationen i Madrid.

– Fem kvinnor mördade på mindre än 48 timmar, är det patriarkatets svar på demonstrationen? frågar hon retoriskt.

Dolores Pulido León har varit feministisk aktivist sedan 1985 och frågan om våld mot kvinnor har alltid varit viktig.

– Just nu är det den mest prioriterade frågan eftersom det är så många kvinnor som dött. Våldet mot kvinnor är totalt normaliserat, bara i år har 80 kvinnor dött och ingen reagerar eller gör något. Jämför det med hur det såg ut nyligen då ett fotbollsfan dog i ett slagsmål mellan två fotbollsklubbar, i en hel vecka hölls ”manifestationer mot våldet”.

Som Dolores Pulido Léon säger är våld och kvinnomord den feministiska rörelsens mest prioriterade fråga just nu i Spanien. Det är också jämförelsevis mycket uppmärksammat i medierna. Men betyder det att våld mot kvinnor är vanligare här och i så fall varför?

Det är alltid svårt att göra jämförelser mellan länder eftersom definitionerna, i det här fallet av våld, kan se olika ut och en hög anmälningsfrekvens inte nödvändigtvis behöver betyda att våldet faktiskt är vanligare (eftersom människor är olika benägna att anmäla i olika länder). Mörkertalet är dessutom ofta stort. Men det går att jämföra antalet kvinnomord, något som gjorts i ett antal studier och undersökningar.

I Spanien dödas varje år i genomsnitt 133 kvinnor, varav 50–60 procent av en partner eller tidigare partner. Även i Sverige begås cirka 60 procent av kvinnomorden av en nuvarande eller tidigare partner. Liksom i resten av Europa. Här sticker alltså inte Spanien ut.

Slår vi ut antalet kvinnomord i nära relationer på befolkningen ser vi också att det är ungefär samma om vi jämför Sverige och Spanien. Per en miljon kvinnor blir det drygt tre kvinnor i Sverige (3,3) och knappt tre kvinnor i Spanien (2,8). Båda länderna ligger därmed under Europa-genomsnittet (5).

Forskaren José Sanmartín vid institution för våldsstudier på internationella universitetet i Valencia konstaterar i en omfattande studie över kvinnomord från år 2010 att Spanien har några av de lägsta antalen kvinnomord i världen. Faktum är att kvinnomord i nära relationer är betydligt vanligare i Finland (10 per miljon kvinnor) och i Norge (6 per miljon kvinnor) än i Spanien.

Ändå har uppfattningen om att det genusrelaterade våldet är extremt utbrett i Spanien varit allmänt vedertagen under 2000-talet, både i Spanien och i världen. Men den omfattande undersökningen visar alltså att det är en missuppfattning.

En missuppfattning som i och för sig inte behöver vara en nackdel, menar José Sanmartín. ”Ibland är det inte dåligt att ett samhälle upplever ett problem som mer omfattande än det faktiskt är (och att bara en kvinna dör av anledningen att hon är kvinna är ju oförsvarligt). Det kan till och med ha positiva effekter, i det här fallet kan det öka intoleransen för våld mot kvinnor”, skriver han.

Men det finns också faror med det, fortsätter José Sanmartín, till exempel att människor tröttnar på frågan eller att larmen leder till krav på repressiva åtgärder, som fler poliser, istället för andra mer långsiktiga lösningar, som utbildning.

Att de skandinaviska länderna som Finland och Norge har en betydligt högre andel kvinnomord än Spanien innebär att det vanliga antagadet om att södra Europa är mer våldsamt än norra faktiskt kan vara en myt. Det leder också till slutsatsen att en hög andel kvinnomord inte bara kan förklaras med starka kvinnliga och manliga stereotyper på grund av en sexistisk utbildning, eftersom Finland och Norge har en betydligt mer jämställd och icke-sexistisk utbildning än vad Spanien har, menar José Sanmartín.

Istället verkar det vara flera faktorer som samspelar i anledningarna till partnervåld mot kvinnor och därmed krävs också åtgärder på flera olika områden för att det ska minska.

I Sverige har kvinnomorden minskat med 30 procent sedan 1970-talet. Varför finns det inget entydigt svar på, men Statistiska centralbyrån presenterade ett antal teorier i en rapport år 2003:

• Kvinnorörelsens och medias uppmärksammande av frågan, som bidragit till ett större skydd för utsatta kvinnor, till exempel genom utbyggnad av kvinnojourer.

• Lagändringar som att misshandel sedan 1982 faller under allmänt åtal och lagen om besöksförbud (1988) och kvinnofridskränkning (1998).

Ska man tro på de teorierna har Spaniens feminister hittat helt rätt i sina lösningsförslag: att själva och med medias hjälp uppmärksamma frågan och kräva lagändringar.

Dolores Pulido Léon tror att nyckeln är en stark kvinnorörelse.

– Lösningen ligger i att vi kvinnor organiserar oss i den feministiska rörelsen och att samhället i sin helhet blir medvetet om det här problemet och dess allvar. Desto större tryck underifrån, desto större chans till förändring.

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria Tidningen