Den svenska skolan är inte trygg | Fria Tidningen

Debatt


Masoud Kamali
  • Kronan i Trollhättan var inte trygg innan terrordådet. Nu måste partierna kraftsamla mot rasismen och segregationen.
Fria Tidningen

Den svenska skolan är inte trygg

Politiskt korrekta deklarationer som att ”våra tankar går till de drabbade” är ingen tröst efter dådet i Trollhättan. Vad som behövs är politik mot rasism för verklig förändring. Det skriver Masoud Kamali.

Utbildningsministern hävdar att trots det rasistiska dådet i Trollhättan är den svenska skolan en trygg miljö för barn och ungdomar. Gustav Fridolin gör som många andra som har sina barn i välbärgade områden och har möjligheter att skicka sina barn till privata skolor och åtnjuta den trygghet som dessa områden och skolor erbjuder, nämligen betraktar samhället och dess skolsystem som tryggt. Det är föga förvånande att Fridolin, som tidigare tyckte att segregation, marginalisering och rasism var grunden till många problem i samhället, har ändrat attityd sedan han tog på sig ministerkostymen, liksom en del andra ministrar i den nuvarande regeringen.

Det är inte heller förvånande att statsministern och utbildningsministern pratade om ”en svart dag för Sverige”, utan att ens reflektera över varför just begreppet ”svart” kopplas till en vit mans rasistiska dåd. Att reducera det rasistiska dådet i Trollhättan till att vara en dagshändelse är att dölja rasismens djupa rötter i dagens svenska samhälle. Gustav Fridolin och regeringen måste vakna upp och se sin egen och de etablerade partiernas roll i normaliseringen av rasism och diskriminering som genomsyrar det svenska samhället och dess institutioner. Rasismen är en politisk ideologi men har många bottnar och påverkar många delar av samhället.

Regeringen har i sina febrila försök att hålla sig vid makten och inte stöta sig med något parti i riksdagen svikit många människor och en hel generation som håller på att fastna i marginalisering och sociala problem. Den växande oron för ökad migration gör inte saken bättre. Otryggheten för elever i många marginaliserade skolor är ett faktum när barn och ungdomar ser att de inte kommer att få någon plats i ett samhälle som inte ser dessa barn och ungdomar som en del av dess humana kapital och framtid. Den mediala dramaturgiska logiken uppmärksammar dessa barn och ungdomar antingen när de bränner bilar eller blir föremål för rasistiska dåd. Den strukturella diskrimineringen och rasismen som drabbar dessa grupper verkar i det tysta och hamnar i mediernas blinda fläck.

Enligt Lärarförbundets rapport var skolan i Trollhättan aldrig trygg och kan inte heller vara trygg när många barn och ungdomar som lever i marginalisering och vars föräldrar saknar socioekonomisk status och därmed möjligheter att kunna hjälpa sina barn till bättre förutsättningar, tvingas gå i samma skola och dela ett liv i marginalen av samhället. Ökad marginalisering skapar otrygga miljöer, segregation och ökade sociala problem och konflikter. Detta kan lätt användas av rasistiska partier och personer för att lägga skulden för detta på de segregerade och inte bara propagera för ett ”invandrarfritt samhälle” utan också ta till åtgärder à la Nazitysklands ”slutgiltigalösning”. Det ska inte behövas fruktansvärda händelser som i Trollhättan för att få politikerna att vakna upp och se sin egen roll i legitimeringen av rasism och diskriminering i samhället. Varken den förra regeringen eller den nya har tagit frågan om den strukturella diskrimineringen och rasismen på allvar och försökt att motverka dem.

Det rasistiska dådet i Trollhättan är varken det första eller det sista rasistiska uttrycket i samhället. Om regeringen och allianspartierna inte vaknar upp och tar frågan om den strukturella diskrimineringen och rasismen på allvar och börja arbetet med långsiktiga åtgärder, kommer vi att ha många flera liknande händelser som cementerar rasismen och förstärker ett segregerat samhälle där många av våra barn och ungdomar kommer att hamna i marginalisering och otrygghet. Om vi inte vill att en grupps trygghet och välbefinnande förutsätter en annan grupps otrygghet och problem måste politikerna erkänna existensen av rasism i alla dess former inklusive dess existens i de fina salongerna och i sina egna partier och visa mod och vilja till förändring. Politiskt korrekta deklarationer som att ”våra tankar går till de drabbade” är ingen tröst vare sig för de drabbade eller för övriga samhället, som vill ha ett tryggt och solidariskt samhälle fritt från rasism och diskriminering. Det vore önskvärt om politikerna istället skulle säga ”våra tankar och vår uppmärksamhet går till vår egen politik och de förändringar vi måste göra för att motverka rasism och diskriminering i samhället”. Erfarenhet från andra länder visar att detta är den enda förnuftiga vägen framåt.

Fakta: 

Masoud Kamali är professor vid avdelningen för socialt arbete vid Mittuniversitetet.

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2019 Fria Tidningen