Debatt


Lasse Franck
  • I reklamen är det klockslaget fem som skiljer det vanliga nöjesfältet från det kusliga. I verkligheten är det centimetern 140, skriver Lasse Franck.
Göteborgs Fria

”Barnen blir lurade av Lisebergs reklam”

Hela månaden har man – i tidningar, på nätet och på stadens gator – kunnat se reklam för Halloween på Liseberg, där bilden av en kuslig, halvt förfallen, nöjespark, befolkad av häxor, spöken och zombies målas upp.

”Vågar du stanna kvar när klockan slår fem?”

Studerar man Lisebergs hemsida inför besöket framgår det att det finns en längdgräns på 140 centimeter samt en rekommenderad åldersgräns på elva år för de tre så kallade skräckhusen.

140-centimetersgränsen gäller för besök på Lisebergs spökhotell också utanför Halloweentider och med tanke på att det i ett av skräckhusen bjuds på en tur i AtmosFear framstår den varken som särskilt underlig eller svår att acceptera.

Inte ens för min 138,5 cm långa dotter, visade det sig till min lättnad.

Hon behövde inte gå in i några skräckhus. Bara hon fick vara med om själva upplevelsen i parken, vara med om Halloween på Liseberg.

Så vi promenerade genom den vackert pyntade, pumpaproppade, parken och tog oss en tur i Lisebergbanan medan vi väntade på att klockan skulle slå ”sina fem ödesdigra slag”. Att hon vågade stanna kvar efter klockan fem var det nämligen ingen tvekan om.

Det var tydligen i området runt hamnen man skulle kunna stöta ihop med monster och andra bara delvis mänskliga existenser. Och det var grindarna dit som öppnade först efter femslaget.

När de väl slogs upp rusade den väntande skrämselsugna skaran mot öppningen.

”FÖR KORT! Stopp där, tjejen! Du är för kort”, ropar en ordningsvakt, med måttstock i hand, på ett ganska otrevligt vis mot min dotter när hon kommer hand i hand med mig.

Det visar sig alltså att längdgränsen inte bara gäller för de tre skräckattraktionerna utan också för att överhuvudtaget vistas i den del av nöjesparken där man kan få syn på någonting av allt det spännande som marknadsförs som ”en ny sida av Liseberg”.

Vad är det som gör att man tål att se spöken när man är 142 cm lång men inte när man är 138, frågar jag när vi klivit in på Gästservice.

Jag får förklarat för mig att det helt enkelt beror på att Lisebergs gastar och monster är så läskiga och att det egentligen inte har någonting med hur högrest man är att göra. Det är bara ett enklare sätt (än att be barn om id-handlingar) för ordningsvakterna att avgöra vilka besökare som kan tänkas vara mogna nog att möta monster.

När jag då frågar om man på Liseberg tror att det finns ett enda barn som efter att ha sett deras marknadsföringskampanj ställer sig själv frågan: ”Undrar just om jag är lång nog för att få se något av det läskiga som finns på Liseberg under Halloween”, får jag det bestämda intrycket att medarbetaren på Gästservice inte gör det.

”Finns det inga monster eller spöken alls på den här sidan”, undrar min dotter.

”Nej, det är tänkt att den här delen av parken ska vara helt skrämselfri”.

Besvikelsens tårar stiger i dotterns ögon och hon fräser: ”Jag vill hem! Jag vill inte vara här en minut till!”

Inne på Gästservice fick vi också reda på att det har varit ett väldigt mycket större intresse för Halloween på Liseberg än vad de själva hade räknat med, när de nu för första gången provar det här konceptet. Det märks.

Innan vi lämnade grindarna till den sida av Liseberg vi kommit för att se hann vi läsa anslaget: ”Skräckhusen utsålda!” Även med den rätta längden riskerar man alltså att missa de tre nya skräckattraktionerna – bara med förköpt biljett får man tillträde.

Den varning jag härmed utfärdar för Halloween på Liseberg har alltså ingenting att göra med hur rädd man kan tänkas bli för deras spökhistorier – det vet jag ingenting om.

Den handlar om att Lisebergs reklam och verklighetens Liseberg väsentligt skiljer sig åt.

I reklamen får man det bestämda intrycket att hela Liseberg under höstlovet – ett lov som är i högsta grad bekant också för barn under elva år och 140 cm – kommer att förvandlas till en spökpark. I verkligheten är det bara en bråkdel av parken som blir spöklik. Och i verkligheten tar spökhusens biljetter slut.

I reklamen är det klockslaget fem som skiljer det vanliga nöjesfältet från det kusliga. I verkligheten är det centimetern 140. Och det borde naturligtvis ha framgått tydligt redan av Lisebergs skrämselpropaganda. ”För dig som är 140 cm eller längre”, borde det stått i varje filmklipp och annons.

Det som händer nu – när det inte gör det – är nämligen att barnen blir lurade. Och det är det mest skrämmande med Lisebergs Halloween.

”Jag trodde att det här skulle bli mitt roligaste besök någonsin på Liseberg – och så blev det det sämsta och tråkigaste”, som min dotter sade på vägen hem.

Ett rätt finns det i Lisebergs massiva marknadsföringskampanj, en mening som helt stämmer överens med verkligheten. Den som säger: ”Med mörkret infinner sig en fasansfull känsla av att vara alldeles för nära, på fel ställe vid fel tidpunkt”.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Fria.Nu