• Dismaland höll öppet i fem veckor. Det är precis den tid det brukar ta för Disneys advokater att skicka in en stämning.
  • Stämningen i kön är förväntansfull. Missnöjesparkens vakter kommer med förolämpningar som alla skrattar åt.
  • På hela Dismaland vänder konstnärerna på invanda företeelser från nöjesparkernas värld. Här har Banksy skapat en flyktingkatastrof av de radiostyrda båtarna.
  • Flingpaket kan ses som symboler för en god frukost i en lycklig familj.
  • Alla känner sig välkomna på Dismaland.
Fria Tidningen

Banksys ondskefulla nöjespark

För en dryg vecka sedan stängde Banksys stora happening Dismaland i Weston-super-Mare i England. Under de sista skälvande dagarna nådde Fria Tidningens utsända, Margareta Johansson, utställningen. Här är hennes rapport.

”The queue might be the best part of it!” Klockan är tolv på dagen och den hett efterlängtade biljettförsäljaren sticker ut halva kroppen ur biljettluckan och ropar till folket i kön. De första har stått där sedan halv fem. Solen har värmt oss i några timmar nu och vi är fulla av tillförsikt. Vi kommer att komma in! Det har varit en förvirrad morgon. Står vi i rätt kö? Hur många biljetter kommer de att sälja? Vad betyder alla lappar med texten ”online tickets only”, ”sold out” och vart leder alla lejdare? En ny kö har börjat växa utanför det instängslade området där vi står. Spekulationerna är många. ”Who’s Banksy?” En flicka osäkrar relationen till sin mamma: ”You could be Banksy!”

När vi sedan passerar in genom Bill Barminskis konstverk Security screening room, blir vi beordrade av vakter med låtsasgevär att utföra diverse knasiga saker som att ta på vår näsa eller titta på en plastanka, som sitter på väggen. För att vara en missnöjespark ser alla väldigt glada ut. Alla utom funktionärerna med sina Musse Pigg-öron och rosa västar med texten DISMAL på ryggen. De står och hänger och ser sura ut som någon av alla dysfunktionella karaktärer i en Monty Pythonsketch. Frågar man något så väser de uttråkat till svar. Glatt fnissande tar alla emot förolämpningarna.

Banksy, den legendariske graffiti-målaren med okänd identitet, har bjudit in över 50 konstnärer från 17 länder för att i fem veckor omvandla den före detta nöjesparken Tropicana utanför Bristol till en gigantisk konsthappening. Fem veckor eftersom det tar den tiden för Walt Disney att få fram sin obligatoriska stämningsansökan. Och tveklöst är den amerikanska nöjesjätten, som representant för kommersialisering och kapitalisering, den stora måltavlan för denna temapark. ”En temapark där temat är att temaparker borde ha högre nivå på sina teman”, som det står i programmet.

Här finns ett galleri med måleri, skulptur och installationer. Utomhus samsas pariserhjul och karuseller med mer anarkistiska attraktioner som ankdamm, låneinstitut för fickpengar och mingulf, en riktig bana med oljekalifattema. Här finns också Cruel bus, ett museum över saker designade för social kontroll. The Astronauts caravan är en snurrande husvagn där man kan uppleva nollgravitation.

I en monter i galleriet finns Kate MacDowells små handskulpterade djur i vitt porslin. Deras spöklika utstrålning beror både på materialet och att de är försedda med mänskliga attribut som gasmasker och människoöron. Klimathot i det arktiska landskapet dokumenterar Zaria Forman med pastellkrita i jättelika blå landskapsbilder. På Barry Reigates stora dukar kämpar seriefigurer av känt fabrikat om utrymmet med lösdrivande kroppsdelar och allehanda oidentifierbara föremål i en expressionistisk yra. Banksy står för några fina teckningar av barn och kvinnor på en badstrand där jättevågor och strålande ljussken tycks hota idyllen. En damm där överfulla flyktingbåtar driver omkring mot bakgrund av Dovers vita klippor är också signerad Banksy. Om man lägger i en pence kan man styra båtarna med en ratt. Ingen verkar ha lust att göra det.

Jimmy Cauty från musikgruppen KLF har byggt en hel miniatyrstad med tretusen kravallpoliser som frusit fast i ögonblicket efter ett upplopp. Staden är baserad på alla hemska platser som han passerat, alla avsides industriförorter, platser som finns i fantasin. På frågan om han har blivit tvungen att uppdatera verket svarar han att jo, nu har han ett gäng poliser som står och glor ner i sina mobiltelefoner.

Här finns verk av palestinska konstnärer som Shadi Al Zaqzouq, vars målning After washing föreställer en blåslagen kvinna hållande ett par underbyxor som det står ”leave” på. Israeliske Amir Schiby är mest känd för sina satiriska serier. Bilden av fyra palestinska pojkar som dödades av israeliska granater under lek på en strand i Gaza har han tillägnat alla barn som lever i krigszoner. En installation av truckar, Big rig jig, reser sig som en metallödla mot himlen. Skulptören Mike Ross menar att hänsynslös optimism är en bra start för att komma i gång med ett sånt projekt och att han tänkte mycket på makt när han arbetade med den.

Ohejdad tillförsikt av liknande slag genomsyrar hela projektet Dismaland. Liksom konsekvens. När parken tas ner fraktas alla tält till Calais till hjälp för flyktingar som samlats där och som möjligtvis en gång också kände optimism inför en framtid i Europa.

Så länge det finns konstnärer så finns det hopp tänker jag både rörd och uppsluppen när jag till slut motvilligt promenerar ut genom souvenirbutiken.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Mötet med människans inre plats

Relationen till platsen är ett centralt tema när Karim Rasheds debutmanus I came to see you har premiär på Malmö stadsteater.

Skånes Fria

© 2024 Fria.Nu