• – Jazzen utvecklas hela tiden, säger Elena Wolay. Följ hennes verksamhet på www.facebook.com/JazzArFarligt
Stockholms Fria

Jazz kräver vana

Elena Wolay är ambassadör för en modern, utmanande syn på jazz. Hon är bland annat dj och arrangör under namnet Jazz är farligt. Hon framträder flera gånger under Stockholms jazzfestival.

– Jag tycker jazz är jättefarligt, säger Elena Wolay och berättar om hur även den mest finstämda jazz kan provocera.

– Nyligen spelade jag på ett event med middagsbjudning. Eftersom folk skulle äta spelade jag lugn, svensk jazz på piano och saxofon som jag tänkte skulle passa bra. Personalen kom fram och var irriterad och sa att ’den där saxen är skitjobbig’. Jag fick sluta tidigare. Det händer ofta att folk kommer fram med lappar när jag dj:ar där det står ’Fan vilken skitmusik, stäng av’. Och vill att jag ska bryta mitt i en låt. Jazz är nog en musikvana och de flesta har inte den vanan. Det blir dock inte bara jazz ute. Temat när jag spelar är nog en sinnesutvidgande, röd tråd. Att avbryta mitt i en låt är alltså otänkbart. 

Jazz har alltså fortfarande förmågan att provocera. Hon pratar även om hur jazzen ofta har ett tydligt politiskt inslag och under historien har speglat samhällsförändringar.

Under fyra års tid har Elena Wolay spridit konceptet Jazz är farligt som dj, arrangör, föreläsare, liksom i form av ett fanzine och en skivetikett. Hon har även gjort en barnföreställning som bygger på jazzmusikern Sun Ras musik. Dessutom jobbar Wolay som musikjournalist för radions P2 och tidningarna Lira, Orkesterjournalen och Feministiskt perspektiv. Man skulle även kunna kalla henne för ambassadör och folkbildare. Jazzen är hos henne en öppen, bubblande gränszon där musiken kan närma sig rock, funk, kammarmusik, elektroniskt. Hon har gjort genren spännande, hipp och tja, farlig igen.

– När jag är ute och spelar så kommer det folk mellan 19 och 70 år. Nya generationer har en annan syn på jazz. Den utvecklas hela tiden.

Namnet på Wolays verksamhet kommer från punksamlingen Punk är trevligt – jazz är farligt från 1979, då med en ironisk underförståelse av att jazz är det mest mossiga man kan tänka sig. Idag är förhållandet snarast det omvända.

Hon har bott många år i Stockholm men bor nu i Göteborg. Hon menar att det finns en annan öppenhet i sin nya hemstad, men att det samtidigt händer så mycket i Stockholm.

– Det kan ju vara fem skitbra spelningar på en och samma vecka. Jag kan boka ett ganska obskyrt band till en okänd lokal och där det ändå dyker upp 300 personer. Sedan finns ju musik- och konstscenen Fylkingen, det finaste Stockholm har att erbjuda. Jag kan gå dit ibland bara för att andas och hämta kraft. Det tar en hel del energi att driva min verksamhet.

Under Stockholms jazzfestival som börjar på fredag så framträder hon tre gånger. Nu på fredag natt 9 oktober kommer hon att spela skivor på Verket Under Bron (officiellt inte del av jazzfestivalen) och dagen efter ska hon dj:a i samband med japanska psykrockande Acid Mothers Temples konsert. Till sist ska Wolay sitta i en panel som pratar om Ornette Coleman tisdag 13 oktober.

Frijazzpionjären Ornette Coleman dog tidigare i år, 85 år gammal. För femtio år sedan besökte han Sverige för första gången och spelade på klassiska jazzklubben Gyllene cirkeln i ABF-huset på Sveavägen. Resultatet blev två smått legendariska livealbum. Samtalet äger rum i samma lokal.

– Han har ett sådant djup och har ett så tydligt språk, så mjukt men fortfarande hårt. Skivan The shape of jazz to come har följt med mig så länge. Det är en av de bästa ingångarna till jazzen.

Fakta: 

Tre av Elena Wolays favoritlåtar, som hon alltid spelar ute:

Lasse Werner och hans vänner: En vår i helsingfors.

Harvester: Kristallen den fina.

Keith Jarrett: Mortgage on my soul.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu