Jakten på USA:s egna medborgare | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Jagade
Författare: Alice Goffman
Översättare: Mia Poletto Andersson
Förlag: Natur och Kultur

  • Alice Goffman skildrar hur den amerikanska övervakningspolitiken slår mot invånarna och påverkar dem i grunden.
Fria Tidningen

Jakten på USA:s egna medborgare

Till sist förändrades hennes identitet. Efter att i åratal ha levt i ett svart område i Philadelphia så såg Alice Goffman på den vita, välbärgade värld hon kom från med nya ögon. Hon reagerade på plötsliga rörelser och höga ljud. Hon tyckte de vita på universitet rörde sig, pratade och luktade konstigt. Framför allt hade hon börjat bli rädd för dem, speciellt yngre, vältränade män med kort hår. De liknade helt enkelt poliser.

Det känns lite malplacerat att berätta om hur mycket tid och engagemang som docenten i sociologi Alice Goffman lagt ner i sin bok Jagade, med undertiteln Livet på flykt i en amerikansk stad. För det är trots allt de många unga svarta män och kvinnor hon lever med som är i absolut fokus – hon kunde dessutom resa sig och gå därifrån när som helst. Men samtidigt ger det en aning om vidden av ojämlikheten, de avgrundsdjupa skillnaderna, i det amerikanska samhället.

Jagade landar mitt i ett stekhett debattklimat. Efter den amerikanska polisens många uppmärksammade dödsskjutningar av svarta män får man här bakgrunden. Inte de övergripande analyserna, utan istället en detaljerad studie på mikronivå. Ett slags journalistiskt grundarbete: vara på plats, fråga, lyssna, titta. Det handlar om Mike, Steve, Alex, Reggie och deras flickvänner, mammor, kompisar. Hur påverkas de av att vara under ständig övervakning av polis och rättsväsende? Det är ett övervakningssamhälle hon skildrar, med polisen som en form av ockupationsmakt. Alice Goffman, som är docent i sociologi, pratar om att en ”paranoid social väv” växer fram. Alla relationer på 6th Street, som hon döpt området till, färgas och korrumperas av polisens närvaro.

Att skaffa sig vanliga id-handlingar är ett nästan oöverstigligt projekt. Att gå på en begravning, till sjukhuset, till arbetet, besöka sin mamma kan innebära allvarlig fara för den personliga säkerheten. Polisens tentakler når in överallt. Mike och de andra tillhör arbetarklassen, men har ytterst sällan ett så kallat vanligt jobb. Det betyder inte att det i egentlig mening rör sig om kriminella, bara att de någon gång åkt dit för en småsak. Ett bråk på skolgården räcker. Som sista utväg säljer de droger för att klara ekonomin, lever i ett slags gråzon. När man väl fastnat i systemet så följer en ändlös rad av rättegångsdatum, villkorliga frigivningar, borgensförhandlingar, övervakningar, utslussningshem, som det krävs en nästan övermänsklig envishet att klara sig genom. Bokens Alex lyckas – bland annat till priset av att han inte åker till sjukhus (polisen kollar id på alla som kommer in på intensiven) efter att ha fått käken och näsan sönderslagen av en rånare.

De massgripanden som den amerikanska staten nu ägnar sig åt ligger skyhögt över alla jämförbara länder. Det enda i modern tid som kommer upp samma nivå är – Stalins arbetsläger. Och här och var genom boken hintar Goffman om att det här bara är en sentida fortsättning på tidigare århundraden av amerikanskt rasförtryck. Hon beskriver det som en ”avsiktlig socialpolitik”.

Jag tänker på tv-serien The Wire, om polis och droghandel i Baltimore. Om barnen som växer upp och som aldrig har en chans. Men här är det på riktigt. Den kallsvettiga klaustrofobin. Och samtidigt människorna som försöker leva ett värdigt liv, dag efter dag. Om man vill förstå vad som händer i USA i dag så bör man läsa Jagade. Jag gissar att den kommer att bli en klassiker.

Rekommenderade artiklar

Den gode Göring

Recension

Det har funnits många udda brödrapar i historien. Magnus Säll har läst boken om Albert Göring.

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

© 2019 Fria Tidningen