Porträtt av en tragisk exil | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Stefan Zweig vid världens ände
Författare: George Prochnik
Översättare: Margaretha Eklöf
Förlag: Atlantis

  • Stefan Zweig var en av sin tids mest lästa och uppskattade intellektuella i Europa. Efter exilen, bort från nazisterna, kände han sig dock allt mer marginaliserad. foto: ap/tt
Fria Tidningen

Porträtt av en tragisk exil

Den tjugoandra februari 1942 hittades den världsberömde österrikiske författaren Stefan Zweig död i sin säng i den lilla brasilianska staden Petrópolis norr om Rio de Janeiro. Bredvid honom i sängen låg hans tjugosju år yngre hustru, Lotte. Båda hade tagit livet av sig genom en överdos av tabletter. Detta innebar slutet på en strålande internationell karriär och blev också ett avslut på ett liv som först stannat upp och sedan tagit helt fel riktning.

Stefan Zweig, som var av judisk börd och en av sin tids mest lästa och uppskattade författare av allt från skönlitteratur till biografier och essäer, hade beslutat sig för att emigrera redan 1934, då han stod på höjden av sin karriär. Han kände tidigt av de antisemitiska stämningarna som börjat trappas upp i hemlandet, speciellt i huvudstaden Wien, och han beslöt sig för att sälja sitt vackra jaktslott utanför Salzburg och flytta undan de tilltagande förföljelserna.

Stefan Zweig, som emigrerade tillsammans med sin första hustru Friderike, bosatte sig först i England fram till 1940, då Adolf Hitlers framgångar på kontinenten fick honom att bestämma sig för att ta sig vidare till Amerika, där han också var känd inom kulturella kretsar. Under sin tid i England hade Stefan Zweig skilt sig från Friderike och gift om sig med sin unga sekreterare, Lotte Altmann, som följde med honom på resan över Atlanten bara för att hittas död bredvid honom i Petrópolis två år senare.

det nya livet i Amerika höll nämligen inte alls vad det hade lovat och Stefan Zweig fick inte längre den uppmärksamhet han var van vid hemifrån. Istället förblev han en flykting bland många andra luggslitna intellektuella existenser från det gamla Wien och hans liv utvecklades inte i den riktning han hoppats.

Det gjorde inte heller kriget i Europa. Stefan Zweig kunde läsa i tidningsrapporterna om hur hans gamla hemland knäcktes under nazisternas stöveltramp. Han insåg, med stor smärta, att den kultur där han vuxit upp och levt sitt liv som författare och intellektuell, var på väg att försvinna. Hans exil var inte längre temporär utan evig.

Stefan Zweigs åsikter om den värld han hade lämnat fick uttryck i hans mest kända verk Världen av igår som han började skriva redan 1934 och avslutade 1942. Manuskriptet postades till en förläggare några dagar före paret Zweigs självmord, boken gavs ut postumt och blev snabbt en stor succé bland både kritiker och läsare.

I Stefan Zweig vid världens ände beskriver den amerikanske författaren och essäisten George Prochnik Zweigs liv som Wiens kanske främste ”diktarfurste” och den kulturkrock han och många andra flyktingar från Europa upplevde vid sin ankomst till den nya världen.

George Prochnik har själv sina rötter i Wien och hans bok relaterar till Stefan Zweigs beskrivning av den gamla habsburgska idyllen i Världen av igår, men innehåller en betydligt skarpare, ofta mer negativ analys av det samhälle Stefan Zweig tvingades lämna.

Judeförföljelserna började, enligt George Prochnik, till exempel inte med Adolf Hitlers maktövertagande, utan fanns sedan länge rotade i det österrikiska samhället, något som hans egen far upplevt under sin tidiga barndom som läkarson i Wien.

George Prochniks analys av flyktingens belägenhet och den rasism som alltid uppstår när människor måste fly från sina hemländer för att bosätta sig någon annanstans, tränger ner på djupet och Stefan Zweigs öde känns både evigt och universellt.

Hans besvär med att anpassa sig efter de nya omständigheterna och ta sin plats inom en ny kulturell sfär, blev extra ansträngande eftersom han vid flykten hade hunnit bli nästan sextio år gammal och satt fast i det han såg som den rosenskimrande världen av i går.

Stefan Zweig vid världens ände är en utmärkt beskrivning av flyktingens dilemma och även av Stefan Zweigs fantastiska liv och djupt tragiska fall. Wien har också en framträdande roll i berättelsen och läsaren får veta mycket om den österrikiska huvudstaden, dess speciella, nyansrika dialekt och distingerade invånare, som Stefan Zweig själv och de vänner som tillhörde hans innersta krets, bland andra Albert Einstein, Sigmund Freud, författaren Joseph Roth och sionismens grundare, tidningsmannen Theodor Herzl.

Det bästa med boken är att den är så nyanserad. De mörka och de ljusa sidorna av Stefan Zweig själv och hans älskade Wien finns med och George Prochnik lyckas med att låta läsaren få en inblick både i det Europa som gått förlorat och i en stor författares kynne, samt hans hemska belägenhet i en värld som han inte längre förmådde betrakta som sin.

Rekommenderade artiklar

Machoman visar nya sidor

Recension

Susan Faludis beskrivning av sin far är på samma gång känslosam, distanserad och humoristisk. Fria recenserar Mörkrummet.

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

© 2019 Fria Tidningen