Gränsen mellan dröm och verklighet | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Drömmen om Ester
Författare: Anna Jörgensdotter
Förlag: Albert Bonnier förlag

  • Anna Jörgensdotter.
Fria Tidningen

Gränsen mellan dröm och verklighet

Klass, kropp och kön. Förtryck och vanmakt. Vad kan driva en människa utför vansinnets brant? Vem definierar skillnaden mellan galenskap och sunt förnuft, om det finns en skillnad annat än i valet av perspektiv och politiska imperativ?

I Anna Jörgensdotters senaste roman Drömmen om Ester, som diktats med öm och känslig hand om konstnären Ester Hennings liv, väcks de stora frågorna om människans existentiella villkor, jämlikhet och rättvisa.

Ester Henning föddes 1887 i en fattig skomakarfamilj i Värmland, men växte upp i Mora dit familjen flyttade när hon var några år. Efter bara fyra års skolgång började hon arbeta som betjänt, först i Mora och senare i Stockholm dit hon begav sig för att försöka förverkliga sina konstnärsdrömmar.

Men till skillnad från nationalikonen Anders Zorn, som Ester också träffade och avvisades av i sin jakt på bekräftelse under uppväxten, fick hon aldrig det fria konstnärsliv och erkännande hon drömde om. Istället kom hon att tillbringa nästan 70 år av sitt liv på mentala institutioner, i ett gränsland mellan dröm och verklighet, fram till sin död 1985.

Ester var en naturbegåvning med kompromisslös längtan att skapa redan som barn. Hon var missförstådd och ensam, viljestark och stolt. Men det hårda livet tog ut sin rätt, när hon som ung vuxen tvingades slava i de rikas hem om dagarna återstod bara nätterna för konsten. Hon plågades av hunger och sömnlöshet när hon efter ett övergrepp greps av polis, misstänkliggjordes och lades in på sinnessjukhus.

Att Ester insjuknade i schizofreni kan hållas för sannolikt, men inte desto mindre troligt är det att hon också utsattes för ett, eller flera, övergrepp.

Och hon hade klart för sig att det hade gjorts henne en orätt, eller flera, liksom hon även ägde en insikt om att orättvisan var bekönad. I sin ångest som mentalpatient jagades hon av förflutna, inbillade och sanna, oförätter och hon lyckas inte frigöra sig från de mansröster som fördömt, förnedrat och förtryckt henne. Hon pendlade mellan internaliserat självförakt och ett självförtroende som bara hör en stor konstnär till. Anna Jörgensdotter är snabb i vändningarna och som läsare kan en inte låta bli att undra; var upphörde förtryckets röster inom Ester och var tog vanföreställningarna (enligt diagnosen) vid?

Trots, eller kanske tack vare, frihetsberövandet fortsatte Ester att skapa. Hon målade, broderade och skulpterade. Som ett ljus i mörkret uppmärksammades hennes konstnärskap av personal på Beckomberga sjukhus och hon fick material att jobba med. Till slut fick hon även ställa ut på Liljevalchs konsthall, som hon sedan ungdomen drömt om, men då var hon själsligen någon annanstans.

Anna Jörgensdotters berättelse bottnar i historiska minnesdokument, sjukhusens journalanteckningar, en dokumentär, en uppsats och personliga brev. Bildspråket är rått, drömskt och detaljerat, nära Birgitta Trotzigs fast ändå för författaren helt unikt. Hallucinatoriska bilder, som en mördad Rosa Luxemburg i Siljans vatten, blandas med föreställda tankar om sociala orättvisor, mer verkliga än föreställda. Det är helt enkelt mästerlig prosa.

I romanen glimtar även andra kvinnoöden, sammanflätade med Esters, förbi. Starkast är bilderna av modern och en brevskrivande syster, båda dömda till en annan historisk ofrihet för kvinnor, mödraskapet.

Det är med tungt hjärta jag lämnar ifrån mig Drömmen om Ester, men den förtjänar att läsas vidare av många. Esters livsöde ska inte ha varit förgäves, det finns ännu ett arbete – viktigare än konsten – att utföra. Vi har en dröm att förverkliga, påminner Anna Jörgensdotter.

Rekommenderade artiklar

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

© 2019 Fria Tidningen