Den gode Göring | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Bröderna Göring
Författare: James Wyllie
Översättare: John-Henri Holmberg
Förlag: Bakhåll

  • Albert Göring tycks ha haft en god relation till sin bror Hermann. Detta trots att Albert försökte rädda människor undan nazismen.
Fria Tidningen

Den gode Göring

Det finns gott om omaka brödrapar i historien. Från Kain och Abel hela vägen fram till Noel och Liam Gallagher i Oasis. Ett av de mindre kända men samtidigt ett av de mest utstuderade är Hermann och Albert Göring. Totala kontraster. Hermann är den välkände nazisten, riksmarskalk och andreman under Hitler i Det tredje riket. Dömd till döden för brott mot mänskligheten i Nürnbergrättegången 1946.

Albert då? Han är hittills inte mer än en skugga i historien. Men som James Wyllie skriver i sin biografi Bröderna Göring, med undertiteln Hermann och hans antinazistiske bror Albert: ”Det kan inte råda något tvivel om att Albert förtjänar att nämnas i sällskap med Raoul Wallenberg och Oskar Schindler”. En hjälte alltså.

Albert Göring, född 1895, var affärsman och ingenjör. När Hermann – ett känt flygaress från första världskriget – på 1920-talet blev aktiv nazist sa Albert om sin storebror att det skulle sluta illa för honom om han fortsatte umgås med ”den där fähunden Hitler”. Själv saknade Albert Göring i grunden politiskt engagemang. Han var dessutom en kvinnotjusare som var notoriskt otrogen mot sin fru.

I Alberts fall var det förmodligen just släktskapet till Hermann som skapade en ”räddare”. Han verkar ha sett det som en plikt att gottgöra för broderns och nazismens terror. Han sa att han gjorde det av religiösa skäl. Han gav pengar och ordnade pass, hjälpte till där han kunde, ofta i det tysta. Men han tvekade inte att högljutt protestera när någon blev utsatt för övergrepp.

Hade inte Hermann hållit en skyddande hand över honom så hade han antagligen omgående skickats till koncentrationsläger. Storebrodern önskade bara att Albert kunde ”visa större takt” eftersom han fick så mycket ”besvär”. Märkligt nog hade de konstant en god personlig kontakt under hela kriget.

En gång räddade han en judisk kvinna som av en mobb tvingats ner på knä för att skura golv i en sönderslagen butik. De närvarande SS-officerarna tänkte arrestera honom, men när de fick se hans id-papper lät de honom gå. När Albert Göring var exportchef vid tjeckiska Skodaverken åkte han vid ett tillfälle till ett koncentrationsläger och sa till kommendanten att han behövde arbetare. Sedan släppte han ut dem i skogen.

Han räddade en läkare som tagits till Dachau genom att helt enkelt skriva på familjens brevpapper, kräva att han släpptes fri och underteckna med ”Göring”. Ingen vågade ställa några frågor, och eftersom det fanns två läkare med samma namn så släpptes bägge. Albert Göring brukade besvara nazisthälsningen med att lyfta på hatten eller säga ”Grüss gott”. Ett heil med ett hej alltså.

Albert Göring skrev efter kriget själv en lista på 34 namn som han räddat. Men det var bara en bråkdel. Sammanlagt var det hundratals, kanske tusentals människor. Men efternamnet gick från att vara en tillgång till att bli en tung belastning när kriget var över. Han greps av de allierade och satt fängslad i två år innan han frigavs. Han var sjuk, fattig och levde ett obemärkt liv fram till sin död 1966. Det är inte alltid segraren skriver historien.

Historikern och författaren James Wyllie gör ett grundligt jobb i att lyfta fram Albert Görings öde i ljuset. Hans skildring är välskriven och gediget dokumenterad. Men det råder boken igenom en obalans. Hermanns minsta steg skildras i detalj samtidigt som viktiga händelser i Alberts liv ibland blir rena gissningar, helt enkelt eftersom vi fortfarande vet så lite om den senare. Trots intentionerna kommer alltså Albert även här i skymundan.

Det finns även andra frågetecken kring boken. Dels översättaren John-Henri Holmbergs ständiga tillägg i texten (vilket när det gäller Hermann Görings många kopplingar till Sverige är relevant, men inte annars). Dels kring att James Wyllie använder sig av den kände Förintelseförnekaren David Irving som en viktig källa. Svårbegripligt och väldigt tveksamt.

Trots reservationerna så kommer man inte undan den här boken. Den fascinerande berättelsen pockar på, insisterar, knackar en på axeln. Läs den för Gusti Pilcher, Frantisek Zrno, Karel Staller eller någon av alla de andra som Albert Göring räddade. Eller helt enkelt för din egen skull.

Rekommenderade artiklar

Jakten på USA:s egna medborgare

Recension

Vi känner till statistiken över hur USA:s fängelser fylls med svarta medborgare. Men hur är det att leva i deras kläder?

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

© 2019 Fria Tidningen