Träffsäker bok med kampvilja för fotbollen | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Det riktiga landslaget
Författare: Moa Svan
Förlag: Leopard förlag

  • Det riktiga landslaget innehåller många träffsäkra iakttagelser om mäns och kvinnors fotboll. Men argumenten för att skapa jämställdhet måste vässas, skriver Fria Tidningens recensent.
Fria Tidningen

Träffsäker bok med kampvilja för fotbollen

Moa Svan skriver passionerat om fotboll spelad av kvinnor.

I helgen drar fotbolls-VM igång och med god tajming släpper komikern och programledaren Moa Svan sin bok om landslaget. Alltså det där blågula laget som ofta får heta damlandslaget, men som Moa Svan fyndigt och konsekvent kallar för Det riktiga landslaget. Det är en bok som bågnar av entusiasm, indignation och kampvilja. Moa Svan har tagit rollen av den smått okonventionella fotbollsjournalisten, som skriver ur supporterns perspektiv. Många känner igen hennes artiklar i Feministiskt perspektiv.

Här varvas porträtt av landslagets allra största profiler med kritiska kapitel om varför mäns fotboll alltid får mest uppmärksamhet, mest resurser och mest publik. Det blir en lång rad symptom på manssamhället som det manifesteras i idrotten. Och Moa Svans mål är inte jämställdhet, utan att damernas landslag ska ta över.

Men Det riktiga landslaget ger mig känslan av att vi måste vässa argumenten betydligt mer än så här för att skapa förändring. Här saknas något för att nå hela vägen som reportagebok eftersom Moa Svan inte riktigt testar sina teser. Hennes paradexempel är EM på hemmaplan 2013. För den som följer damernas landslag var EM fantastiskt. Tidningarna skrev och tv vevade repriser. 40 000 åskådare såg finalen och Sveriges matcher hade 1,3 miljoner tv-tittare. I snitt.

Några veckor senare visade det sig att publiksnittet i Allsvenskan var lika lågt som vanligt. Moa Svan ser detta som ett bevis för att när media slutar rapportera, slutar folk att gå på matcherna. Andra skulle se det som ett exempel på att inte ens en stor medial uppmärksamhet är tillräckligt för att lyfta intresset för kvinnors fotboll.

Det finns också andra jämförelser att göra. Innebandyns högsta serie för män drar i snitt mellan 100 och 200 personer mer per ligamatch, jämfört med den högsta fotbollsserien för kvinnor. Men jämfört med innebandyherrarna, som till exempel har ytterligt få heltidsproffs med rätt moderata löner, framstår fotbollsdamerna som minst sagt privilegierade.

Där finns en lång rad proffs i Sverige och topplönerna ligger på upp emot 150 000 kronor i månaden.

Likaså haltar den vanliga parallellen mellan satsningen på Hammarby herrlags nya hemmaplan Tele2 arena och damlagets förestående renovering av Kanalplan, när Tele2 bara under första året drog mer än en miljon besökare till olika evenemang.

Det är några exempel. Det finns inga riktigt rättvisa jämförelser, men det går att vända och vrida på perspektiven och på så vis fånga in problemet och vässa analysen.

Det behövs kort och gott mer grävande. Det saknas enkla lösningar för kvinnors fotboll i skuggan av de patriarkala strukturer som påverkar hela våra liv och hela våra samhällen och det här riskerar att bli en bok som inte övertygar någon som inte redan är övertygad.

Med det sagt är Det riktiga landslaget proppfull med träffsäkra iakttagelser för den som undrar var idrottsjournalistiken lägger sitt fokus och hur fördelningen av resurser ser ut i dag.

Jag tror att Moa Svan kommer att lyckas väcka många redan engagerade feminister som tidigare inte har brytt sig så mycket om fotboll. Det kan vara den bästa gåvan fotbollen kan få.

Rekommenderade artiklar

© 2020 Fria Tidningen