Yvonne Hirdman skriver sin ego-historia | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Medan jag var ung
Författare: Yvonne Hirdman
Förlag: Ordfront förlag

  • Yvonne Hirdman skriver sin livsgärning med hänsynslös blick, skriver Frias recensent.
Fria Tidningen

Yvonne Hirdman skriver sin ego-historia

Yvonne Hirdman, professorn med ikonstatus som tog genusbegreppet till Sverige. Hon som slagits för att göra kvinnan synlig i historieböckerna och källan till mitt feministiska uppvaknande. Nu har hon skrivit en bok om sitt eget liv och sitter där, alldeles levande, på Göteborgs stadsbibliotek för att hålla sitt första författarsamtal kring Medan jag var ung.

Medan jag var ung är inte som andra biografier skrivna av fyrtiotalister som nu summerar sina liv på löpande band. Men så är det inte heller någon självbiografi, utan en ego-historia, som Yvonne Hirdman själv valt att kalla den. I den låter hon läsarna följa med på en jakt efter sig själv. En jakt genom vilken hon slaktar sig själv och sin livsgärning med en hänsynslös blick.

”Det är något i historien som har hindrat kvinnor från att skriva. Kanske är det rädslan för att det lilla kvinnojaget ska ta för mycket plats i världen. Med den här boken vill jag ge fingret åt allt det där, men inte i en memoar eller självbiografi. Det här är en ego-historia där jag skriver om mig själv i världen med en kylig blick, satt i ett vidare sammanhang. Det är lite komiskt att jag kallar boken för ego-historia faktiskt. Jag har ju fått lära mig att egoism är det fulaste som finns. Det är det tyska arvet från min tyska mamma som sitter så djupt rotat, och vars gränser jag ständigt tvingas bryta”, resonerar Yvonne Hirdman där hon står omgiven av bokhyllor och intresserade åhörare.

Och visst är Yvonne Hirdmans ego-historia satt i ett vidare sammanhang. Medan jag var ung är inte bara berättelsen om kvinnan som skulle komma att bli en av andra vågens främsta feminister. Det är en fantastisk skildring av hur det är att växa upp med ena foten i den gamla världen och den andra i den nya. Med det egna jaget som som utgångspunkt berättar hon stora delar av 1900-talets jämställdhetskamp på ett klarsynt och onostalgiskt vis, som ger en besk eftersmak.

Yvonne Hirdman föddes 1943 i ett sepiabrunt efterkrigssverige, och växte upp tillsammans med sin tyska grevinnemamma, sin lektorspappa och två syskon. Hökarängen – Malmberget – Oskarhamn – Bergshamra. Genom Sverige följer vi henne från skolflicka med röda hårband till ensamstående tvåbarnsmamma, doktorand i historia och vidare professor i kvinnohistoria.

”Kvinnans situation genom historien har intresserat mig i hela mitt liv. Varför föds kvinnor in i underordning, och varför fortsätter hon att födas in i underordning? Det är frågan jag fortsätter att ställa mig, och tar med mig in i boken. Jag är historiker och skriver böcker på en historikers vis, onostalgiskt och rationellt”, fortsätter Yvonne Hirdman medan hon bläddrar i sin bok efter något att läsa upp.

Yvonne Hirdmans ego-historia förvånar mig. Den beskriver inte alls den där romantiska bilden av feministiska triumfer och härliga demonstrationer med Grupp-8, utan målar upp en dyster bild av det som kommit att kallas för kvinnornas århundrade. Och inte är hon sådär radikal och rebellisk heller, den blivande genusprofessorn. Nej, Yvonne Hirdman verkar liksom ha vacklat fram genom livet. Ett steg fram, ett tillbaka.

Medan jag var ung är lika avklädd och sorglig som modellen i en herrtidning från femtiotalet. Stundtals lika svart som kajalen runt flickornas ögon vid dansbanan i Malmberget på sextiotalet. Lika hopplös som en stekande högsommardag vid plaskdammen i Bergshamra centrum på sjuttiotalet. Men trots sin brutalitet finns det en livskraft och en lust till livet hos Yvonne Hirdman som lyser igenom hela berättelsen. Och oj, så bra det blev.

Rekommenderade artiklar

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

© 2020 Fria Tidningen