Bojkotta diktaturer inte bästa metoden | Fria Tidningen
  • En turist fotograferar det av demonstranter ockuperade området under paraplyrevolutionen i Hong kong, Kina i november förra året. Turister spela en viktig roll i Kina, eftersom bland annat Amnesty är förbjudet att resa in.
Fria Tidningen

Bojkotta diktaturer inte bästa metoden

Flera länder med undermåliga demokratier finns bland svenskarnas populäraste resmål, men Amnesty rekommenderar inte bojkott. Res, sola och bada gärna – men läs på om landet också, är i stället deras tips inför resan.

Turkiet, Thailand, Förenade Arabemiraten, Egypten och Kina. Det är de länder med mer eller mindre bottensiffror när det gäller demokrati, men som ses som attraktiva semesterresmål. Alla fem länderna finns bland svenskarnas 37 populäraste resmål. Totalt gjorde svenska invånare 1,2 miljoner fritidsresor till de fem länderna, enligt statistik som konsultföretaget Resurs tagit fram ur Rese- och Turistdatabasen, TDB, på uppdrag av Fria Tidningen.

För att se hur demokratiskt ett land är finns det många faktorer att ta hänsyn till, men ett av de index som enligt Amnesty ses som det mest tillförlitliga är den brittiska tidsskriften The Economists årliga demokratiindex. I detta index räknas alla länder in i fyra olika kategorier utifrån hur demokratiska de är. Förenade Arabemiraten, Egypten och Kina hör till den allra mest odemokratiska kategorin, nummer fyra, medan Turkiet och Thailand hamnar i kategori tre.

Men Amnesty uppmanar inte turister att bojkotta något land, eftersom det finns både för- och nackdelar med att resa till odemokratiska länder.

– Turismen kan användas som propaganda av en förtryckande regim, men också i vissa fall välkomnas av oppositionen, som inte vill att landet isoleras, säger Elisabeth Löfgren, pressekreterare hos svenska Amnesty.

Turistnäringen kan också vara en viktig inkomstkälla för många av ländernas invånare.

Inte heller Swedwatch uppmanar till bojkotter.

– Nackdelen med bojkott är att man då förlorar all insyn och möjlighet till att aktivt påverka för förändring. En bojkott är i sådana fall ett allra sista steg, när det exempelvis är helt uppenbart att en styrande regim inte har något som helst intresse av att verka till positiv förändring trots konstruktiva och upprepade påtryckningar utifrån, säger Kalle Bergbom, rapportchef hos Swedwatch.

Han bor i Thailands huvudstad Bangkok och rekommenderar alla som reser dit att läsa på om landet innan.

– Problematiskt är dock den utbredda brist på kunskap och medvetenhet som råder bland utländska turister som reser till Thailand. Det rekommenderas varmt att alla som reser till Thailand, och andra repressiva regimer, läser på och sätter sig in i den politiska kontexten. Det är viktigt att man som turist förstår vilka förutsättningar som råder för de boende i landet, säger Kalle Bergbom.

Genom att turister sätter sig in i landets situation och sprider informationen utanför landets gränser kan omvärldens beslutsfattare och politiker, företag och konsumenter reagera. Till exempel kan turister spela en viktig roll i Kina, ett land dit turister välkomnas varmt medan Amnesty är förbjudet att resa in.

– En medvetenhet i omvärlden kan sätta press och leda till förändringar, säger Elisabeth Löfgren.

– Jag tror till exempel att de flesta thailandsturister förfasar sig över sexindustrin, men man kanske stänger av. Istället kan man engagera sig och stödja olika projekt. Men det är bara ett tips, inget krav, säger Löfgren.

Det är också bra för resenären själv att känna till situationen. Elisabeth Löfgren berättar om en svensk turist i Turkiet som ringde Amnesty när hon från sin hotellbalkong fick se en polis utsätta en person för tortyr.

– Hon sa till oss att hon aldrig åkt dit om hon visste att det var så.

Genom att läsa på kan man som turist vara mer förberedd på vad man kan möta. Det kan också göra resan mer intressant, anser Elisabeth Löfgren.

Som turist kan man också ställa krav på sin researrangör och begära att få veta hur de garanterar att inga brott mot mänskliga och arbetsrelaterade rättigheter sker på deras hotell.

– Enligt FN:s tydligt definierade regelverk UNGP har företagen ett uttalat ansvar för att inga övergrepp ska ske i något av deras leverantörsled. Detta är de flesta svenska och andra resebolag väl medvetna om men det är något som de mycket sällan själva informerar om och för ofta brister i ansvar för. Resebolagen måste ta ett större ansvar för de lokalt anställdas villkor, säger Kalle Bergbom.

Amnesty vill också att resebolagen informerar om det politiska läget i landet i sitt informationsmaterial om olika resmål, och att alla reseguider utbildas i hur situationen ser ut.

– Man kan både prata om hur fantastiskt ett land är och om blommor och kultur och om situationen för mänskliga rättigheter, utan att diskvalificera landet från turism. Jag kan inte se att turismen skulle förlora på det, säger Elisabeth Löfgren.

Rekommenderade artiklar

© 2020 Fria Tidningen