På jakt efter en tillhörighet | Fria Tidningen

Recension


Litteratur
Varje dag är tjuvens dag
Författare: Teju Cole
Översättning: Ragnar Strömberg
Förlag: Natur och kultur

  • Teju Cole ger en osminkad bild av Nigerias största stad Lagos.
Fria Tidningen

På jakt efter en tillhörighet

I sin debutroman Öppen stad, utgiven på svenska 2013, använde Teju Cole flanörens blick för att skildra New York. Huvudpersonen Julius promenader på Manhattan leder till mängder av möten som leder till intressanta samtal. Jag imponerades av Öppen stad och Teju Coles förmåga att väva in komplicerade ämnen som bottnade i frågor rörande kön, ras och historia.

Några år tidigare skrev Teju Cole essäboken Every day is for the thief, som gavs ut i Nigeria 2007. I tjugosju korta kapitel berättar Cole med både text och fotografier om en ung författare som i bokens början anländer till sitt hemland Nigeria efter femton år i New York. Boken bygger på en återresa Teju Cole själv gjorde, och den reseblogg som han skrev under den trettio dagar långa vistelsen i Nigeria.

Genom promenader och bussturer i staden skapas en fascinerande bild av Lagos. Mannen/Cole njuter av att inandas Lagos stadsluft igen, men känner att saker och ting förändrats. Hans kärlek till hemlandet är uppenbar, men samtidigt har hans tid utomlands fått honom att se på hemlandet med nya ögon.

Tonen är rättfram och Teju Cole lägger inga fingrar emellan när han beskriver korruptionen och kaoset som råder. De upplevelser som han ser fram emot slutar även de med besvikelse. Konstmuseet är nedgånget, bokhandeln består mest av självhjälpslitteratur och biblar och har personal som ligger och sover över sina diskar. Skivaffären säljer inte sina originalskivor, utan endast gör piratkopior på plats.

Teju Coles författare är en iakttagare, och hans blick är distanserande, vilket får honom att verka lite kylig. Han är överlag svår att få grepp om då han är tydlig med att han är kluven som person; han är varken amerikan eller nigerian, han söker en tillhörighet, en plats som han kan kalla sitt hem.

Han erkänner att den våldsamma miljön stimulerar hans skrivande. Faktum är att om John Updike hade levt i Afrika hade han haft lite mer intressant stoff att arbeta med, vilket skulle gett honom Nobelpriset, funderar Teju Cole. Den hemskaste skildringen av våldet är en händelse på en marknad där en tjuv blir infångad av en mobb. När de får tag på den skyldige häller de bensin över honom och tänder på.

Trots det mörka som beskrivs finns även ett visst hopp, kanske tydligast i sökandet efter de ”solkatter” (från Tomas Tranströmer), som ska lysa upp tillvaron. Dessa ”solkatter” finner Teju Cole i konsten, litteraturen, musiken och teatern. ”När min återkomst till Lagos gör mig övertygad om att jag har hamnat i en av helvetets kretsar, så dyker det upp något annat som väcker mitt hopp. En läsare, en orkester, vänskapen med några som med full kraft går mot strömmen.”

Berättelsen som började med en ankomst slutar med en avfärd. Den namnlösa berättaren sätter sig på ett plan för att återvända till New York. ”Ordet ’hem’ sväller i munnen som mat jag aldrig ätit förut.”

Insikten som når mannen är att resan och utforskandet av Lagos varit som ett besök i en labyrint, som till slut lett honom in till den meningsskapande mittpunkten. Känslan som infinner sig är att han vill stanna, men han vet också att det inte är möjligt.

Rekommenderade artiklar

Mossiga noveller om manlighet

Recension

Gemensamt för novellerna i Grand danois är ensamhet. Manlig ensamhet. Skickligt skrivet men mossigt innehåll, tycker Tobias Magnusson.

© 2020 Fria Tidningen