• I hundra år har kampen pågått för att omvärlden ska erkänna och fördöma folkmordet 1915.
  • I Europadomstolen pågår just nu ett fall där armeniska advokater vill få en turkisk politiker dömd för att ha förnekat folkmordet 1915. Detta borde vara ett brott liksom det är att förneka förintelsen i många europeiska länder, menar de. foto: Christian Lutz
Fria Tidningen

100 års kamp för erkännande av ett folkmord

Nyligen erkände den tyska regeringen det armeniska folkmordet 1915. Något som många länder fortfarande drar sig för – få vill nämligen göra sig osams med Turkiet, där det fortfarande är straffbelagt att hävda folkmordet.

Förra veckan erkände Tysklands regering, som den första regeringen i världen, det systematiska dödandet av kristna minoriteter i Turkottomanska riket* som ett folkmord. Beslutet var symboliskt viktigt på grund av Tysklands mycket starka relationer till Turkiet – som anses ansvarig för, och starkt förnekar, folkmordet.

– Självklart betyder det mycket eftersom erkännandet kommer att påverka Tysklands diplomatiska relationer med Turkiet. Tyskland är i särklass ett av de länder som kan utöva mest påtryckningar mot Turkiet att erkänna folkmordet, säger Garlen Mansourian, ordförande Armeniska riksförbundet i Sverige.

Trots att majoriteten av världens länder inte erkänt händelserna under första världskriget i Turkottomanska riket som ett folkmord, har det i vetenskaps- och forskningsvärlden aldrig funnits någon tvekan om att det var precis vad det var (för utom bland några enstaka turkiska forskare). Enligt Klas-Göran Karlsson, professor vid Historiska institutionen, Lunds universitet, är det dessutom arketypen för det ”moderna folkmordet”.

– Första världskriget handlade om att göra Europa och världen till nationalstater. Den här idén innefattade också idén om att skapa etniskt rena stater, då måste man rensa bort de grupper som inte hör hemma. Det började med folkmordet på armenier, sedan har vi sett exempel på det flera gånger: förintelsen under andra världskriget och kriget på Balkan på 1990-talet. Det är den moderna historiens tragedi.

Armenierna var i det turkottomanska riket utestängda från det politiska livet och blev på många sätt diskriminerade. Under 1800-talet började de ställa krav på samma rättigheter som den muslimska majoriteten. 1908 tog dock ”Kommittén för enhet och framsteg” makten i riket och idéer om att skapa en etniskt homogen muslimsk stat fick fäste. De kristna minoriteterna, framför allt armenierna, började alltmer ses som en illojal folkgrupp som splittrade landet.

– Man skulle skapa det rena Turkiet. Där passade inte de kristna minoriteterna in, säger Klas-Göran Karlsson.

När första världskriget bröt ut 1914 gick Turkottomanska riket i krig på Centralmakternas sida och armenierna anklagades för att stödja motståndarsidan. Förföljelsen blev allt värre. Den 24 april 1915 anses vara dagen då folkmordet inleddes. Under natten mellan den 24 och 25 april arresterades, fängslades och mördades flera hundra armeniska politiska och religiösa ledare. Under de efterföljande veckorna mördades ytterligare flera tusen armenier. Förföljelserna och morden fortsatte fram till 1923. Runt en miljon armenier och hundratusentals assyrier, syrianer, kaldéer och greker dödades och området tömdes i princip helt på sin kristna befolkning.

Vid förlusten av första världskriget kollapsade Turkottomanska riket och 1924 blev resterna omgjorda till den turkiska republiken. Och för Turkiet har det alltid varit oerhört viktigt att vad som hände 1915 inte var ett folkmord, utan endast en del av första världskriget.

– Vi kanske kan tycka att Turkiet kan hävda att folkmordet begicks av det Ottomanska riket och att dagens Turkiet inte kan ställas ansvarigt för det, säger Klas-Göran Karlsson.

– Men för Turkiet är perioden med Ottomanska riket en stolthet i landets historia och något man absolut inte vill avsäga sig.

Turkiets hårda motstånd mot benämningen har under 100 år tagit sig många uttryck. Men den starkaste är förmodligen det rena förbudet. Domstolarna anser att det strider mot turkisk lag som förbjuder ”förolämpning av turkiskheten”. Lagen har använts för att åtala journalister och författare, bland annat nobelpristagaren Orhan Pamuk.

Vid Sovjetunionens fall fick Armenien till slut sin självständighet. En av grundpelarna för den nya staten var att arbeta för ett internationellt erkännande av 1915 års folkmord. Sedan dess har ett tjugotal länder gjort det. Något som alltid skapat ilska i Turkiet. Att landet självt kommer erkänna folkmordet är något Klas-Göran Karlsson betvivlar starkt.

– Det har gått hundra år och flera generationer har passerat, säger han och förklarar:

– I alla folkmord finns tre ”generationsfaser”: den första generationen är den som var med, de vill inte prata om det utan bara glömma. Den andra generationen är upptagen med att bygga upp framtiden. Det är den tredje generationen som är intressant: den är inte hämmad av historien utan den börjar undra och vill veta och ta reda på sanningen.

I Turkiet har den generation som hade kunnat kämpa för sanningen redan passerat. Det blev inga sådana krav på sanningen om folkmordet från den tredje generationen turkar. Det beror på att ett förnekande av folkmordet blivit till en integrerad del av den turkiska identiteten, menar Klas-Göran Karlsson.

– Det handlar om den goda historien om Turkiet. Under den här perioden så skapades det moderna Turkiet. Man vill inte att det ska fläckas ner av ett folkmord.

Det finns också andra skäl för Turkiet att inte erkänna folkmordet. Dels kan det leda till att kompensation måste betalas ut till armenierna, dels kan det sätta ljus på en annan känslig fråga om minoriteter i landet: kurderna. I och med att Turkiet i stort sett lämnat intresset av att vara en del av Europa har även det påtryckningsmedlet fallit – EU:s krav om ett erkännande för ett medlemskap biter inte längre. Men påtryckningar för att fler länder ska erkänna folkmordet är ändå oerhört viktigt. För utan ett erkännande kommer man aldrig att kunna gå vidare, säger Klas-Göran Karlsson.

– Ett folkmord lägger sig inte till ro. Det går inte att lägga bakom sig förrän man har rett ut vad som hände.

Fakta: 

Folkmord

Ett folkmord är uppsåtligt dödande som syftar till att utplåna delar av eller en hel folkgrupp utifrån ras eller etnisk, nationell eller religiös grund.

Begreppet antogs efter andra världskriget av FN:s generalförsamling i form av en folkmordskonvention år 1948 och sedan dess har en rad händelser erkänts som folkmord av en varierande mängd stater.

Under kalla kriget uppstod de första politisk-ideologiska konflikterna om begreppet. Särskilt debatterades om folkmord också kunde förövas mot politiska grupper.

Bland de mest kända folkmorden finns Nazitysklands folkmord på judar och romer under andra världskriget och hutu-extremisternas folkmord på tutsier i Rwanda 1994.

Källor: Nationalencyklopedin, Forum för levande historia, Svenska FN-förbundet

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu